När jag var liten sjöng min mormor psalmer med mig och gick med mig till kyrkan i Borgå.

"Jag vill förmedla kyrkan som en trygg gemenskap, en sådan kyrka som jag har upplevt"

FÖRSAMLINGSFÖRBUNDET.

Ina Laakso tar tillfälligt över Församlingsförbundets verksamhet. – Det är inspirerande och spännande. Jag ser fram emot det – hoppas vi ses!

28.8.2023 kl. 15:02

Första gången Ina Laakso hade att göra med Församlingsförbundet åkte hon på en resa till Taizé med förbundet. Kommuniteten i Taizé är ett kristet ekumeniskt brödraskap i Taizé, en by i centrala Frankrike.

– Det var i slutet av sommaren 2014, för nästan tio år sedan. Efter det har det blivit några fler resor till Taizé och möten på bland annat Höstdagarna, Ungdomens kyrkodagar och bokturnéer.

Laakso är teologie magister från Åbo Akademi och har hunnit jobba bland annat för AKI-förbunden, som är en fackgemenskap för Finlands Kantor-organistförbund, Finlands kyrkas prästförbund och Finlands teologförbund. Därtill har hon jobbat för Finska missionssällskapet.


Vad kommer du att göra under din tid som verksamhetskoordinator för Församlingsförbundet?

– Jag kommer att ha hand om förbundets verksamhet under tiden som verksamhetsledare Kalle Sällström är partiellt arbetsledig fram till den 31 maj. I praktiken innebär det att ordna evenemang med församlingarna, och delta som förbundets representant på evenemang som ordnas i Borgå stift. Det blir också att ordna någon resa och utbildning för förtroendevalda. En del tid ska jag också satsa på retreatgården Snoan där Församlingsförbundet ansvarar för verksamheten.


Religionsdialog och fredsbygge

I våras åkte hon fyra månader via Felms volunteer-program till Oman, ett land beläget i det östra hörnet av Arabiska halvön. (Felm är missionssällskapets engelskspråkiga beteckning.)

– Jag var volontär på Al Amana-centret, som håller på med religionsdialog och fredsbygge på olika sätt. Jag ordnade en del evenemang, var värd för kursgrupper som vistades på centret samt hjälpte till med en del administrativt och strategiskt arbete.


Vad tog du med dig från Oman?

Efter att ha levt i ett mer mångkulturellt sammanhang tog jag med mig en fördjupad kunskap om fredsbygge och dialog, djupare förståelse av islam och nya perspektiv på världen. Sedan fick jag många nya härliga vänner!


Hur såg din relation till kyrkan ut när du var liten?

– När jag var liten sjöng min mormor psalmer med mig och gick med mig till kyrkan i Borgå. Man kan säga att tron hoppade över en generation. Mormor och jag klippte faktiskt ut vitsen på baksidan av Kyrkpressen.


Varför ville du bli teolog och jobba med kyrka och samhälle?

– Efter skriftskolan blev jag aktiv i ungdomsarbetet i Borgå, och jag har varit hjälpledare på många läger. Efter en tid ville jag bli ungdomsarbetsledare. Men många av mina vänner sökte in till teologiska fakulteten och jag ville pröva på teologin, kanske med inriktning på ungdomar. Det kändes naturligt att vara intresserad av religion och den kyrka jag var aktiv i. Jag vill förmedla en kyrka som en trygg gemenskap, en sådan kyrka som jag har upplevt.


Vad gör du helst när du kommer hem efter jobbet?

– I mån av möjlighet träffar jag vänner, promenerar och är utomhus. Jag är lite av en serienörd. Jag brukar titta på några serier parallellt; en mera lättsam och en mera seriös.

– Och sedan försöker jag återuppta mitt intresse för läsning. Ibland blir jag ivrig och just nu har jag beställt alltför många böcker på en gång från biblioteket.



Ina Laakso

BOR: I centrala Helsingfors, uppvuxen i Borgå.

INTRESSEN: Tycker om att umgås med mina tre syskon-
barn.

Text och foto: Christa Mickelsson


. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50

Kyrkomötet. Ett ombudsinitiativ om att Kyrkostyrelsen ska trygga förutsättningarna för att Utsjoki också i framtiden ska kunna verka självständigt har remitterats till kyrkomötets ekonomiutskott. 3.5.2017 kl. 19:21