Livet för Stig Nykvist började på riktigt år 2018.
– Man vet att man är beroende när beroendet går före allt annat – före barnen, hustrun och arbetet. För mig kom flaskan först. Den var nummer ett i mitt liv. Så höll jag på i 40 år.
Då han skulle ha hand om dottern Malin, som då var yngre än två år, valde han att dricka.
– Jag hade druckit upp allt jag hade därhemma så jag satte flickan i bilen och åkte för att köpa mer att dricka. Jag tyckte det var jobbigt att sköta henne för jag ville bara dricka. Jag åkte till svärmor, bar in flickan och frågade om hon får vara där en stund. Så söp jag en vecka utan att tänka på henne en enda gång.
Han började dricka tidigt. Han var 14–15 år då han märkte att det passade honom och att han aldrig fick baksmälla.
– På den tiden ordnades dans i olika byar i skärgården – Vallgrund, Replot och Björkö – varje helg. Jag och mina kamrater hade med oss att dricka till dansen. Då den var slut klockan ett på natten for alla hem. Men inte jag. Jag stannade ofta kvar ensam för att dricka färdigt. Jag kunde fortsätta hela natten men ända sköta mitt dagen efter.
Drickandet finns i släkten.
– Jag är född med de generna. Det är en sjukdom som jag tror man kan ärva.
Ingen tanke på att sluta
Mellan 2004 och 2016 var han in och ut sex–sju gånger på rehabilitering på Pixne i Malax. Under den tiden hade han en nykter sexårsperiod. Men då blev det skilsmässa och han flyttade från hembyn Vallgrund till Malax.
– Vad jag än varit med om hade jag inte en tanke på att sluta. Det var tanken på att förlora familjen eller mitt arbete som drev mig till Pixne. När jag kom därifrån höll det två veckor och så var jag igång på nytt.
Stig har två vuxna döttrar och en minderårig son. Malin, en av döttrarna, har under många år försökt få honom till Good Foundation, ett kristet behandlingshem i Sverige.
– Jag har varit på väg flera gånger. Jag har kommit så långt som till hamnen i Vasklot. Men där har jag svängt.
Efter midsommaren 2018 kapitulerade han.
– Mitt på natten ringde jag åt Malin och sa att nu måste du komma hit för jag vet vad som händer annars.
Hon körde genast till Malax, en timmes bilfärd från sitt hem. Där packade hon hastigt ner lite kläder och de hann precis till båten. Så körde de till Good Foundation utanför Gävle.
– Jag trodde jag skulle dö och bad Malin stanna kvar. Fast hon hade småbarn hemma stannade hon i fyra dagar.
När det gick att få kontakt med Stig frågade föreståndaren om han fick lägga olja på hans huvud och be för honom.
– Jag visste inte vad oljan betydde men jag sa att han får göra precis vad han vill. Han droppade några droppar olja på mitt huvud men det kändes som om det runnit olja över hela kroppen och det blev riktigt varmt.
– Efteråt grät jag i en vecka. Före det hade jag kanske gråtit ett par gånger i hela livet.
Varför grät du?
– Jag vet inte riktigt. Det var en sådan lättnad. Jag grät ut mitt tidigare liv och min smärta. Jag tror jag mest grät ut min ångest över vad jag gjort åt mig själv och åt andra. Det var Guds närvaro som gjorde att jag grät.
Han förändrades i sitt sätt att vara. Hur han talade, uppförde sig och tänkte.
– Jag hade mycket som jag bekymrade mig för. Medan jag var i Malax träffade jag en kvinna och vi fick jag en pojke som är född 2015. Jag bekymrade mig över honom och om jag alls skulle få träffa honom igen. Jag tyckte jag var långt hemifrån och simkortet på telefonen fungerade inte i Sverige.
Varför funkade rehabiliteringen nu då den inte gjort det tidigare?
– För mig så är det Jesus. Jag har ingen annan förklaring. Jag förstod att jag behövde eftervård och troende kamrater. Jag träffade Maria via nätet medan jag var på rehabiliteringen. Tillsammans besökte vi många ställen för eftervård.
Kyrka och församling är ingen främmande plats för Stig.
– Hela mitt liv har jag haft en barnatro. Min mamma är varmt troende och hon har bett för mig i alla mina dagar. Jag har gått både söndagsskola och skriftskola. Jag var inte Guds bästa barn. Jag har varit medveten om Gud men inte följt honom.
Var fanns Jesus medan du söp?
– Första gången jag var vid Pixne fick jag lära mig sinnesrobönen. Men det har krävt att jag varit riktigt nära döden innan jag har tagit till den. Jag har varit med om flera olyckor som gett mig nära döden-upplevelser. Efteråt har jag förstått att jag blivit hjälpt. Jag har haft det min mamma brukar kalla skyddsängel.
