Cecilia Forsén är diakonissa och stiftssekreterare för församlingsdiakoni.

Att växa och mogna

diakoni.

Cecilia Forsén skriver om människans blomstringstid och om hur relationer får oss att växa och mogna.

17.8.2022 kl. 06:00

När jag skriver det här är det vackraste försommartid. Syrenerna doftar himmelskt, fåglarna sjunger, solen glittrar i vattnets vågor och vinden är ljum. Jag älskar att plocka sommarbuketter på mina vandringar i naturen och pryda bordet med dem hemma. Men gång på gång konstaterar jag att blomstringstiden är otroligt kort, sommarbuketten håller så få dagar och blommans kronblad faller av nästan genast jag satt dem i vasen. Och jag tänker: ”det gäller att ta vara på den sköna tid som är!”

Nu är vi redan inne i augusti och det blir skördetid. Den tiden är också kort. Det gäller igen att ta vara på den korta tid som är och ta tillvara så mycket som möjligt av skörden så länge den är god.

Men tiden däremellan – mognadstiden, är lite längre. Och tillväxttiden och i den även vilotiden är ännu längre. Tänk hur många månader som trädet, busken, blomman bara växer och vilar, och vi lägger inte märke till det nästan alls.

Människans blomstringstid är kort. Det sägs att det är ungdomstiden. Men många av oss lever länge, växer, utvecklas och mognar. Det är egentligen den längsta tiden av vårt liv - tillväxten, utvecklingen, mognaden. Ofta sker den nästan obemärkt, när vi blickar bakåt kan vi kanske se en tillväxt och mognad. Ibland ser andra den tydligare än vi själva.

Att dela liv och erfarenheter, att tillsammans bygga relationer och skapa förtroende är något som poängteras i dagens diakoniarbete, oberoende av tro, status, ålder och livserfarenhet. En diakon säger: ”Jag tror att Gud finns i mötet mellan människor och det är en gåva att få finnas för varandra. Idag behöver någon mig, i morgon behöver jag någon.” Vi är beroende av varandra för att växa och mogna. Det är i mötet och delandet som verkligheten blir större och mera nyanserad. Det handlar om en ömsesidighet där vi alla får vara både givande och mottagande part. Vi delar liv, växer till och mognar som människor. Låt oss ta vara på den tid vi har tillsammans!

Cecilia Forsén är är diakonissa och stiftssekreterare för församlingsdiakoni.

Cecilia Forsén


kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19