Ida-Maria Björkqvist är biträdande distriktsledare i baptistsamfundet.

Hennes uppdrag är att försöka göra något åt de sjunkande medlemssiffrorna i Baptistsamfundet

profilen.

Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling.

2.4.2024 kl. 10:00

Ida-Maria Björkqvist älskade jobbet som Yle-journalist. Ändå valde hon att lämna det för att bli ”biträdande distriktsledare region norr” i Baptistsamfundet. Hennes uppdrag? Att försöka göra något åt att medlemssiffrorna sjunker år för år.

– Bakgrunden var en krismedvetenhet inom samfundet. De aktiva generationerna börjar vara 70–80 år. Vi insåg att om vi gör allt som vi gjort hittills så får vi samma resultat, alltså måste vi göra något annat.

Krismedvetenheten ledde till bön, nytt tänk och flera förändringsprocesser. En bit i pusslet är att Ida-Maria Björkqvist anställdes av sex baptistförsamlingar i Jakobstadsregionen för att verkligen ha tid att satsa på utmaningen.


Vad är lösningen?

– Ja, hade jag kommit på vad man ska göra tror jag inte att jag skulle jobba för Finlands svenska baptistsamfund, skrattar hon.

Hennes uppgift är att inspirera, utmana, uppmuntra och se allt med nya ögon.

– Jag har sagt rakt ut: sorry 70-plussarna, jag ser allt ni gjort men nu måste jag satsa på dem som är femtio eller yngre. Det är den gruppen som saknas på våra samlingar.

Hon har kontaktat en rad med 30–40-åringar som är där på papperet men ändå inte där. De har pratat om vad de längtar efter och vill med församlingen och livet.

– Det var en som sa: Den här är en inbjudan har jag väntat på i flera år. Många känner sig ensamma och undrar om de är de enda som är yngre än femtio och vill engagera sig.


Har ni kommit till vad ni vill göra?

– Åtminstone inte starta massa ny verksamhet. Min mentor brukar använda tre ord då han talar om kristen gemenskap: believe, belong och behave (ungefär: tro, känn samhörighet, handla). De som är yngre tänker ganska mycket belong. Om man inte har ett roligt gäng med sig är det inte kul. Gudstjänsten är anpassad för över 70-åringar, det är ett språk och en kultur yngre inte känner igen sig i. Om vi fortsätter så här, vad finns kvar om tio år?


Hur bygger man då gemenskap?

– Jag tror det måste vara enkelt och konkret, typ: Om du skulle ingå i en husgrupp? Det är ju att fika och läsa Bibeln. Eller: Om vi skulle renovera källaren så att du kunde ta med dina tonåringar? Det är vi själva som bygger verksamheten.

Hon tänker att kyrkan som helhet har ett stort problem: ett kommunikationsproblem.

– ”Jesus älskar dig.” Jaha. Så? Det är som att säga ”Annika Svensson älskar dig.” Vem bryr sig? Jag känner inte henne.

– Kan den vanliga kristna människan ens förklara vad hon tror på utan att använda konstiga ord som ”frälst” eller ”rättfärdighet”? Använd citat, använd bilder, luckra upp! Ingen orkar hänga med längre än tjugo minuter. Det är sorgligt om vi inte lyckas få ut världens bästa budskap.

Hon tänker på hur många som ändå tror och vill något med sin tro.

– Om vi tar bilden av en kropp: det finaste som finns är när handen igen är fast i kroppen. Jag tror att den där känslan av ”var är alla yngre?” beror på att kroppen inte mår bra om inte alla lemmar sitter fast – oavsett om de ligger en meter eller tre kilometer ifrån.


Hur skulle du själv förklara ”Jesus älskar dig”?

– Under de senaste åren har jag läst The Message-versionen av Bibeln för att komma ifrån att budskapet är så söndertjatat att jag inte riktigt hör det jag läser. Då har jag insett att Gud hela tiden jobbar i kulisserna, bakom scenen. Han är hela tiden på gång. Så håll fast vid Gud, för han håller fast vid dig.

– Jag tänker också på en rad ur en sångtext: From you are all things and to you are all things. Jag vill inte bara lita på mig och min egen förmåga. Jag orkar inte göra allt i egen kraft. Jag vill leva i gemenskap med honom allt kommer ifrån.

Text: Sofia Torvalds
Foto: Johan Sandberg


TIDSKRIFTER. Förbundsarenan i samarbete med Åbo Akademi gjorde i början av året en undersökning där man kartlade finlandssvenskarnas läsvanor av tidskrifter. I rapporten som presenterades i mitten av april framgick att Kyrkpressen är den i särklass mest lästa tidskriften i Svenskfinland. 23.4.2024 kl. 15:15

sverige. Efter att ha mottagit kritik har Växjö stiftsstyrelses arbetsutskott nu föreslagit att den planerade studieresan till Rom i stället ska gå till Finland. Dessutom har de beslutat att avstå från att flyga, skriver svenska Kyrkans tidning. 23.4.2024 kl. 12:46

BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19