Stig och Maria Nykvist är nu värdpar på Inremissionshemmet i Larsmo.
Två återfall sedan 2018
Sedan 2018 har han haft två återfall som varat i några dagar. Det senaste återfallet var för två år sedan.
– Efter återfallet visste han att han inte får se sonen på fem månader. Då var jag rädd att nu brister det för honom. Men han kom hem nykter, säger hustrun Maria.
Maria kommer från Ytteresse och har rötterna i laestadianismen.
– Jag har alltid haft min tro och trott att allting reder upp sig, men tidigare har jag inte upplevt att jag behöver Jesus så mycket. Jag har också genomgått skilsmässa, säger hon.
Stig och Maria började umgås över nätet medan han ännu var i Sverige.
– Jag bodde då i adventskyrkan och där började vi be att jag skulle hitta en karl åt mig. Stig dök upp på Facebook och jag avskräcktes först av att han var på rehabilitering. Men vi började kommunicera.
Maria kände inte Stig innan han blev nykter.
– När jag hör andra anhöriga berätta tackar jag Gud att jag inte behövt vara med om all oro och allt medberoende som missbruket medför, säger hon.
– De som är medberoende lider mer än missbrukaren själv, säger Stig.
Efter avslutad rehabilitering flyttade Stig till Jakobstad, där en eftervårdsgrupp för dem som varit på Good Foundation startade.
– I början var vi 11–12 stycken. Men vi blev bara färre i gruppen och till sist var jag ensam. En präst tipsade om veckomötena för missbrukare på Inremissionshemmet i Larsmo. Det är ett och ett halvt år sedan vi var på det första mötet. Sedan dess har jag inte varit borta en enda vecka.
Fick jobb på Inremissionshemmet
Vid Inremissionshemmet hålls nu möten två kvällar i veckan, på måndagskvällarna klockan 18 öppna möten för allmänheten med predikan, lovsång och förbön. På onsdagarna hålls slutna eftervårdsmöten för missbrukare, medmissbrukare och anhöriga.
På Inremissionshemmet sköttes serveringen först av frivilliga. Maria som tidigare jobbat i kök fick frågan om hon vill jobba där i stället. Nu är de värdpar vid hemmet. Stig är gårdskarl några timmar i veckan.
År 2008 var Stig med om en olycka där han skadade ryggen och blev opererad för diskbråck. Operationen misslyckades eftersom läkaren opererade mellan fel kotor och skar av nerver.
– Jag blev lam på höger ben och förbereddes för ett liv i rullstol. Men jag började träna och gick några steg varje dag. Jag kom så långt att jag kunde gå med kryckor med det högra benet släpande efter.
Knäpptyst i bönehuset – då bröt jublet ut
Stig sökte förbön för sin rygg men den blev inte bättre.
– När svärsonen ville ha mig med till ett bönemöte i Kackur bönehus i Larsmo 2011 protesterade jag för jag tyckte att det räckte nu. Men jag lät mig övertalas.
I bönehuset gick folk fram till förbön. När han bett för alla som kommit fram sade förebedjaren att här finns ännu en som behöver förbön.
– Då drog svärsonen iväg med mig. När förebedjaren lade handen på min rygg kändes den som en het stekpanna lagts på ryggen. Jag trodde jag skulle brinna upp och slog reflexmässigt bort handen. ”Vad håller du med?” frågade jag. ”Det här är allt jag har”, sa han och visade sin hand. Han lade handen på nytt på min rygg och jag kände fortfarande värmen. Sedan började det pirra, dra, knycka och leva om från ryggen ända ned till högerfoten. När han slutat uppmanade han mig att gå till dörren och tillbaka. Det var proppfullt och knäpptyst i bönehuset. Jag steg upp gick. Då bröt jublet lös. Jag kom dit med kryckor men sedan den dagen har jag gått.
Vad var det som hände?
– Det är helt klart att det var Jesus som ingrep. Det förstod jag redan då.
Först var han rädd att förlamningen skulle komma tillbaka.
– Jag trodde att förlamningen skulle komma tillbaka om jag gjorde minsta fel. Men det har den inte gjort under alla år. Jag har fått så många gåvor av Gud och tydligen får jag fortfarande fler.
Men han måste hålla igång.
– Annars låser ryggen sig. Jag domnar om jag sitter länge.
Vad har du för hälsning till dem som sitter fast i missbruk?
– Det viktigaste och svåraste är det du gör niotusen gånger varje dygn – ett val. Jag gör fortfarande det valet varje dag, men inte längre medvetet. I början gjorde jag valet flera gånger om dagen. Då hjälper tron. Man måste göra valet själv. Annars blir det inte till något. Det går inte att försöka vara nykter för någon annans skull. Man måste göra det för sin egen skull.
