I panelen som diskuterade jubileumsboken satt Ida-Maria Sola, Robert Lemberg, Susanna Landor, Alaric Mård. och Maja-Stina Andersson-Tapola.

”Det är vår uppgift att brinna tillsammans”

BORGÅ STIFT 100 ÅR.
Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll.
27.10.2023 kl. 18:29
Stiftets 100-årsjubileum inleddes på fredag eftermiddag med allsång tillsammans med Gaudeamuskören. Avantisalen på Konstfabriken i Borgå fylldes mer och mer under sångstunden, och när psalm 311, Sången om Kristus, stod i turen var det redan en mäktig kör som stämde in.

– Det svänger från stil till stil kommer ni att märka, sa konferencier Ann-Britt Hedman innan jubileumspubliken tog sats för att sjunga Tove Janssons Höstvisa.

– Vi kan inte hoppas ensamma, vi behöver varandra. Det är vår uppgift att brinna tillsammans, och på det viset sprida ljus och värme, sa Hedman.

Sångstunden avslutades med jubileumssången Vi är här för att bygga en framtidsbro, med text och musik av Camilla Cederholm.

Synnöve Jern från Sibbo såg fram emot fredagskvällens diskussion om jubileumsboken om stiftet, seklet och svenskan.

– Det ska bli intressant.
Hon ville också höra Sibbo svenska församlings anställda sjunga på lördag morgon.
Biskop Bo-Göran Åstrand var glad över att en lång planering inför stiftsjubileet nu äntligen bär frukt.
– Det är så roligt att se människors glada miner när de kommer in här.
Biskopen såg med spänning fram emot lördagens diskussion mellan två ärkebiskopar: Finlands evangelisk-lutherska kyrkas ärkebiskop Tapio Luoma och Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus.
– De kommer bland annat att beröra Israel-Palestina-frågan, så det blir väldigt intressant, sa Bo-Göran Åstrand.

Conny Englund
från Jakobstad berättade att han kände ett lugn genast närt han trädde in i Konstfabriken.

– Jag har så många måsten i Österbotten, så det blir som en andlig minisemester att få komma hit. Inte en semester från andligheten, utan tvärtom!


Stiftets jubileumsbok diskuterades


Efter middagen diskuterades stiftets jubileumsbok Tillsammanskraft, I panelen satt bokens redaktör Robert Lemberg, samt Ida-Maria Sola, Susanna Landor och Alaric Mård, som alla bidragit till boken.

– Arbetet sammanföll med coronapandemin, vilket gjorde att alla möten utom ett gick via Teams. Det kändes förfärligt, så med tanke på det gick arbetet ändå förvånansvärt bra, sa bokens redaktör Robert Lemberg.
Moderatorn Maja-Stina Andersson-Tapola, som varit medlem i bokens redaktionsgrupp, konstaterade att boken är lite som att lysa med ficklampa och visa på olika händelser och stunder i stiftets historia.
– Jag tänker på att vi möter kyrkan i så många känsliga och viktiga situationer, och då är det väldigt viktigt att få göra det på sitt modersmål, sa Alaric Mård.

Staffan Bruun
har gått igenom gamla tidningar för att de hur diskussionen gick till då stiftet grundades. Den artikeln finns också i boken Tillsammanskraft.
– Man tycker idag att vi bara blir mer och mer hätska, men den debatten var verkligen häftig. Det var inte kyrkomötet eller riksdagen som drev på, utan det var faktiskt regeringen som fyra gånger föreslog att man skulle grunda ett svenskspråkigt stift. Fjärde gången gick det igenom med fyra rösters favör. Det är mycket man tycker är självklart, men Borgå stift är ingen självklarhet, sa Lemberg.
I boken har olika personer skrivit brev till Borgå stift. En av dem var psykologen Ida-Maria Sola.

