Kjerstin Sikström vill vara aktiv – därför har hon fortfarande sångelever och dirigerar en kör.

Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"

sorg.

Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.

5.7.2024 kl. 11:32

När Kjerstin Sikström var barn var hennes högsta dröm att få jobba som toapappersförsäljare på Stockmanns varuhus. På den tiden betalade de som gick på Stockmanns toalett för sitt papper, som överräcktes av en fin dam som satt i ett litet bås intill toaletterna.

– Allt var fint på Stockmanns när vi tog bussen in till stan från Esbo. Hissflickorna, rulltrapporna – och toaletterna. Det var stort att gå på toa där!

Men hon blev inte toapappersförsäljare, inte heller gick hon på Hanken, som hon drömde om senare i livet. I stället kom hon in på kyrkomusikerlinjen vid Sibelius-Akademin, ”som på ett bananskal”. Det var kanske generna som kom i kapp henne, eftersom hon är kyrkomusiker i fjärde generationen.

– Jag ville absolut inte bli kantor och var hemskt dåligt förberedd. Min pappa sa till mig: Med den inställningen kommer du inte långt. Men jag kom in, och då började jobbet. De två första åren var fruktansvärda. Om kvällarna satt jag ensam i Esbo kyrka, där pappa var kantor, och övade och grät. Men när det väl började gå märkte jag att det var något jag tyckte om.

Hon jobbade ett tag som organist i Hagalund, sedan som lektor i musik vid Broban. Men sedan sveptes hon med av sitt växande intresse för musikundervisning. Hon grundade och byggde upp Esbobygdens musikskola som blev Musikinstitutet Kungsvägen.

– Jag älskade att studera, och tog under åren många olika examina i musik. Arbetet med musikinstitutet pågick i trettio år och blev mitt livsverk. Många yrkesmusiker med egna karriärer utbildades under den här perioden.


Drömde om hans död

Hon fick femton år tillsammans med sin första man Lauri. Han var frånskild och hade en son som ofta bodde hos dem.

– Vi reste mycket och skidade varje vinter i Alperna. Han hade hjärtsjukdom i släkten. Under en skidresa till Saint-Véran, en liten fransk by nära de italienska alperna, dog Lauri helt oväntat i backen, medan vi höll på att skida ner till byn.

När hon såg sig om och såg honom ligga orörlig i backen mindes hon en dröm hon haft på resan dit.

– Han sov i kojen under mig på tåget, och jag drömde att vi satt och fiskade i en roddbåt, i varsin ända, och plötsligt var han borta. När jag tittade ner låg han på botten. Och jag tänkte: ”Du kan inte ligga där, du dör ju.” Så när jag sedan såg honom i backen tänkte jag: Aha, nu hände det.

Hon minns att hon gick omkring i Paris och tänkte: Vad skönt att ingen vet vad som hänt mig.

Därhemma skulle frågorna sedan regna över henne: Vad hände, var det en olycka? Hon skulle få berätta samma sak om och om igen.

– Att förlora Lauri var som att tappa fotfästet. Jag var inte rotad någonstans, det var som om jag svävade. Jag började genast hos en terapeut och började gå hos en präst för samtal. Jag gick också drömtydningskurser. Jag minns att mina väninnor nästan vara oroliga för hur jag skulle reagera, vad jag skulle säga – för jag hade inte koll på mig själv på länge, länge. Tills jag sedan började hitta fast mark under fötterna.

Hon förändrades av Lauris död.

– Jag tänkte att jag inte kan tänka mig att leva ett ytligt liv mer. Det som hände förändrade i grunden mitt synsätt på livet. Allt blev allvarligt, men samtidigt: jag har alltid tänkt att vi alla har vår tid utmätt, och den tid vi har måste vi göra något bra av. Vi måste låta det positiva ha övertaget. Jag brukar tala om att gå i livets riktning med sorgen som sällskap och vän. Sorgen behöver inte vara dåligt sällskap, den fördjupar livet på så många plan.

