Thomas Lundin är aktuell med boken "Tjo, hopp och kärlek", som handlar om hans uppväxt och innehåller hans bästa recept.

Thomas Lundin: ”När jag har ångest läser jag en kokbok”

mat.

När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter!

18.9.2024 kl. 11:58

Thomas Lundins första matminne är att han är på besök hos sin farmor.

– Jag sitter i hennes kök och äter vaniljkräm. Det finns sylt i en skild skål, och jag tar massor med sylt, och jag får ta massor, säger han.

Han äter sylten först, och då sätter farmor ett nytt, lika stort lass med sylt på hans vaniljkräm.

– Det är vår hemlighet: här får man äta så mycket sylt man vill. Jag kan fortfarande känna smaken av den lena, kylskåpskalla vaniljkrämen med sylten på.

Thomas Lundin har tre syskon, men av de fyra barnen var det kanske han som fick med sig kärleken till matlagning allra mest: troligtvis för att han trivdes hos farmor och mormor, eventuellt för att det fanns en klangbotten i honom själv.

– Eller var det för att jag var duktig, för att jag kunde, för att jag var med, för att jag inte var i vägen? Jag var den som kunde göra bullar lika bra som fammo och fick beröm för det. Jag är mellanbarn och har alltid tyckt om att vara duktig, att hjälpa och kunna. Om jag hade umgåtts mer med morfar eller min döda farfar skulle jag kanske ha blivit en jäkel på att tälja eller snickra.

När råddiga tant Signe kom på besök och det bjöds på kakor, då sades det: De här har Thomas bakat.

– Och svaret blev: ”Har du bakat dem! Du är ju bara fem år!” Och ju mer de applåderade, desto mer började jag också plocka undan och diska, så de andra inte skulle behöva göra det.



Lök är vackert och gott, tycker Thomas Lundin.




När jag har ångest läser jag kokböcker

Thomas Lundin är aktuell med boken Tjo, hopp och kärlek, som handlar om mat och om de personer i hans liv som väckte hans intresse för mat. Den är en förklaring till varför Thomas Lundin gillar att laga mat och varför han alltid använder allt han har i kylskåpet.

Det började med farmor, mormor och mamma.

– För mig är matlagning ett sätt att visa kärlek – men inte det enda sättet, jag har orden också. Jag har en lycklig och oproblematisk relation till ätande och mat. Jag har redan från början fått med mig det sinnliga i matlagning och ätande – men också det praktiska. Att det är roligt. Jag har aldrig upplevt att det skulle vara något speciellt med att laga mat. ”Nu ska vi baka bullar och allt ska plockas åt sidan och det är lite stress i luften.” Inte så. Det är bara lika naturligt som att gå på toaletten eller att man borstar tänderna morgon och kväll eller sover när det är natt.

Han förstår att det kan kännas provocerande för personer som hatar matlagning, som känner själen börja sloka vid åsynen av ett långt recept.

Själv kan han läsa recept som om han läste en dikt.

– (Med djup och sinnlig röst:) ”Två deciliter socker. Hundra gram smör. En tesked salt.” När jag har ångest – vilket jag sällan har – brukar min fru be mig läsa en kokbok. Jag läser ingredienserna som dikter och blir helt lugn.


Upprepning och attityd

Den röda tråden i boken är att det är fruktansvärt och oanständigt att vi kastar bort en miljon kilo mat varje dag.

– Jag har skrivit boken för att uppmuntra till att göra något med den mat du har hemma och inte vet vad du ska ta dig till med. Men det kräver ju att du ska orka stiga upp ur soffan och göra något av det. Och det är ju lätt att säga för en människa som inte är deprimerad eller utmattad: om det känns övermänskligt att gå till butiken och få hem pizzan och sen ta till en kraft–ansträngning för att få den i mikron.


Men för mig tar det så fruktansvärt mycket energi att laga mat. Hur ska du kunna injicera din inställning till matlagning i mig?

