Eva Hietanen, pensionerad bibliotekarie, har alltid tyckt om teater, liksom om historia och litteratur. Det i kombination med en personlig tro blev något av ett avstamp för Myrbergsteatern, en förening grundad av sex personer senaste höst.
– När man är ensam vill man ha sällskap och en uppgift, ”arbeit ilag”, säger Eva Hietanen som dramatiserat den lokala författaren Ester Härtulls roman från 1939, ”Guds kvarnar mala”, som ges som föreställning i Vörå i juli.
Eva Hietanens man Mischa Hietanen, tv-redaktör och skådespelare, gick bort för sju år sedan. Då höll också hennes teaterintresse på att dö ut.
– Jag tänkte att nu får det vara. Men plötsligt kände jag: jag vill nog.
För ett och ett halvt år sedan satte hon sig ner och påbörjade dramatiseringen.
Vad gjorde att ni vågade satsa på något helt nytt?
– Dumdristighet, säger hon och skrattar.
– Jag visste att det skulle bli mycket jobb, men jag kände ändå att det här är viktigt och att det behövs. Det är lite nytt att vi står på en tydlig kristen grund. För mig är det kristna jätteviktigt. När man är troende så påverkar det egentligen väldigt mycket. Man kan berätta om det kristna mer eller mindre, men det finns en kraft bakom och då blir det en annan historia. Vad som når fram till åskådaren är något jag inte riktigt vet.
Eva Hietanen har funderat på vad som utmärker en teater på kristen grund.
– Att Gud finns, att det får vara med, inte bara som en krydda. Att utgå ifrån det, att vi är hans skapade verk, det ändrar perspektivet tror jag, hoppas jag.
Pjäsen handlar om en familj som åskådarna får följa i tre generationer, från 1600- till 1700-tal.
– Den här familjen har drabbats av illvilja, svek och skvaller, vilket gör att de slutligen känner sig utanför. Det handlar mycket om folk i allmänhet, tanklöst prat och sensationslystnad, att föra vidare sådant man hör och som skadar andra.
Handlingen, förlagd till Vörå, tar avstamp i en häxprocess, men berättelsen följer två olika personer som drabbas hårt i livet. En soldatänka inflyttad från Tyskland och en storbonde och riksdagsman som utsätts för andras maktlystnad.
– Vi har fjorton vuxna och tre barn som spelar pjäsen. Vissa gör dubbelroller eftersom rollerna är 26. Det är en otrolig satsning de gör. Jag har haft lite skuldkänslor ibland och tänkt: Hur mycket lägger jag på människor?
Allt bygger på frivilliga insatser, men för regissörens arvode har man fått loss lite pengar.
– Isak Järnmark som regisserar visade sig vara jätteduktig.
Han är från Sverige men har studerat scenkonst i Jakobstad.
Att dramatisera en roman är inte lätt.
– Det är viktigt att hitta tråden och den dramatiska kurvan. Och otroligt mycket måste skalas bort. Mycket bygger på dialog i en pjäs, medan den här romanen är mer berättande, så det gäller att hitta karaktärernas uttryck.
Satsningen har varit en både ångestfylld och härlig process, konstaterar hon.
– Det finns flera bland dem som är med som säger att det här känns som ett bönesvar, att de längtat efter det här.
Vad berör dig mest i en pjäs eller film?
– Jag kommer ihåg en Robin Hood-pjäs för länge sedan där min son var med. Det som berörde mig mest var när Robin Hood knäböjde inför kungen när han kom tillbaka från sitt korståg. När det finns något större man böjer sig inför, det är häftigt. Och när någon ger upp något för en annan. Det kan handla om den egna tiden, pengar, anseende, något som verkligen känns. Det är så vackert, och ett viktigt kristet värde.
Pjäsen framförs bakom prästgården i Vörå, Bertby-Lålaxvägen 10. Föreställningarna är fem och spelas 20–29.7. Mer info: myrbergsteatern.fi och myrbergsteatern@gmail.com. Pjäsen rekommenderas inte för barn under 12 år.
