Sjukhusprästen Anu Paavola bemöter alla på samma villkor, oberoende av övertygelse. Vid Pejas sjukhus finns också ett stilla rum öppet för alla samfund.

Sjukhuspräst på svenska vid Pejas

vanda.

Anu Paavola jobbar just nu som sjukhuspräst vid Pejas sjukhus. Hon vill gärna föra fram att hon bemöter patienter också på svenska. Oftast pratar patienterna om helt andra saker än religion, men ibland stiger de andliga berättelserna fram – och ger kraft.

27.10.2022 kl. 12:05

Det finns ingen svensk sjukhusprästtjänst vid Pejas sjukhus i Vanda. Däremot finns det nu präster som också kan betjäna på svenska, inte minst Anu Paavola som jobbar fram till årsskiftet som sjukhuspräst. Hon är tjänstledig från sitt ordinarie jobb som församlingspastor i Vanda svenska församling.

– En del äldre svenskspråkiga människor, som inte kan finska, från kusttrakterna opereras här. De är väldigt tysta på finska, men pratsamma och pigga på svenska, säger Anu Paavola.

I sådana fall har hennes svenska varit till stor nytta.

– Jag ger inga diagnoser, men jag kan hjälpa personalen och informera dem om hur alert patienten verkar, om han eller hon till exempel hänger bra med i aktuella nyheter.

När det krisar

Det är första gången Anu Paavola jobbar som sjukhuspräst. Hon inledde jobbet i slutet av juli och upplever det som både spännande och givande.

– När en människa har en svag stund i sitt liv är jag där och försöker hjälpa henne att gå igenom sina känslor. Det är en fördjupad själavårdsuppgift. Ofta handlar det också om krisarbete, att sitta bredvid när någon förändring inträffar i en människas liv.

Uppgifterna varierar stort.

– Jag kan ordna en bönestund i sjukhuskapellet om någon avlidit, jag diskuterar med den som fått en allvarlig diagnos eller med den som tappat lusten att leva. Jag pratar med dem som befinner sig i terminalvård och med deras anhöriga. Personalen kan också behöva mig när något stort och omvälvande hänt, då kan vi ha en genomgång med alla som varit i tjänst då. När oväntade dödsfall sker, när man försökt rädda ett liv men inte lyckats, är det mycket känslor inblandade också för personalen.

En brobyggare

Patienter kan våga berätta om sina andliga upplevelser för en präst, något man inte gör lika lätt för en läkare.

– Som präst ska jag lyssna noga och fråga mig: Vad är det i den här religiösa berättelsen som visar på egenskaper som kan ge personen kraft? Också om patienten exempelvis är i psykos så har den andliga upplevelsen något att säga. Det finns en kraft i religiösa berättelser som kan hjälpa människan att leva mitt i sin sjukdom.

En sjukhuspräst kan prata på två språk, påpekar Paavola: det religiösa och det vetenskapliga, tack vare att prästen också kan ha psykolgiska fakta om en patient.

– På det viset motarbetar vi inte läkarna och det vetenskapliga utan samarbetar.

– De allra flesta samtal jag för handlar inte alls om religion. Man får prata om vad man vill med mig.

Till Anu Paavolas uppgifter hör dessutom arbetshandledning för anställda, inte minst om de levt med stor belastning i jobbet. Hon är också något av en brobyggare.

– Om jag träffar på personer som är ensamma kan jag med deras lov kontakta den lokala församlingens diakoni. De kan sedan besöka personen eller hjälpa hen att komma med i församlingsverksamheten.

En egenskap är speciellt viktig att ha som sjukhuspräst.

– Intuitivitet, en magkänsla. När en person pratar om något är det viktigt att du förstår vilken fråga du ska ställa för att få svar. Och du kan inte vara rädd för döden, för här dör människor.

För att själv hitta lugn och ny kraft har Anu Paavola sina metoder.

– Jag stillar mig med en andakt under dagen, exempelvis via en app, eller tar en meditativ promenad i de långa sjukhuskorridorerna. Jag har också egen arbetshandledning.

SJUKHUSPRÄSTERNA

  • Man kan meddela vårdpersonalen om man vill komma i kontakt med Anu Paavola eller någon av de andra sjukhusprästerna vid Pejas sjukhus eller Katrinesjukhus. Sjukhusprästerna arbetar i regel vardagar kl. 8–17. I helgerna jourar sjukhussjälavårdare.
  • Sjukhusprästen kan vara en samtalspartner för alla, oberoende av övertygelse eller religion. De hjälper också patienter att komma i kontakt med representanter från andra religioner.
  • Vid Pejas finns ett rum för stillhet, öppet för alla samfund och religioner.
Ulrika Hansson


Mest läst

    Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

    Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

    jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

    vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

    Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

    kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

    samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

    äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

    Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

    diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

    coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

    romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

    döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

    hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

    Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

    ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

    Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

    ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

    podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

    VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

    Mest läst