– Det är upprepning och attityd. Att inse hur mycket pengar du sparar, vilken ekologisk gärning det är att äta upp allt du har. Att bara göra. Att försöka omfamna grejerna som måste göras och försöka göra det till ett intresse eller en hobby. Du som är journalist och nyfiken: du vet ju hur man förlorar sig i någonting. När vi fick barn bestämde jag medvetet att nu kommer jag i tjugo år att stå och laga mat, kanske det är dags att göra det till en hobby så att jag kan njuta av det.

Så han skaffade fler kokböcker, läste på, började testa olika recept – och bestämde sig för att aldrig kasta bort det som finns i kylskåpet.

Men det behöver inte vara svårt. Han tror på genvägar.

– Om du tycker det är för besvärligt att hacka lök: köp djupfryst lök. Låt inte den saken bli ett hinder. Och gör vad som helst, köp färdigmat, men ät upp den! Ju sämre och mindre ekologiska produkter du köper, desto viktigare är det att du äter upp dem. Det som jag kämpade med när jag skrev: hur ska jag skriva recept för Sofia Torvalds rester? Jag vet ju inte vad du har i ditt kylskåp. Och det blir ju tokigt om folk går och köper det som jag har som rester i mitt kylskåp.

Ett tips: utvidga de recept du har. Om du har sex rätter som du snurrar i vardagen, lägg till en sjunde.

– Ett tips till: gör det du brukar göra, men med andra smaker. Gör makaronilåda med tacosmak så blir den en mexikansk makaronilåda. Eller med thailändska kryddor, chili och kokosmjölk: thailändsk makaronilåda! Var inte rädd för att misslyckas. Med den mat du redan har i kylen kan du fribejsa hur mycket som helst.


Ta det du har

Thomas Lundin jobbar mycket och har hög arbetskapacitet.

– Men det finns tre saker jag aldrig prutar på. Jag lagar alltid mat, hur stressad jag än är. Jag går ut och går varje dag, minst en timme. Och jag sjunger varje dag. Efter ett långt äktenskap tillsammans ser min fru Sonja om jag är stressad och trött och säger: kan du inte laga mat eller gå ut och gå?

Vad gör du om du verkligen inte skulle orka laga mat?

– Linsgryta. Det går så snabbt och det är liten möda – och det är billig mat. Det är så gott och billigt att det känns att man lurar någon. ”Haha, ni som gick och köpte superdyrt kött idag!”

Det bästa snabbmaten är ärtsoppa, tycker Thomas Lundin.

– Ta en konservburk och töm den i kastrullen, häll vatten från burken, koka upp, krydda med senap och kryddor. Det går snabbt och är billigt och gott.

Ett tips till: gå inte till butiken när du är trött.

– När du inte orkar gå till butiken tar du bara något från skåpet. Då slipper du en massa av de energikrävande stegen. Samma angreppssätt funkar i badrumsskåpet: använd upp alla krämer du har, du sparar en massa pengar. Tanken kan också appliceras på själen. Använd det du har och gapa inte efter det som du inte har. Då blir du bara olycklig.


Livet är sorgligt och lyckligt

Han lärde sig resiliens – förmåga att återhämta sig – av sin mormor och farmor.

– Jag är inte uppväxt i Bullerbyn och vi har inte besparats sorger. Mitt första minne är att morfar skriker upp mot skyn för att min morbror har drunknat på fyllan. Missbruk och problem har funnits också i min familj, och det skriver jag om i boken. Det är både och. Livet är både sorgligt och lyckligt samtidigt.

Det här lärde han sig av mormor och farmor: Här ligger ett huvud och här ligger en arm och en fot, nu måste vi bara få ihop allt igen.

– Då behöver man inte gapa efter Pradaskor, utan hellre ta den söndriga foten, klistra fast den och börja gå med den. Det här gäller allt annat än böcker – böcker får du köpa!

Mormor och farmor sa alltid hur speciell han var.

– Det låter ju förmätet, men min självbild är att jag är speciell. Sådan blir man om folk säger det. Jag förstår verkligen att det är något fint jag fått. Att jag fick känna mig speciell gav mig nyckeln att se på alla människor som speciella, och det försöker jag ge vidare till alla barn jag träffar.


