Foto: privat

Tankar i höstens tid

Kolumn.

Den kristna tron har ett hopp om att livet inte slutar med döden, skriver Lisbeth Koivumäki.

25.10.2023 kl. 19:18

Tankar i höstens tid

Jag vandrar runt på området vid Brinkens museum i Malax. Här finns fina, välskötta gräsmattor och gamla, ståtliga byggnader. Det är ett vackert område. Här finns rader med växter som spirat under sommaren. På våren kan man känna förväntan. Hur månne plantan tar sig? När börjar den blomma? Det är så givande att följa en växt från sådd till blomning. Sedankommer hösten och allt vissnar. Tankarna går till människolivet: lika sköra som blommorna är vi.

Det är ju inte bara att så och skörda. Bakom trädgården här finns många timmars arbete. Så är det med livet också. Det är kantat av både glädje och sorg, skratt och gråt. Jag har glädjen att få ha barnbarnen August 2,5 år, Charlie 5 år och Adele 2 år i min närhet. Vi har möjlighet att träffas ofta.

Charlie och Adele bor intill museiområdet. Det är ett ställe vi gärna besöker. Många frågor ställs:Vad är det här? Vad har det använts till? Varför ser det ut såhär?

Diskussionerna för mig i tankarna tillbaka till min barndom. Jag fick växa upp med mamma, pappa och storasyster i ett tryggt hem. Nu då ser jag på mina barnbarn kommer tankarna på det som varit så nära. Ett sånt här område påminner om gångna tider och en dag är också vi historia. Nya generationer tar vid.

Sorgen är också en del av mitt liv. Vår dotter togs ifrån oss i en ålder av 3 år. Livet gick vidare efter det, trots att jag då trodde att det var omöjligt. Hon finns kvar i mitt hjärta för alltid. Jag har överlevt, för att jag tror att var hon än är, med vem hon än är, så har hon det bra. Den kristna tron har ett hopp om att livet inte slutar med döden.

Under en kort tidsperiod förlorade jag min mamma, pappa och svärmor och sedan också min man. Jag hade precis avslutat min lärargärning. Jag hade haft mina elever och kolleger, plötsligt var allt annorlunda. Jag har kommit vidare tack vare mina pojkar och deras familjer. De har gett mig en orsak att stiga upp på morgonen. Jag har också många goda vänner vid min sida.

Efter alla som jag har begravt finns det en nyfikenhet om vad som finns på andra sidan. För att överleva har jag samma känsla som för 23 år sedan då vi miste vår dotter: jag tror att mina nära och kära har det bra där de är.

Sorgen och glädjen går hand i hand. De båda elementen finns i allas våra liv. I det vardagliga livet gäller det att ta vara på de små glädjeämnena. Jag konstaterar, som många före mig, att den vanliga vardagen med de vanliga bestyren är de bästa stunderna. Ändå är det bra att också ha något att se fram emot. Kanske ska du träffa dina pensionärskolleger för en lunch snart? Eller så kanske en vän är kommande på besök?

Sittande på bänken i museiträdgården kommer jag att tänka på en vers av Alexander Slotte:

”Och människorna födas och människorna dö

Som gångande vågor på villande sjö.

De fallande blomstren ska täckas av snö

Men liljorna de växa upp om våren.”

Lisbeth Koivumäki är förtroendevald i Malax församling.


Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Jag var inte särskilt ungdomlig ens när jag var ung, hälsar Marco Bonacci,  kommen per cykel till Esbo domkyrka från en sommarsamling i Köklax kapell. Just nu är han alterneringsinhoppare i Esbo svenska. 10.7.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. Fredagen för några veckor sedan var en sorgedag. ”Du måste göra dig av med dom där. De har blivit alldeles platta och luktar illa”, sa han med en blick på mina svarta sommarskor som hängt med ett bra tag. 10.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Nyligen presenterades kyrkans klimatprogram. Det är ett rätt omfattande dokument i jämförelse med till exempel kyrkans strategi. Miljöprogrammet är på närmare 70 sidor medan strategin ryms på en normal A 4 vikt i tre delar. 10.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. När människorna behöver soup, soap och salvation går det inte att ta sommarledigt. Frälsningsarméns inackorderingshemmet på Alpgatan 25 är öppet hela sommaren. 9.7.2008 kl. 00:00

Människa. ”Om ingen frågar mig vad vila är så vet jag. Men om någon frågar mig vet jag det inte.” Liksom Augustinus reflekterade över tiden har Margareta Asp funderat på fenomenet vila. 9.7.2008 kl. 00:00

Världen. Det råder delade åsikter om projektet att översätta Bibeln till patois, det inofficiella språket på Jamaica. 9.7.2008 kl. 00:00

vigsel. – Vi försöker alltid träffa brudparet i förväg för att diskutera musikvalet, säger Lisen Borgmästars, kantor i Jakobstad. 9.3.2017 kl. 00:00

recension. Sofia Torvalds har läst Anders Larssons roman om en värld som gått förlorad men samtidigt alltid finns där. 6.3.2017 kl. 15:44

Talko. Medan lägerverksamheten ligger nere över vintern är talkoaktiviteten i Pörkenäs i Jakobstad desto större. I vinter byggs en bastu. 6.3.2017 kl. 10:59

asylsökande. En rad lutherska församlingar har gått med i de finländska teatrarnas Wee see you-kampanj. 6.3.2017 kl. 10:53

äktenskap. Tre präster i Mariehamns församling har tillsammans beslutat att de viger samkönade par. Kyrkorådet i församlingen kommer att behandla frågan nästa vecka. 1.3.2017 kl. 12:57