– Jag satt vid mitt skrivbord i Åbo och funderade att vad vill jag egentligen skriva om. Borgå stift är ett abstrakt koncept, men jag tänkte: Var bränner det till mest, för mig? Och det var att vara på skriba och framför allt på Pellinge, en lägergård jag varit med och kämpat för.
– Jag tror att det är något som många upplevt, stunden då man inser att man är med i en gemenskap som man får stiga in i, och vad gör det med en människa att känna sig fullkomligt accepterad, sa Sola.
Diakoniarbetaren Susanna Landor har skrivit ett nästan uppfordrande brev.

– Som relativt ny i kyrkans tjänst är det ganska givet att jag som tidigare journalist kommer med ett samhälleligt perspektiv. Jag ville ta tillfället i akt och komma med en sorts analys över det jag uppfattat under den korta tid jag jobbat i kyrkan, sa Landor.
– Jag känner att kyrkan har världen vackraste budskap, tro, hopp och kärlek, men det behöver omsättas i handling. Jag tycker diakonin är ett utmärkt exempel på att kyrkan lever som den lär. Men jag tycker att kyrkan också kan ägna sig åt lite självrannsakan.
Hon insåg till exempel att enbart präster har tillgång till vissa högre tjänster i kyrkan. Kyrkomötet är exempelvis väldigt prästtungt och teologiskt tungt. Ingen pall i Kyrkostyrelsens plenum är heller vikt för någon med diakonal expertis.

– En församling och ett stift kan inte heller ledas av någon annan än en präst. Där tycker jag kyrkan kunde öppna upp lite och leva mer med sin tid, sa Landor.
Men hon ville också lyfta fram att kyrkan inte alltid är en tung koloss, som vänder långsamt eller inte alls.

– Exempelvis i samband med flyktingkrisen reagerade församlingarna verkligen snabbt.


Alaric Mård har skrivit om Ungdomens kyrkodagar. Vad är hemligheten bakom UK-solidariteten?

– UK innehåller många viktiga byggstenar när man tänker på att bygga upp stiftet. Det är en verklig gemenskap, där man kommer samman på riktigt. Där finns också en diskussion att föra på riktigt, och det är viktigt att unga verkligen får säga sin åsikt. Men man firar också mässa tillsammans och ber tillsammans. Man lever kyrka tillsammans. Och det tror jag vi behöver göra. Vi behöver platser där vi övar oss på att se varandra som gåvor, även om vi utmanar varandra, sa Mård.

– Jag tror att vi behöver sammanhang som ger mer träning i att möta varandra när vi kommer från olika håll.

Ida-Maria Sola konstaterade också att det inte är en självklarhet att svenskan har en plats i samhället, kyrkan och vår vardag.

– I dagens värld, där det känns att utrymmet för svenskan bara krymper, är det verkligen inget vi kan ta för givet.

Stiftsdagarna i Borgå drog igång på fredagen.
Stiftets 100-årsjubileum inleddes på fredag eftermiddag med allsång tillsammans med Gaudeamuskören
Maja-Stina Andersson-Tapola modererade diskussionen om jubileumsboken.
Biskop Bo-Göran Åstrand är tacksam över alla glada besökare.
Conny Englund från Jakobstad ser stiftsdagarna som en minisemester.
Synnöve Jern såg fram emot ett framträdande av en kör från Sibbo.
Sofia Torvalds


Den kristna satirikern Adrian Plass tror inte på att släpa in folk i en byggnad och ordna dem i rader. Läs hela intervjun med Plass här! 11.10.2012 kl. 00:00

Det är inte lätt att vara ung kristen tjej idag. Man ska se bra ut, vara framgångsrik och ha en form av karriär.  Bloggaren Sara Högberg vill visa att tjejerna ska söka bekräftelse hos Gud på vilka fantastiska skapelser de är. Inte i samhället. 11.10.2012 kl. 09:39

Kansli. Hon var nitton år när hon började som kanslist i Esbo svenska församling. På våren går Kerstin Sundberg i pension efter 45 år. 9.10.2012 kl. 15:24