Thomas Lundin

– Sångare, skådespelare och skribent.

– Aktuell med boken Tjo, hopp och kärlek, som handlar om hans uppväxt och innehåller hans bästa recept.

– Om han fick välja en krydda att ha med på en öde ö skulle det vara: ”Timjan! Allt blir bättre med lite timjan.”

– En matrest som han blir extra glad över att hitta i kylen: ”Soppa. Nästan alla soppor blir bättre av att stå ett dygn eller flera i kylskåpet.”

Text och foto: Sofia Torvalds


Saknad. – Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden. 30.10.2020 kl. 13:20

Coronapandemin. THL:s Mika Salminen tror inte på coronaskuld: vem som helst kan smittas, och ingen ska ha dåligt samvete över det. Vad munskydden gäller tror han på grupptryck i stället för tvång. 29.10.2020 kl. 17:16

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

Webben. Simon Lampenius vet en hel del om hur man får trafik till sin webbplats. Vilka missar gör vi? Och vad kännetecknar en lyckad statusuppdatering? 29.10.2020 kl. 15:14

skiva. Att göra egna versioner av sånger som älskats i över hundra år fordrar respekt och varsamhet. Med skivan vill de göra sitt för att sångerna och Lina Sandells historia ska leva vidare. 29.10.2020 kl. 16:31

församlingsföreståndare. Efter tio år i en synlig roll som Folktingssekreterare blev Markus Österlund församlingsföreståndare i Andreaskyrkan. Beslutet var ett resultat av många års längtan. 29.10.2020 kl. 09:13

Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44

dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38

familjeliv. Väldigt få människor har liv där allt går som man tänkt, säger Sandra Holmgård. 28.10.2020 kl. 10:00

Höstdagarna. I år ordnas Höstdagarna virtuellt. Dagarna brukar samla hundratals ungdomar varje höst. – Det var både ett svårt och lätt beslut, säger Patricia Högnabba. 26.10.2020 kl. 16:01

dataintrång. Vi för inga anteckningar om själavårdssamtal, säger diakoniarbetare Ann-Christine Wiik på tal om dataläckan vid vårdbolaget Vastaamo. 26.10.2020 kl. 12:40

FDUV. Nalle Öhman tilldelas Sigfrid Törnqvist-priset för att han på ett banbrytande sätt utvecklat samspelet med personer med intellektuell funktionsnedsättning. Sigfrid Törnqvist-priset är instiftat av FDUV:s styrelse. 24.10.2020 kl. 11:00

vigsel. Biskoparna är eniga om det att man utdelar varningar till präster som viger par av samma kön inte är rätt väg att gå. 22.10.2020 kl. 13:48

KONFIRMANDTIDEN. Ungefär 68 procent av unga som konfirmerades i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland under 2023 tycker att konfirmandtiden har påverkat deras psykiska välbefinnande på ett positivt sätt. Det här kommer fram i kyrkans nationella självutvärdering för konfirmander. 29.11.2023 kl. 08:00

kulturpris. I trettio år var Stefan Härus redaktör för programmet Tack och lov i Yle Vega. Programmet presenterade andlig musik enligt lyssnarnas önskemål, och präglades starkt av Härus röst, personlighet, närvaro och kunskap. Dessa motiveringar lyftes fram när Stefan Härus fick Församlingsförbundets kulturpris år 2023. 28.11.2023 kl. 15:33

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Vem har sökt tjänsten som ledande kaplan i Väståbolands svenska församling? Vem blir citykaplan i Johannes församling? Läs mera i notisen från domkapitels senaste sammanträde. 28.11.2023 kl. 13:58

KORANFORSKARE. Många muslimer upplever pressen från västvärlden som outhärdlig, säger Torsten Sandell, som bott länge i Turkiet och forskat i Koranen. 23.11.2023 kl. 08:00

livskris. När hon var fem år hittade Mari Koli sin pappa död. Det är egentligen där berättelsen om krig, en utbränd vd och att vandra sig frisk börjar. – Jag hörde en röst som sa: Du måste gå till Santiago de Compostela. 22.11.2023 kl. 13:01