Psalm 376, Nu öppnar saknad sina öde vidder, är hennes favoritpsalm, liksom den var en favorit för hennes tredje livskamrat, teologen och musikforskaren Karl-Johan Jocke Hansson.

– Den handlar om hur du ser tillbaka säkert tusen gånger, men också om att du möter nya händer.



Visst är hon arg på Gud för att det skulle drabba just henne – men samtidigt så tacksam över den kärlek hon fick.



Vi var så goda vänner!

Efter Lauris död tog det ett tag innan hon träffade sin andra man, Carl-Johan, kallad Jussi.

– Han var en gammaldags, stabil gentleman som lärde mig allt om havet. Vi var mycket på hans stuga på Iniö och åkte till Åland med hans båt. Jag saknar havet efter att jag fick smak på det!

Med Jussi lärde hon sig hur det är att bo tillsammans med en verkligt trofast kompis.

– Vi var så goda vänner! Han var ingenjör och kunde hjälpa mig med mycket, bland annat med mitt torp i Terjärv. När han sa något var det just så.

När Jussi sedan drabbades av cancer och Kjerstin brukade besöka honom på Jorvs sjukhus i Esbo tog hon sjökortet med sig.

– Sedan gjorde vi fantasiresor tillsammans. ”Nu ska vi fara dit och träffa den och den! Nu är det tid att fara till östra sidan av Helsingfors.” Det hade varit så roligt med resorna. Han lärde mig mycket om sjövett och att saker och ting ska ha sin rätta plats.


Var din andra sorg annorlunda än den första?

– På det viset var den annorlunda att jag hann förbereda mig. Jag utgick sedan från att mitt liv var slut nu – vi fick ändå femton år tillsammans. Jag hade ju fått uppleva så mycket med två olika män, så mycket rikedom. Jag var tacksam. Jag tänkte: nu ska jag se till att jag klarar mig själv och trivs med mig själv. Och precis när jag börjat trivas, ett år efter Jussis död, då träffade jag Jocke.

Att det blev hon och Jocke var en slump. Egentligen var det Jockes syster Gun-Britt som hade lovat guida Kjerstin runt i den del av Terjärv som var obekant för henne, men Gun-Britt måste plötsligt åka iväg för att spela orgel vid ett bröllop i Stockholm.

– Så Jocke hoppade in som guide i stället, och det tog inte många minuter så var vi tillsammans. Redan samma eftermiddag sa han: Ska vi gå till guldsmeden? Det var helt otroligt! Så stor och så ljuvlig kärlek! Vi tänkte på samma sätt och vi hade samma värderingar. Ändå var vi helt olika personer. Det var så mycket vi hade gemensamt och kunde uppleva på samma sätt – det var första gången i mitt liv jag hade den känslan. Han förstod hur jag tänkte och vi pratade mycket om liv och död.

De förlovade sig, men gifte sig aldrig – Kjerstin ville inte att de skulle behöva reda upp ett arv efter någonderas död. De fick vara tillsammans fem år, varav de sista präglades av att Jocke drabbades av Alzheimers sjukdom. Det var ändå en hjärtinfarkt som ledde till döden.

– Vi fick en alldeles för kort tid tillsammans. Vi funderade ofta på om allt varit annorlunda om vi träffats tidigare. Men jag upplever ibland att saker och ting har sin egen tidtabell. Det var inte meningen att vi skulle vara tillsammans förrän sent i livet.

Det sista året blev tungt.

– Jag minns att jag grät när jag gick ensam i skogen och var bekymrad över hur Jocke skulle få vård. Det kändes som om det inte fanns hopp – det blev ju inte bättre och han blev bara sämre. Den svåraste tiden var det sista halvåret. Ännu föregående sommar hade han kört bil i Terjärv.

Jocke har sin grav i Grankulla, och Kjerstin Sikström promenerar ofta till den.

