"Karl-Johan (Jocke) Hansson var inriktad på att sprida kunskapen till hela samhället"

Det var naturligt att Jocke Hansson hade svårighet att välja mellan teologin och musiken när han inledde sina akademiska studier vid Åbo Akademi. Begåvad som han var blev det både musik och teologi. I rask takt avlade han magister- och licentiatexamina i båda ämnena. Samtidigt inriktade han sig på prästbanan och verkade åren 1968-1970 som studentpräst. Redan under studietiden, men framför allt i samband med studentrevolten 1968, kom han till insikt om att teologin måste anpassas till det omgivande samhället. Frälsningen ska gälla hela människan och inte bara själen. Av en tillfällighet kom han att gå förbi det ockuperade Gamla studenthuset, blev intresserad och gick in. Där följde han med de intensiva samtalen om Vietnam, Sydafrika och utsugningen av tredje världen. Det lämnade djupa spår i hans personlighet och livet igenom bevarade han en vilja att protestera mot orättfärdighet och förtryck.

Under 1970-talet kom Jocke Hansson att verka som radio- och TV-präst och producerade omkring 350 radio- och 50 TV-program. Det globala perspektivet fanns kvar och han blev i tillfälle att bland annat intervjua massajkrigare i Tanzania, indienmissionären Stanley Jones, socialantropologen Margaret Mead och Loretta King, änkan till Martin Luther King. Ett område där Jocke Hansson kunde använda sig av sin mångsidiga sakkunskap i musik och teologi var hymnologin. Han blev en av Nordens främsta representanter för ämnet och deltog i ett stort antal forskningsprojekt och internationella organisationer. Som huvudsekreterare för psalmbokskommittén för den svenska psalmboken 1986 var han under åtta år en central gestalt i psalmboksarbetet i Finland och hela Norden. Därefter blev han anställd som direktör för Finlands svenska folkmusikinstitut. Han gav ut en rad populära böcker i hymnologi och kom att doktorera i musikvetenskap på rytmiseringen av musiken för 1943 års psalmbok och i praktisk teologi på Palmcrons sångpsaltare. Han vikarierade också kortare perioder på professurerna i båda ämnena innan han år 1997 fick sin professur i praktisk teologi. Därförinnan hade han på 1990-talet kallats till Växjö stift av sin gode vän biskop Jan Arvid Hellström och fungerat som en central gestalt i stiftets utbildnings- och forskningsverksamhet. När Hellström gick bort tidigt i en bilolycka blev Jocke ett viktigt stöd för efterträdaren Anders Wejryd, som senare utsågs till ärkebiskop i Uppsala.

Jocke Hansson var inte bara en omtyckt lärare och forskare utan också inriktad på det som kallas universitetens tredje uppgift: att sprida kunskapen till hela samhället. Han skrev kolumner, recensioner och humorfyllda kåserier, han sjöng och spelade i kvartetter (inte minst i den populära KSÅA-kvartetten), kammarkörer och orkestrar. Till sina intressen räknar han i prästmatrikeln ”naturen, cykelåkning, aforismer och människan”.

Jocke ingick äktenskap med Margareta Ehn och de fick tre barn: Andreas, Ullica och Mattias. De betydde väldigt mycket för honom. Efter skilsmässan gifte han sig några år senare med Tuija Häggblom, som gick bort rätt tidigt. Det blev några ensamma år tills han mot slutet av sitt liv fann en livskamrat i Kjerstin Sikström. De hade ett stort utbyte av det gemensamma intresset för sång och musik och blev djupt fästa vid varandra. Under de sista åren av sitt liv drabbades Jocke, som alltid månat om sin hälsa, av en svår sjukdom, som bröt ner hans krafter. Det är många både i kyrkan och musiklivet i det svenska Finland som kommer att med familjen sakna Jocke Hanssons mångsidiga sakkunskap, inspirerande gemenskap och levande intresse för allt mänskligt liv.