Johanna Almark-Mannila grundar en stråkorkester som bidrar med musik i samband med de finska Tomasmässorna. 9.10.2012 kl. 15:08

45 procent av Sveriges befolkning tror på Gud. 16 procent ber till Gud en eller flera gånger i veckan medan sextio procent inte bett alls under året, visar en undersökning som SOM-institutet vid Göteborgs institut gjort i år. 8.10.2012 kl. 12:59

Metodistkyrkan i Borgå renoverar och bänkarna åker ut – med vemodsblandade känslor. 8.10.2012 kl. 15:50

Ärkebiskop Leo från Finlands ortodoxa kyrka och Lappobiskopen Simo Peura från Finlands evangelisk-lutherska kyrka deltar i de katolska biskoparnas synod i Rom 7–28 oktober. 5.10.2012 kl. 16:20

KP:s grafiker Malin Aho bjuder läsarna på konstnärlig ögonfröjd. 5.10.2012 kl. 16:01

Församlingspastorn Mia Bäck har fått Prästförbundets praktiska stipendium på 6 000 euro. 5.10.2012 kl. 10:46

Marika Westerling kände sig udda i sammanhang där alla gifte sig och fick barn. Hur hittar man ett inre lugn då nästan allt man önskar sig är en egen familj? Den frågan har hon inget svar på och inte heller blev hon av med sin rastlöshet förrän hon själv fann en livskamrat 5.10.2012 kl. 00:00

teckenspråk. Kyrkans webbsidor på finlandssvenskt teckenspråk, Kyrkan och teckenspråk, har publicerats. 3.10.2012 kl. 12:38

Årets präst. Kaplanen Taina Manninen har utsetts till årets präst 2012. Styrelsen för Finlands kyrkas prästförbund valde Manninen som är kaplan i församlingen i Kajana med motiveringen att man i år ville lyfta fram en präst som utför vardagligt församlingsarbete. 2.10.2012 kl. 20:00

Österbottens tingsrätt har dömt en lekmannapredikant till böter för offentlig uppmaning till brott. 2.10.2012 kl. 12:00

De åländska församlingarna vill helst organiseras i en samfällighet eller en enda stor församling. Också tanken på mer självstyre väcker genklang hos många. 2.10.2012 kl. 09:45

Ett enkelt underlag och ett öppet hjärta. Det är receptet för den kravlösa tillvaro som drog över tusen Taizévänner till Helsingfors förra helgen. 1.10.2012 kl. 15:14

profilen. Det var en vän till Tika Sevón Liljegrens familj som förde henne till barnhemmet. Hon blev adopterad och är tacksam för det. Hon har sett hur svårt hennes bror haft det efter sin uppväxt i den nepalesiska by där hon är född. 4.8.2021 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Kyrkomötet samlas den här veckan till session i Åbo. Frågor på agendan är bland annat bönens plats i kyrkan, en jämställdhetsplan för kyrkan – och frågan om samkönade äktenskap. 3.8.2021 kl. 15:43

BÖN. Den anknytning vi har till våra föräldrar blir en upplevelse som vi upprepar i alla våra relationer – också i relationen till Gud. – Att be för sig själv är svårt men fascinerande, säger psykologen och terapeuten Katri Kanninen. 2.8.2021 kl. 17:42

SKOTTSKADA. När Leif Kronqvist var åtta år sköt hans vän honom i halsen med ett litet gevär. – Jag är inte bitter på honom – han var ju bara ett barn och han kunde ju inte ha vetat att geväret var laddat. 3.8.2021 kl. 08:00

Kulturer. Johanna Evenson växte upp på olika håll i Svenskfinland, bodde i USA i trettio år – och har nu återvänt till Åland. Varje gång hon stiger in i sitt arbetsrum – en 1400-talskyrka – tänker hon: Wow, tänk att jag får bo här! 22.7.2021 kl. 08:00