– När vi var på promenad brukade han skoja och säga: ”Aj, nu har vi igen glömt att beställa en gravplats åt oss.” Nu har han en plats där och där finns en plats också för mig.


Har varit arg på Gud

Kjerstin och Jocke pratade ofta om livet efter döden. Ett dygn innan han dog såg hon honom ligga på sjukhuset med tysta ögon.

– Och så sa han: ”Det här är ett ganska intressant fenomen! Det här borde alla få uppleva. Nu är jag här, men sedan är jag plötsligt där på andra sidan. Och sen kommer jag igen tillbaka hit. Mycket intressant! Nu är jag här, och sen igen på andra sidan.” För Jocke var det spännande att se det som han trott på så länge.

Har du någonsin varit sur på Gud, som tagit tre män ifrån dig?

– Jo! Jag har varit arg. Varför är mitt öde sådant här, att jag ska förlora alla tre män! Snart vågar ju ingen människa prata med mig, för att de är rädda för att dö bara de träffar mig. Jag hittade min stora kärlek, och fick bara fem år. Men fem år är bättre än ingenting.

En väninna påpekade en gång för henne vilken rikedom det varit att få uppleva tre så olika människor.

– Om jag skulle sätta ner dem här, alla tre, skulle de inte ha något gemensamt. De skulle inte ha just något att prata om. Men de har lockat fram olika sidor hos mig.

Idag känner hon ändå mest tacksamhet.

– Om sorg har jag lärt mig att man inte kan hoppa över sorgens faser. Man måste hantera sorgen, och man måste söka hjälp.

Hela vintern har hon pratat med en underbar präst varje vecka, och hon har varit med i församlingens sorggrupp.

– Jag har ingen familj här i Finland, så jag kan inte luta mot någon utan måste klara mig själv.

I hennes hem finns många foton på Jocke. Hon känner av hans närvaro, liksom hon känner av de andras.

– Efter Jussis död, när vi hade stambyte i huset, brukade jag säga: Jussi, nu måste du hjälpa mig, förklara nu hur jag ska göra! Och jag fick alltid hjälp, för han var ju ingenjören.

Jocke brukar hon prata med när hon ska vika sängens breda underlakan.

– Det är så eländigt att vika dem innan jag ska mangla dem. Jocke brukade alltid säga: Är det inte bra att du har någon med dig som viker lakanen? Så nu brukar jag skälla på honom: Sjutton, ser du, nu står jag igen ensam med det här lakanet! Och efter det brukar jag få det vikt ganska snabbt.



Kjerstin Sikström

– 77 år. Född och uppvuxen i Esbo, bor idag i Grankulla.

– Kyrkomusiker i fjärde led, sångpedagog. Har varit rektor för Musikinstitutet Kungsvägen och dirigent för Serenakören, som vunnit många pris i olika körtävlingar.

– Undervisar sångintresserade och har gärna elever.

– Familj: Systern Maria och Marias familj i Paris.

– Intressen: Övar sång med åldrande och slitna röster, är dirigent för kören CanTanter. Hör till vinklubben i Grankulla. Promenerar och cyklar mycket och går på vattengympa. Aktiv också i pensionärsföreningen.

Text och foto: Sofia Torvalds


Kultur. Det amerikanska bibelsällskapet (American Bible Society, ABS) har ingått ett avtal med teknologiföretaget ChristianMobile om att Bibeln skall göras tillgänglig på mobiler i hela världen. 12.2.2007 kl. 00:00

Kultur. Bokförlaget Fontana Medias romanpristävling liv.nu har fått in 14 manuskript till ungdomsromaner. 12.2.2007 kl. 00:00

