Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

"Jag har alltid fascinerats av den där andra rövaren på korset bredvid Jesus"

ANDETAG.

Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro.

– Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt.

24.7.2022 kl. 19:13

Mao Lindholm närmar sig den andliga dimensionen indirekt, men ganska medvetet när han skriver.

– Min grundsyn på människan är att hon i första hand är Ande, med en Själ som länk till Kroppen. För att vårt sanna, verkliga jag ska komma till uttryck måste vi alltså vända ut och in på vår lekamen, krypa ner under huden.

Han använder ofta huden som metafor för det mänskliga.

– Den hårdhudade har stängt av kontakten med sitt innersta jag och lever kall och död på ytan. Den känsliga får tampas med en massa utmaningar men erbjuds samtidigt liv och värme och puls. Att vara skapande människa innebär en flitig trafikering på och under huden, kroppens skal och säck.




Vad bloggar du helst om?

– Ofta utgår jag från en aktuell temadag som jag vänder ut och in på och kopplar om möjligt resonemanget till min egen livserfarenhet, eller brist på erfarenhet.

– Kroppen är självfallet viktig här och nu men den ska en dag uppdateras ordentligt, förhärligas som det heter. Vad det innebär kan vi knappast föreställa oss, lika lite som vi kan förstå vad Evighet och Paradis egentligen innebär. Men i någon form, i en kroppslig form, ska vi en dag, när himmel och jord förenas – här på jorden – uppstå till ett liv som är obegripligt meningsfullt och ständigt nyskapande, levande i en helt ny bemärkelse. Fram till dess må jag, vi alla, ständigt ha den bilden under pannloben, som ett riktmärke, som ett löfte.

För Mao Lindholm har språket som sådant en helt central betydelse i hans tillvaro.

– Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv.



Vilken är din favoritperson i Bibeln, om man inte får säga Jesus?

– , han som ville att Jesus skulle tänka på honom i Paradiset. Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta. Men så är det ofta; mycket kan vi förstå med vår hjärna, men det största ligger utanför, eller rättare sagt innanför huden – den korsfästa.



Vilken är din favoritverksamhet i församlingen?

– Vad jag saknar är ett kyrkorum som regelbundet även skulle vara öppet för konst och kultur. Det handlar till exempel om högläsning, diktkollage, småskaliga konserter med stråkkvartetter, klassisk gitarr, pianokonserter, solosång. Jag saknar konst i olika former.

Mao Lindholm är en visionär.

– Jag skulle gärna se att man då och då också bjuder in kristna ledare från andra församlingar och kyrkor, stora personligheter som visar på andlig styrka och resning, som kan bidra med lite fläktande korsdrag i våra ibland lite instängda rum.


Vad är det bästa med din ålder?

– Som pensionär har jag tid och praktisk möjlighet att försöka utveckla skapande sidor i mig själv som tidigare överskuggades av många arbetsuppgifter och familjeliv.

Han säger att tystnaden har blivit en förutsättning för sitt skapande.

– Samtidigt saknar jag ibland alldeles oerhört mycket kontakt och närhet med andra människor. Och det är sannolikt inte bara mitt problem men hela vår kulturs. I Svenskfinland har sociala nätverk som byggdes upp speciellt efter kriget, och långt in på slutet av 1900-talet, mången gång trasats sönder eller helt enkelt dött ut. Vi lever ofta i våra små bubblor, samtidigt som de världsvida tunga våta mattorna läggs över vår tillvaro; pandemier, klimatkriser, reella krigshot och mycket annat.

Mao Lindholm säger att i det här läget skulle det vara viktigt att tillvarons fysiska tyngd på något sätt kunde vägas upp av en andlig verklighet som inte bara vissa utvalda ledare talar om.

– Vi är alla kallade att evangelisera, om så ock bara i vår närmaste bekantskaps- och kulturkrets.

Text: Christa Mickelsson


ekofasta. ”För att vi tillsammans skall kunna bevara hoppet.” I sin hälsning inför fastan vädjar biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland för klimatet. 6.3.2019 kl. 11:49

ekofasta. Avstå från nya kläder och vårda de du har, säger Ida Haapamäki. Fastan kan bli en solidarisk handling med miljön och människorna som producerat det du har på dig. 1.3.2019 kl. 17:40

klimat. Kyrkostyrelsens plenum godkände kyrkans energi- och klimatstrategi. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har som mål att bli koldioxidneutral senast år 2030. Ett av målen är att kyrkan ska vara en aktiv samhällspåverkare i klimatfrågor. 26.2.2019 kl. 17:13

Kristinestad. Förtroendeklyftan inom Kristinestads svenska församling ska gå att överbygga. Det står klart efter biskop Björn Vikströms besök i församlingen på torsdagen. 22.2.2019 kl. 13:40

profilen. När en lång arbetskarriär tog slut stod Sussi Björkman plötsligt utan jobb. Idag jobbar hon i tre skift med att köra färja. Ute på Houtskär finns bara hon, naturen, bilarna och Radio Vega. 21.2.2019 kl. 11:07

biskopsval. Biskopsvalet närmar sig och i samband med senaste veckas valpanel i Nykarleby tog vi tempen på kandidaterna. Tolv frågor av varierande karaktär fick kandidaterna och max fem minuter hade de tid på sig att leverera svar på samtliga frågor. 20.2.2019 kl. 17:33

biskopsvalet 2019. Biskopskandidaterna fick svara på frågor om väckelserörelserna när de möttes för den sista utfrågningen i Nykarleby på lördagen. Alla var överens om att väckelserörelserna behövs i kyrkan. 18.2.2019 kl. 16:45

skidolycka. Väståbolands svenska församling sörjer den femtonåriga pojken som förolyckades i en skidolycka under församlingens skriftskolläger i Himos i Jämsä på lördagen. 18.2.2019 kl. 15:48

skidolycka. Krishjälp och samling för den som behöver samtala. 17.2.2019 kl. 14:16

nytt från domkapitlet. Två präster klara för ny post och en ledig kyrkoherdestol i Sibbo, i senaste nytt från domkapitlet. 8.2.2019 kl. 15:34

demens. För fyra år sedan förändrades Gita och Leif Lindgrens liv när Gita fick diagnosen pannlobsdemens. 8.2.2019 kl. 13:12

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06

Kristinestad. Biskop Björn Vikström har gett kaplanen Markus Engström i Kristinestad en varning för det språkbruk som han använt i en insändare i tidningen Syd-Österbotten. 4.2.2019 kl. 14:18

människohandel. Ett offer är inte nödvändigtvis inlåst, utan låset utgörs av psykologisk makt. 14.11.2017 kl. 00:00

Asyl. Itohan Okundaye är ett människohandelsoffer med en son född i Finland. Efter ytterligare ett avslag från Migri kan de hämtas när som helst av polisen. 1.2.2019 kl. 18:21

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00

mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00