Unga mår på det stora hela väldigt dåligt just nu. Vuxna kan hjälpa genom att finnas till för dem.

Vuxna ta tid för de unga!

PSYKISKT ILLAMÅENDE.

Att unga drabbats hårt av pandemin är ingen överdrift. Årets Gemensamt ansvar kampanj uppmärksammar detta. Även i församlingar vill man erbjuda möjlighet för unga att få prata.

2.2.2022 kl. 06:00

Årets Gemensamt ansvar-insamling går till unga som på grund av coronapandemin av olika orsaker behöver stöd. Speciellt psykisk hälsa är ett viktigt tema för insamlingen som särskilt inriktar sig på åldersgruppen 15–19. Många unga upplever en känsla av isolering, ensamhet, ångest eller hopplöshet.

Helsingfors stifts biskop Teemu Laajasalo understryker hur viktig den här kampanjen är och uttrycker en särskild vädjan till vuxna att engagera sig i de ungas liv.

– Det viktigaste är att ta tid för de unga och lyssna på dem. Vi vuxna kan ha svårt att förstå hur lång tid två år med restriktioner känns i en ung persons liv.

Många vuxna kanske tvivlar på sin förmåga att kunna bemöta en ung person men Laajasalo uppmuntrar till att inte låta det stå i vägen. Viktigaste är att viljan finns och att intresset är genuint.

– De unga märker nog direkt vem som på riktigt bryr sig om dem eller inte.

Han poängterar att vuxna har en helt annan möjlighet se tillbaka på historien och påminna de unga om tidigare utmaningar och katastrofer.

– Det har funnits kriser förut och vi har klarat oss ur dem. Det är viktigt att inte förringa den här specifika situationen med just coronapandemin, men samtidigt sätta den i ett större perspektiv och inge hopp om att också den här situationen någon gång får ett slut.

Distans skapar risk för isolering

Anna Perret är 18 år och gymnasieelev. Hon beskriver de senaste åren som tyng- re än vanligt även om det varit olika faser under tiden pandemin varat.

– Det finns så många aspekter av de senaste åren men särskilt med skolan har det känts ganska jobbigt. Speciellt i början då undervisningen skedde på distans försvann motivationen nästan helt.

Hon säger att det ibland varit svårt att besluta ifall de ska träffas med vännerna eller inte, eftersom rekommendationerna varit att försöka undvika kontakt så mycket som möjligt.

– Det har emellanåt skapat en känsla av isolering. Det går ju att kommunicera med olika appar men det är inte samma sak som att ses fysiskt. Det hjälper att tala men att ses på riktigt ger en bättre gemenskap.

Ur Anna Perrets perspektiv kan hon ana att hennes åldersgrupp mår sämre än vanligt på grund av pandemin.

– Från den bild jag fått lider fler och fler ungdomar av stress och prestationsångest och fler mår illa och orkar inte. Jag kan förstås bara säga vad jag själv uppfattat men jag har också sett statistik på att unga mår sämre. Till en viss del stämmer det men det kanske inte helt och hållet beror på pandemin.

Hon säger att skolorna redan uppmunt- rar folk att prata med någon om man behöver, men att det bra kunde uppmuntras ännu mer.

– De vuxna i allmänhet får gärna ha lite mer förståelse för oss unga. Vi försöker göra vårt bästa men vi har det ganska stressigt emellanåt.

Walk-in terapi för unga

I Matteus församling har man precis börjat med en Walk-in-terapi för unga i åldern 16- 29. Idén är att det ska vara smidigt genom att det är möjligt att dyka upp utan tidsbeställning och få prata med någon. Det finns möjlighet att få terapi på tre språk: finska, svenska och engelska.

– Det är ett lite liknande system som med drive-in coronavaccinationerna, säger diakon Carita Riitakorpi.

Walk-in terapin har öppet på måndagar mellan 12 och 16 och vem som helst inom åldersgruppen har möjlighet att komma dit. Det går också bra att vara anonym.

– Vi har än så länge ingen gräns för hur många veckor vi har walk-in terapi. Det är öppet tills vidare, säger Riitakorpi.

Johan Myrskog


Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Jag var inte särskilt ungdomlig ens när jag var ung, hälsar Marco Bonacci,  kommen per cykel till Esbo domkyrka från en sommarsamling i Köklax kapell. Just nu är han alterneringsinhoppare i Esbo svenska. 10.7.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. Fredagen för några veckor sedan var en sorgedag. ”Du måste göra dig av med dom där. De har blivit alldeles platta och luktar illa”, sa han med en blick på mina svarta sommarskor som hängt med ett bra tag. 10.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Nyligen presenterades kyrkans klimatprogram. Det är ett rätt omfattande dokument i jämförelse med till exempel kyrkans strategi. Miljöprogrammet är på närmare 70 sidor medan strategin ryms på en normal A 4 vikt i tre delar. 10.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. När människorna behöver soup, soap och salvation går det inte att ta sommarledigt. Frälsningsarméns inackorderingshemmet på Alpgatan 25 är öppet hela sommaren. 9.7.2008 kl. 00:00

Människa. ”Om ingen frågar mig vad vila är så vet jag. Men om någon frågar mig vet jag det inte.” Liksom Augustinus reflekterade över tiden har Margareta Asp funderat på fenomenet vila. 9.7.2008 kl. 00:00

Världen. Det råder delade åsikter om projektet att översätta Bibeln till patois, det inofficiella språket på Jamaica. 9.7.2008 kl. 00:00

Kultur. Tusentals gudstjänstbesökare har de senaste åren samlats till metallmässor, gudstjänster med metallmusik landet runt. Nu ges tolv psalmer som arrangerats för metallmässorna ut på cd. 8.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Borgå domkyrkas återuppbyggnad är lyckligen slutförd, men större och mindre kyrkrenoveringar pågår även på annat håll. 8.7.2008 kl. 00:00

Kultur. Lärjungen och aposteln Tomas liv kommer att bli film i Indien. 8.7.2008 kl. 00:00

asylsökande. Närmare tretusen personer från många olika kristna samfund har undertecknat ett ställningstagande för medmänsklig behandling av asylsökande. 14.4.2017 kl. 09:42

Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58