Adressförändring Kyrkpressen får de flesta adresserna direkt från församlingarna. Därför är det en god idé att kontakta din egen församling då du flyttat. Ifall du inte fått tag på din församling, eller ifall de inte meddelat Kyrkpressen om din nya adress, får du gärna kontakta: Marianne Tanttinen marianne.tanttinen@kyrkpressen.fi tfn (09) 612 615 50   Ny prenumeration De flesta församlingarna prenumererar på Kyrkpressen till alla medlemmar. Ifall du inte hör till denna lyckliga skara, vill vi naturligtvis gärna ha dig som prenumerant. Du får gärna kontakta vår kundservice, så skall vi fixa det: Marianne Tanttinen marianne.tanttinen@kyrkpressen.fi tfn (09) 612 615 50 12.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Ord och uttryck är fascinerande. De bär på innehåll som sällan är entydiga och som varierar med både dem som uttalar dem och dem som hör orden. 12.2.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 7/2007 I KP:s intervjuserie med ordförandena för riksdagspartierna har partiledarna gett sin syn på kyrkan och dess roll i det politiska livet. Att alla riksdagspartiers ordföranden, med ett undantag, ställde upp för intervju kan naturligtvis bero på olika omständigheter, men vittnar säkert också om intresse för temat. 12.2.2007 kl. 00:00

Människa. – Jag känner aktivt att jag hör till den världsvida kyrkan, säger Monica Aaltonen på sin ö ute i Östersjön. Och jag har en kyrka dit jag kan gå alla dagar. 12.2.2007 kl. 00:00

