Efter över tjugo år som kaplan i Nykarleby och tre år som kyrkoherde i Jeppo ger sig Mats Edman inte in i något okänt.
Du har också växt upp i Nykarleby?
– Jag är född i Norra Vallgrund på Replot men vi flyttade till Nykarleby när jag var tolv år. Förutom åtta år i Åbo under studietiden och några år som förordnad har jag bott i Nykarleby.
Varför blev du präst?
– Under gymnasietiden på åttiotalet drogs jag med i en ungdomsväckelse i Nykarleby församling. Då vaknade mitt andliga intresse och jag kom med i de kristna kretsarna där jag mognade in i min kristna tro.
– Jag hade ett otroligt intresse för teologin som ämne. Under sista tiden av studierna upplevde jag en tydlig kallelse att bli präst. Jag har också behörighet att vara lärare i religion, historia och psykologi.
Vad hände?
– Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn (lappar med bibelverser, reds. anm.). Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Det blev avgörande och nästa dag ringde jag biskop Erik Vikström och bad om prästvigning.
Han blev prästvigd den 5 juni 1991 samtidigt som nuvarande biskop Bo-Göran Åstrand och blev genast förordnad som tf kyrkoherde i Jeppo.
– Det är inte vanligt att man blir tf kyrkoherde genast efter prästvigningen, men behovet att få en präst till Jeppo var så stort just då.
När Jeppo fick en ordinarie kyrkoherde blev Mats Edman förordnad till Åbo svenska. Under tiden gjorde han pastoralen klar, vilket är en förutsättning att söka en ordinarie prästtjänst.
– Vi ville flytta tillbaka till våra hemtrakter i Österbotten och då råkade kyrkoherdetjänsten i Jeppo igen vara ledig så jag sökte den.
I Jeppo bodde familjen i prästgården.
– Jag hade 16 centimeter till arbetet. Det blev svårt att skilja mellan arbete och fritid. Jag bor gärna nära arbetsplatsen, men den bör åtminstone vara utom synhåll från hemmet.
När kaplanstjänsten i Nykarleby blev ledig 2001 sökte han och fick den.
– Jag tänkte att jag är några år på en kaplanstjänst och slipper huvudansvaret vilket var bra för mig. Men jag hade en längtan att återkomma till ledarskapet.
De några åren blev över tjugo.
Du har inte sökt kyrkherdetjänsten tidigare?
– En orsak till att jag inte sökt den tidigare var den förestående kyrkrenoveringen. Men den ramlade över mig i alla fall. Att söka den här tjänsten var ingen självklarhet. Hade jag inte sökt den här hade jag kanske sökt en annan här i närheten. Men vi hade klart för oss att vi ville bo kvar här i Nykarleby.
Han uppmanades att söka tjänsten av både församlingsmedlemmar och anställda och fick till och med löfte om att de skriver hans ansökan.
Hur känns det nu?
– Det känns bra nu. Jag har lite svårt att få tiden att räcka till. Vi har varit fyra präster och nu är vi tre, vilket är en stor förändring. Man förväntar ju sig samma verksamhet ändå. Vissa veckor tar kyrkrenoveringen hälften av min arbetstid.
Vilka visioner har du för församlingen?
– Vi fortsätter med det som vi tycker är bra från tidigare och som fungerar. Vi jobbar nu aktivt med att komma i kapp med smågrupperna som blev lagda på sparlåga under pandemin. Vi försöker få alla som vill vara med i en grupp att hitta en gemenskap.
En av grupperna, på ukrainska som samlas i Munsala varannan vecka parallellt med gudstjänsten. Gruppen dras av en ukrainsk diakon med frikyrklig bakgrund. En ny ukrainsk grupp är också på gång i Jeppo.
– Det är väldigt viktigt för dem att tala ukrainska och inte ryska.
Mats Edman
GÖR:
– Kyrkoherde i Nykarleby från den 1 september.
FAMILJ:
–Gift med Maria, fyra utflugna barn av vilka två är teologer.
INTRESSEN:
– Främst motion och bänk-idrott. Löper, skidar och simmar.
Hängiven supporter av Liverpool och Barcelona.
