Samia Abuelfahem kockade palestinskt-jordanskt till Fredskaféet.

Vid Fredskaféet möts folken i Borgå

INVANDRARARBETE.

Församlingscentret vid Lundagatan i Borgå har i åtta år varit centrum och träffpunkt för utlänningar och invandrare i Borgå med Fredscaféet. Eld­själen i arbetet är Domkyrkoförsamlingens kaplan Hanna Eisentraut-Söderström.

29.4.2024 kl. 10:00

Det stora bordet i församlingscentrets stora sal är fullt med mat till sista kvadratcentimetern, tabbouleh, biryani, kyckling, lamm, linssoppa.

Samia Abuelfahem med rötter för länge sedan i Jordanien och Ghada Sabbouh från Syrien har fixat maten i samarbete med församlingarnas kökspersonal.

Det är två dagar efter muslimernas eid, avslutningen på fastemånaden ramadan. Maten är alltid väl tilltagen på Fredscaféets stora buffé i Borgå, men i dag är det extra festligt.

Salma Youssef, 22, som är finlandspalestinier, och bland annat judoka på finländsk landslagsnivå, är tillsammans med sin familj här för fjärde gången.

– I Helsingfors och Tammerfors har muslimerna stora happenings när det eid, men här i Borgå är det just ingenting, säger hon.

Moskén i Borgå ute i förorten Vårberga är liten och där tränas det dessutom numera taekwondo bakom väggen, säger hennes pappa Bassam.

Artikeln fortsätter efter bilden.

Samia Abuelfahem, Hanna Eisentraut-Söderström och Ghada Sabbouh höll i trådarna på april månads Fredscafé i Borgå.

Fredscaféet i Borgå har under årens lopp blivit en mötesplats för många olika nationaliteter.

Starten på det hela blev den stora flykting­vågen 2015 då 120 asylsökande, mest barn­familjer, placerades i en flyktingförläggning i det nedlagda äldreboendet Poppel utanför stan.

– Då var det här i församlingssalen de brukade ha sina fester, en stor och trevlig sal, säger Domkyrko­församlingens kaplan Hanna Eisen­traut-Söderström som har varit ansvarig för Fredscaféet från början, tillsammans med prästkollegan Juhana Sihvo från den finska församlingen.

Sin första kontakt till Röda korsets flyktingförläggning fick hon själv när det var någon bland de många invånarna som ville tala med en präst.

Hanna Söderström har sedan dess lärt sig arabiska men den gången var det Googles översättningsapp eller tolkar som gällde.

– Sommaren därpå hamnade jag på en fest i Gamla stan hos en finländsk familj som var aktiv vid Poppel. Den gången var där bara kvinnor, som lagade mat. Och under den festen tänkte jag att det här kunde man göra i församlingen också, laga mat och bjuda in, säger hon.

I dag, åtta år senare, minns Ghada Sabbouh att det var hon, från krigets Syrien, som föreslog namnet – Café Salaam, Fredscaféet.

Afghaner, kenyaner, ukrainare...

Under åren har olika vågor av invandrare hittat Fredscaféet som den största gemensamma träffpunkten i stan.

En handfull av den stora grupp, då minder­åriga afghaner som kom till Finland 2015 träffas fortfarande vid ett bord. Många har etablerat sig i Finland med jobb och studier, andra har dragit vidare i Europa, bland annat till Frankrike.

Syrierna i stan har ofta stått för maten vid Fredscaféet. I en annan våg kom kenyanska sjukvårdsstuderande i tiotal. När Ryssland anföll Ukraina 2022 började ukrainarna komma.

– Det finns andra platser i stan där vi träffar ukrainare, men en del har vi inte vetat om innan vi träffade dem här, säger Olga Stadnik från Kyiv-förorten Vasilkiv.

I dag är hon som mamma och mormor fortfarande kvar i Borgå med dottern Oksana och barnbarnet Veronika. Av den grupp om tio som kom i mars 2022 med Olga i spetsen har sju redan återvänt till Ukraina.

– Jag vill också tillbaka och träffa min man. Han är sjuk och har haft tre hjärtattacker. Men jag behöver stanna här för att min dotter behöver mig. Jag hoppas hon kan stanna i Finland, säger Olga.

Dottern Oksana, Veronikas mamma, är funktionshindrad av en neurologisk sjukdom och går med med rollator.

Hanna Eisentraut-Söderström har varit flyktingpräst i åtta år.

"Kvinna och kristen präst – jag trodde det skulle vara ett problem. Men från första början var till exempel de muslimska männen jätte­respektfulla."

Respekt för prästen

Fredscaféet har en låg kristen profil med mat, musikprogram och barnhörna.

– I början när vi såg att också troende muslimer ivrigt kom tog vi snart inställningen att allt det här är fredsarbete. Det är viktigt att arbeta för fred, säger Hanna Söderström.

Församlingen har sedan i år regelbundet en skild Internationell söndag, en enkel ekumenisk gudstjänst som är helt tydligt kristen, sagt så att alla ska veta det, säger hon.

Som kristen, kvinna och präst har Hanna Söderström aldrig upplevt några rynkade ögonbryn vid Fredscaféet.

– Jag trodde kanske i början att det skulle vara något slags problem. Men från första början var till exempel de muslimska männen jätte­respektfulla.

I Borgå har församlingarna heller sällan hört av sina cafébesökare om rasism på stan.

– De är ju förstås glada när de kommer till Fredscaféet och vill kanske inte tala om sådant... Men tvärtom har allt från araber till ukrainare sagt att det är välkomnande och härliga människor i den här staden, säger Hanna Söder­ström.

I kontakterna med invandrare förekommer det att någon blir mera intresserad av kristendomen och kyrkan, någon i tysthet; någon mera öppet.

Så döpte Hanna Söderström till exempel 2018 sin vän Ghada Sabbouh till medlem av kyrkan.

– Individens frihet, men också ansvar, är nytt för många, inte bara för muslimer utan också andra. Hur individualistiska vi är i vår kultur, men också i vår lutherska tro, säger hon, flyktingprästen.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


Världen. "I varje möte med en annan människa kan vi se mer eller mindre. Oftast väljer vi att se mindre." 16.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Finländare uppskattar missionsarbete. Det visar en nationell undersökning. 17.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

ärkebiskopsval 2018. På förhand var det bäddat för en oviss andra omgång mellan Luoma och Vikström i ärkesbiskopsvalet med ett litet övertag för Luoma. Nu blev marginalen större än väntat. 1.3.2018 kl. 15:37

ärkebiskopsval 2018. Tapio Luoma är vald till ny ärkebiskop. I den andra valomgången idag valdes Esbobiskopen Luoma med 374,667 röster mot Borgåbiskopen Björn Vikströms 292,333 röster. 1.3.2018 kl. 14:29

ärkebiskopsval. Följ med valet på Kp! 1.3.2018 kl. 13:19

Taltidning. Efter en paus på cirka sju år kommer Kyrkpressen ut som taltidning igen. Det första inlästa numret kommer redan i mars. 27.2.2018 kl. 09:23

andlighetsstörning. En kväll satt jag i soffan och grät över att min kristna tro kändes som skådespel och inbillning. Det som skulle vara stadigt var egentligen vingligt och snett. Det här är vad som hände sedan. 22.2.2018 kl. 10:02