De här instruktionerna rör mest bloggen, men gäller också då du skall skriva insändare, kommentarer mm. Om du vill få en överblick av KPs interaktiva tjänster så hittar du mera info under menyn Kyrkpressen. Blogg Varje registrerad användare på kyrkpressen.fi har möjlighet att börja blogga. Det är i själva verket så enkelt som att bara skriva sitt första inlägg. Skriv ett blogginlägg Så här ser editorn du skriver blogginlägg med ut. Logga in ifall du inte redan gjort det. Ungefär i mitten av sidan, under menyerna finns en ruta med rubriken "Mitt Kp". Klicka på "Skriv ett blogginlägg". Då visas en liten editor (se bild ovan). Skriv en rubrik för inlägget, sedan själva texten och till sist nyckelorden, de är till stor hjälp för läsarna (läs mera nedan). Spara. Knappen finns längst ner, under editorn. Det var det. Nu kan du gå och se på bloggen och begrunda. Klicka på "Visa min blogg" i rutan "Mitt Kp". Ändra ett inlägg Om du vill redigera ditt inlägg söker du först upp det i din blogg och klickar sedan den lilla ikonen till höger om rubriken. Ikonen ser ut såhär: Via den kommer du till editorn och så är det bara att redigera och spara. Tips! Redigera ditt inlägg där du skapat det. Om du skrev det på din Kyrkpressen.fi blogg så redigera det här, men om du ursprungligen skrev det på din andra blogg så redigera där. Annars kör syncningen över ändringarna här. Radera ett inlägg Det gör du på samma sätt som då du ändrar ett inlägg (se ovan). Under editorn finns knappen "Ta bort blogginlägg". Klicka på den. Det går inte att få inlägget tillbaka efter att du raderat det. Nyckelord Nyckelorden hjälper dem som söker bland bloggarna att hitta blogginlägg om ämnen de är intresserade av, så välj några nyckelord som bäst beskriver vad du skrivit om och skriv in dem i fältet Nyckelord. Det kan, men måste inte vara, ord som finns i din text. Profil Din profil innehåller de uppgifter du gav då du registrerade dig, dvs. namn, lösenord, epost, beskrivning, eventuell RSS-feed från en annan blogg du har, adressen till din hemsida (t.ex. din andra blogg) samt en kort bloggbeskrivning. Din blogg heter som du, och om du vill ge den en liten beskrivning eller underrubrik så skriver du den i fältet som heter ”Kort bloggbeskrivning”. Du kan också lägga in en bild på dig själv (se nedan). Vem som helst kan se din profil. De hittar fram till den antingen genom att klicka på ditt namn vid ett inlägg du skrivit eller på listan över Kp-bloggare, ifall du kryssat för att det är ok. Det syns också när du är inloggad, under "Inloggade just nu". Kul att veta vem som är inloggad samtidigt som du, eller hur? Ändra din profil Då du klickat på "Visa min profil" ser du de uppgifter du angett. Vill du ändra på dem eller lägga till en bild klickar du på den lilla rutan "Ändra" ovanför bilden. Välj sedan vad du vill ändra. Profilbild Via profilsidan kan du lägga in en bild på dig själv. Den får vara högst 200 x 200 pixel. Gör helst en kvadratisk bild på ditt ansikte, annars töjs bilden ut/plattas till på ett för dig inte så fördelaktigt sätt då den behöver förminskas. I samband med dina inlägg syns t.ex. en miniprofil där en miniatyr av din profilbild ingår. Den är av praktiska skäl rätt så liten, så pröva dig fram lite så den ser snygg ut. Varför en bild? Jo, det är trevligt att se hur vi ser ut. Kanske ni träffats tidigare, men ni minns inte namnen? Här är några exempel på lyckade profilbilder. Ute i stora världen kallas de för avatar, i bloggvärlden ofta för Gravatar. Standardstorleken är 40 x 40 pixel. Kommentarer Det går att stilisera kommentarer lite grann samt lägga in länkar. Kod i kommentar Resultat [b]fet text[/b] fet text [i]kursiverad text[/i] kursiverad text [u]understreckad text[/u] understreckad text Länkar. Gör adressen i länken synlig eller ersätt med ett eller flera ord. OBS! Omvandla först länken till en kortare version, t.ex. med gratistjänsten TinyURL. Om länken är för lång kan den bryta layouten på vissa webläsare (browsers), så vi är tacksamma om du förkortar den. [url]https://kyrkpressen.fi[/url] eller [url=https://kyrkpressen.fi]Kyrkpressen[/url] Kyrkpressen [quote]citerad text[/quote] Jag citerar: citerad text Emoticons. Pröva dig fram vilka som fungerar... :-) :-( :-| 8-P   RSS & Hur du speglar din existerande blogg RSS står inte för Russian Secret Service utan för Really Simple Syndication och är en enkel standard för att skicka innehåll från en sajt till en annan. De flesta bloggarna ger redan nu ut ett eller flera RSS-flöden. (kallas feed på engelska) I en del fall går de också att ställa in att gälla tex. bara en kategori på bloggen. Exempel: Du har en blogg där du skriver om din familjevardag. För det mesta skriver du om vad din familj sysslar med, men ibland skriver du inlägg som berör barnuppfostran. När du nu lägger upp din blogg på kyrkpressen.fi har du kommit till att du gärna har en skild blogg som fokuserar på just barnuppfostran, och Kp-bloggen får var den. Men hur få inläggen om barnuppfostran du redan skrivit till din nya Kp-blogg? Jo, genom ett RSS-flöde som tar med bara inlägg som finns i den kategorin. Det här kan du göra t.ex. med Wordpress bloggar och på Blogger. Var hittar jag min existerande bloggs RSS-flödes länk? Börja med att gå till din blogg. Nu borde du se en RSS-ikon uppe i browserns adressfält, längst till höger. Klicka på ikonen. Browsern visar ditt RSS-flöde. Kopiera sedan RSS-adressens länk från adressfältet och för in den här i din profil. Du kan skriva in den genast då du registrerar dig eller efteråt genom att gå till din profilsida och välja Ändra. Helst skall flödet vara RSS2. Ikonen ser ut så här: Om det inte funkar att hitta den i adressfältet, då har du kanske en gammal browser? Ofta finns den lilla orangea symbolen också nånstans på din sida, eller så står det "RSS". Då du bestämt vilket RSS-flöde du vill läsa in på din Kp-blogg skriver du in den URLen (RSS-adressen) i RSS-fältet på Kyrkpressen.fi antingen då du registrerar dig eller via menyn "Ändra" på din profilsida. Har du problem med din bloghosts RSS-flöde? Kolla hostens hjälpsidor, där finns ofta tips om hur du kan ställa in flödet (feed) på olika sätt. Tips! Har du bloggen på blogger.com skall feedadressen påminna om den här (byt ut "minblogg"): minblogg.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss Vad kommer med och när? Kyrkpressen.fi hämtar RSS-flödet en gång i timmen. De dyker alltså upp på Kyrkpressen.fi helt automatiskt, det är bara att vänta i spänning. Om ett inlägg du skrivit och publicerat på din separata blogg inte dykt upp inom en timme kan det bero att din browser cachat kp-sidan. Du måste bara tvinga den att ladda om sidan på Kyrkpressen.fi så borde du se ditt inlägg där. Vad som kommer med i RSS-flödet beror inte på Kyrkpressen.fi utan på din existerande bloggs RSS-tjänst. Om flödet skickar bilder och länkar du satt in i texten så kommer de med. Samma gäller annan stilisering som fet stil, kursivering, indrag (t.ex. citat) osv. Textens typsnitt, färg och storlek ändras på Kyrkpressen.fi. Tex. vit text kan vara ok på din andra blogg om den har mörk bakgrundsfärg, men här är bakgrundsfärgen vit och därför är det inte så lämpligt. Snabb och enkel För att göra tröskeln låg är bloggen på Kyrkpressen.fi relativt enkel. Att designa sin blogg och lägga till funktioner blir lätt en hel vetenskap och vi har valt att göra motsatsen. Kp-bloggen handlar bara om texten, så den stöder t.ex. inte bilder. Det finns inte heller möjlighet att ha en länklista (en s.k. bloggroll). Det är medvetna val. Vi tar gärna emot önskemål av våra användare för framtida utveckling. Om du just nu måste få med bilder och länkar så rekommenderar vi att du använder en bloggtjänst som stöder dem i sitt RSS-flöde och sen länkar in din blogg här! Tack för att du är med i gemenskapen, vi vill att du trivs bra! 9.2.2007 kl. 00:00

