Catharina Englund under föreläsningen kring Själavård bland palliativa patienter.

Sjukhusprästen Catharina: ”Det största lidandet är det som inte blir bemött”

jakobstad.

Palliativ vård beskriver sjukhusprästen Catharina Englund som något av en långfredag. – Men vi har påskdagens hopp, säger hon.

3.4.2024 kl. 11:46

För en tid sedan skulle sjukhusprästen Catharina Englund hålla en föreläsning på temat ”Själavård bland palliativa patienter” tillsammans med de palliativa sköterskorna Miia Kujala och Annika Övermark samt Ingegärd Miettinen, mentor för stödpersoner inom palliativ vård. Föreläsningen riktade sig till församlingsanställda.

Men så kom de involverade på att de också kunde inkludera frivilliga inom palliativ vård och personal inom äldrevården. Inbjudan gick ut och intresset för ämnet visade sig vara stort.

Det har sannolikt flera förklaringar, men en av dem kanske är att det är svårt att riktigt veta hur man kan hjälpa och trösta någon som vet att de ska dö.

Exakt vad själavård är konstaterar Englund att inte är helt enkelt att ringa in. Inte ens för en sjukhuspräst.

– De här grundfrågorna som jag lärde mig för 25 år sedan, de blir bara svårare och svårare att ge svar på.

Men hon tycker att det är viktigt att stärka tron och hoppet om Gudsnärvaron. Hoppet kan förmedlas genom psalmer och böner.

– Och i mitt tycke som starkast i nattvarden.

Att dela lidandet ger lite lindring

Englunds erfarenhet är att det viktigaste man kan göra för en döende människa är att möta hen där hen är. Många bär på svåra frågor om lidande och om döden, om mening och meningslöshet. Ändå kan eller vill inte alla uttrycka sina frågor i ord.

– Det kan istället ta sig uttryck i oro, ångest eller otrygghet. Det är ju en ny situation i livet som ingen har erfarenhet av sedan tidigare. Det handlar inte längre om att människor dör, utan om att jag dör.

Att möta människan där hon är kan i praktiken handla om att låta personen berätta sin livsberättelse, prata om vad som varit viktigt i hens liv. Att bearbeta för att så småningom kunna verbalisera någon del av oron.

– Ibland lyckas det och ibland inte.

Frågor om mening är något Englund ser mycket av. Vad är meningen med lidandet, vad är meningen med döden? Något vattentätt svar på de frågorna har inte Englund.

– Men det största lidandet är väl det som inte blir bemött. När någon delar ens lidande och funderingar så ger det lite lindring. För en stund i alla fall.

Hoppet tar andra proportioner

Sin egen drivkraft har Englund i påskens händelser. Det är också till påsken hon går för att orka med sitt jobb.

– Det palliativa är något av en långfredag, men vi landar inte i långfredagen. Vi har påskdagens hopp, säger hon.

Hon poängterar att det finns mycket hopp inom den palliativa vården, men hoppet tar andra proportioner än för en frisk person.

– Det stora hoppet är ofta att man ska bli frisk. Då det hoppet inte längre finns kan man leva med hopp om att få vara smärtfri. Man kanske hoppas på en till sommar, att få träffa någon som är viktig för en eller att kunna åka ut till villan.

Englund betonar också vikten av gemenskap. Likväl kan också människor som har ett stor nätverk drabbas av stor ensamhet i livets slutskede.

– Man är delvis ensam då man dör och man är delvis ensam med sina frågor. Man kan också känna sig ensam och glömd av Gud.

Där finns det igen bara en sak som kan lindra ensamheten, nämligen att prata om den med någon.

– Sen får man leva väldigt mycket efter ”blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Det blir väldigt konkret.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Annika Övermark


ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54