Under några veckor i slutet av april och början av maj var Jenny Jansson i Charlotte i North Carolina i USA. Hennes uppgift var att representera Finlands svenska metodistkyrka som lekmannadelegat. I år fattade generalkonferensen det historiska beslutet att godkänna vigsel av samkönade par.
Var du förberedd på att konferensen skulle fatta beslut om hållningen till samkönade vigslar?
– Ja. Metodistkyrkan har länge brottats med frågan – faktiskt ända sedan 60–70-talet. På grund av den här frågan har de senaste åren varit turbulenta inom UMC (United Methodist Church). Det har varit tungt och många har blivit sårade.
Hur har vägen till det här beslutet sett ut?
– Den har sett väldigt olika ut på olika håll i världen. I Finlands svenska metodistkyrka har frågan varit en icke-fråga: jag tror att metodister överlag inte tänker att frågan om samkönade äktenskap är en frälsningsfråga. Man kan ha olika åsikter men för många känns inte frågan jätteviktig. Men nu kom metodistsamfundet till en punkt då vi inte längre kunde vänta och se.
– I andra delar av världen har läget varit mer spänt. I USA har många församlingar lämnat samfundet på grund av den här frågan. Det har förekommit fult spel och misstänksamhet. Vid generalkonferensen diskuterades frågan respektfullt, det fanns en förståelse för olika syner och väldigt lite hårda ord.
Var det klart för dig hur du skulle rösta?
– Ja. Det här beslutet ger ju pastorerna rätt att inte viga samkönade par om de inte vill. Det tycker jag var rätt beslut och det fick en stor majoritet bakom sig. Stämningen på konferensen var att vi vill gå framåt och vara en kyrka tillsammans. Vi vill gå vidare och fokusera på vårt arbete. Det finns ju länder där kyrkan hör till UMC, men där det inte är lagligt att viga samkönade par – men de har ändå valt att stanna kvar.
Har frågan också lett till splittring?
– Framför allt i USA har det varit väldigt turbulent och cirka 25 procent av metodistförsamlingarna har lämnat UMC. Vissa har blivit fristående församlingar och andra har gått med i Global Methodist Church. Vid årets generalkonferens hörde jag många säga att andan var annorlunda än under de senaste åren. Det var inte längre en tydlig indelning i två läger, kanske för att de mest konservativa lämnat UMC. Åsikterna fanns kvar men man ville nå samförstånd.
– Olika årskonferenser har fattat olika beslut. Exempelvis kyrkan i Ukraina och Lettland har valt att stanna trots att samfunden är mer konservativa, eftersom de vill prioritera gemenskapen.
Du sa att det förkommit fult spel – hurudant?
– Under tidigare konferenser har det hänt att man försökt påverka delegater från andra regioner. Det har bjudits på middagar och idkats byteshandel kring olika beslut. I år var man tydliga med att alla har rätt till sin egen röst.
Varför är du metodist?
– Jag är född metodist – men jag har ändå fått fundera på mitt medlemskap. Metodistkyrkan krymper mycket i Finland, och jag vet inte vad jag skulle göra om vår årskonferens väljer att lämna UMC. Jag har svårt att se mig någon annanstans. Jag tycker att vi metodister har hjärtat i himlen och fötterna på jorden. Vi ser alla delar av människan, det är ordning och reda och sedan får Anden göra sitt.