Kyrkpressen.fi ger läsaren mera inflytande än vad hon hittills haft. Här kan du läsa om de interaktiva tjänsterna och funktionerna på kyrkpressen.fi. Bloggarna Vad är en blogg? Din blogg är ditt skyltfönster mot världen. Eller ditt klotterplank. Eller din dagbok. Eller din kolumn. Du kan göra den till vad du vill, allt beror på vad du skriver i den. Allt du skriver kan läsas av vem som helst som hittar fram till sidan. Om det känns skrämmande så vågar vi säga att bloggandet är mycket roligare än du tror. Det är ett bra sätt att få kontakt med andra människor. De kan läsa vad du skrivit, och de kan också skriva kommentarer under dina inlägg. Du kan också själv kommentera dina inlägg och då har det fötts en diskussion. För många är deras blogg ett sätt att skriva av sig och få klarhet i sina tankar. Det kan också vara ett sätt att föra fram dina viktiga åsikter. Vad du än gör din blogg till så är det ett fascinerande media som har kommit för att stanna. Blogga på Kp Nu kan du starta en egen blogg på Kp. Det är antagligen det enklaste sättet i världen att skriva en blogg. Fyll i några fält så är du registrerad, sen är det bara att börja författa. Det tar mindre än en minut att komma igång. En stor fördel med att ha din blogg på Kyrkpressen.fi är att du meddetsamma har en massa potentiella läsare. Kyrkpressen har flera tusen besökare och om du vill ha en publik så får du den här. Länka in din existerande blogg Många har redan en blogg någon annanstans och vi har inget emot det. Det är bara bra, då får du en flygande start. Du kan nämligen visa din existerande blogg i din Kp-blogg. Registera dig och länka in ditt RSS-flöde (se instruktioner) och dina inlägg dyker upp här automatiskt. Vill du kan du sedan skriva inlägg bara på Kp-bloggen, det är upp till dig. Kommentarer! På nya kyrkpressen.fi kan du kommentera nästan allting. Allt från nyheter till insändare (se nedan), blogginlägg och kolumner. Tröskeln att kommentera är mycket låg, det behöver inte vara så högtidligt att inflika sin syn på nåt. Skriv in din kommentar i fälten under texten. Insändare! En insändare på kyrkpressen.fi publiceras också i tidningen, i mån av utrymme (påminn gärna redaktionen, webred@kyrkpressen.fi). Välj ”Skriv en insändare” under Min meny (Du måste först logga in). Insändare måste först godkännas av en redaktör innan de publiceras. Kalendern Webbkalendern listar evenemang som kan intressera över församlingsgränserna. Är det nåt evenemang som saknas får du gärna föreslå det. Välj "Föreslå till kalendern" som finns uppe i kalendermenyn och i din egen meny (logga in för att se den). Veckans fråga En liten minienkät varje vecka. Säg din åsikt med ett klick! 9.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. Ekonomi, administration och strukturer har ofta betonats så till den grad att det viktiga, verksamheten, kommit i skymundan. Det säger biskop Voitto Huotari, som lett en arbetsgrupp med uppgift att granska församlingsstrukturerna och hur de kunde uppdateras. 6.2.2007 kl. 00:00

