Johan Terho jobbar sedan våren under titeln ”citykaplan” i Johannes församling i centrum av Helsingfors. Cirka fyrtio procent av församlingens medlemmar tillhör åldersgruppen 15–39-åringar.
– Det är stenhård konkurrens om uppmärksamhet och utrymme i stan, det finns jättemycket att göra bara på en måndag kväll. Kyrkan är sist och slutligen en ganska liten aktör, även om vi har ett stort budskap.
Terho tror på personliga relationer och långsiktigt arbete, att bygga på det goda barn- och ungdomsarbete som redan finns i församlingen. De unga vuxna är svåra att nå i stadens vimmel, men de som redan finns i församlingen kunde erbjudas större möjligheter att påverka, leva och utvecklas i församlingen.
– I församlingen får du vara med och bygga upp, det är inte en kundrelation där vi producerar en service som du köper. Vi vill inkludera dig, du får utvecklas i en gemenskap och känna att du hör till.
En konkret plan är att bredda församlingens öppna familjekvällar, ”Family Fun”, genom att ta in hjälpledarna i verksamheten. Målet är att bygga vidare tillsammans med de ungdomar som redan är aktiva i församlingen.
– Jag hoppas att de ska känna tillhörighet också i fortsättningen, att de känner sig välkomna också som 20-åringar.
Vad skiljer citykaplanens uppgifter från arbete på mindre orter?
– Livet i stan styrs av trender. Det hör till att vara uppdaterad i en stad, känna till vad som händer och när läget är relevant också reagera på det, säger Terho.
Enligt honom är passivitet och tystnad den mest negativa formen av respons kyrkan kan komma med.
– Vi borde våga ta ställning i aktuella frågor och vara en aktiv debattör i staden. Det är kyrkans skyldighet att uttala sig utgående från de värderingar vi står för.
För tillfället är välfärdssamhällets ansvar en fråga som Terho tycker ligger på ytan hos de stadsbor han möter. Många har vaknat till att boende, mat och andra kostnader stigit betydligt och den ekonomiska friheten krympt.
– Allt fler tänker på hur de helt enkelt ska klara sig. I förlängningen leder tankarna in på vad som är viktigt i livet på riktigt. Man utgår kanske från rent materiella frågor, men är också öppen för tankar om vad man egentligen vill med sitt liv. Där kommer också de andliga aspekterna in. Vad tror jag på? Var finns min trygghet och grund i livet?