Världen. Die Evangelische Kirche Deutschlands (EKD) och de protestantiska landskyrkorna ser med oro på framtiden. Medlemsantalet sviktar och fortsätter nuvarande trend fruktar man att kyrkorna år 2030 förlorat en tredjedel av sina medlemmar – och 50 procent av inkomsterna. 6.2.2007 kl. 00:00

Världen. Nästan alla samfund förlorar medlemmar i Sverige, men värst ute är Frälsningsarmén, som sedan 1990 förlorat mer än 13 000 medlemmar, uppger Kyrkans tidning. 6.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkans halvofficiella språkrör Kotimaa, som utkommer en gång i veckan, aviserar en förnyelse av både innehåll och lay out. Ambitionen är att göra tidningen till ett ledande forum för värdedebatt. 6.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. Dela kunskap är Finska Missionssällskapets (FMS) tema för i år. Med temat vill man lyfta fram den goda möjligheten att i kontakten med våra medmänniskor från olika kulturer dela våra gåvor och kunskaper och att finna nya sätt att tänka och fungera. 6.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. Två personer har sökt tjänsten som stiftsdekan vid domkapitlet. De två är direktorn för Kyrkans central för det svenska arbetet, TD Robert Lemberg och professorn i praktisk teologi vid Åbo Akademi Sixten Ekstrand. 6.2.2007 kl. 00:00

Kultur. Popstjärnan Madonna kommer inte att åtalas för sin låtsaskorsfästelse under världsturnén Confessions i fjol, åtminstone inte i Nederländerna. 6.2.2007 kl. 00:00

Årets största andliga möte i Norden hålls nästa vecka på Söderfjärden i Vasa. 75 000 människor väntas delta i gammellaestadianernas sommarmöte Suviseurat. 17.6.2015 kl. 14:25

Domkapitlet i Borgå stift har fått en ny stiftssekreterare för personalvård. 17.6.2015 kl. 13:53

slef. Det blir ingen ändring i Helsingfors kyrkliga samfällighet fördelning av bidragen till missionsorganisationerna. Endast en del organisationer får stöd. 12.6.2015 kl. 15:22

juliette day. Docent Juliette Day är passionerat intresserad av de kvinnor som levde och verkade i den tidiga kyrkan. – De var vanliga människor. En del av dem var rika kvinnor med makt och autonomi, jag kallar dem för ”Rich Bitches in the Holy Land”. 11.6.2015 kl. 16:16

Enligt den pakistanska pastorn Joel Samuel var 2014 det värsta året hittills för Pakistans kristna. Han får medhåll av biskop Humphrey Sarfaraz Peters som besökte Finland förra veckan. – Den religiösa intoleransen har vuxit. 4.6.2015 kl. 14:01