Janette Lagerroos är glad över att vara tillbaka i Houtskär.

Populär kaplan i Houtskär igen

HOUTSKÄR.

Efter en paus på ett drygt år är Janette Lagerroos kaplan i Houtskär igen. – Alla är så glada och uppmuntrande!

20.1.2022 kl. 10:41

Efter en paus på över ett år är Janette Lagerroos tillbaka som kaplan i Houtskär. Efter en lång och turbulent process, där kapellrådet i Houtskär tydligt uttryckt att de vill se just Lagerroos som sin kaplan, är hon nu behörig, sökte tjänsten och fick den.

Sedan första januari har hon varit tillbaka på församlingskansliet i Houtskär.

Hur har du blivit välkomnad tillbaka efter att ha varit borta i över ett år?

– Inte bara kapellrådet utan alla församlingsmedlemmar har varit glada och uppmuntrande. Alla jag möter säger: Välkommen! Välkommen tillbaka!

På serviceboendet Fridhem satt de på rad och väntade på henne, som barn som väntar på julgubben, skrattar hon.

– Jag har ju hela tiden vetat och fått höra att jag har stöd hos församlingsborna och att de gärna vill ha mig tillbaka. Det fick jag höra hela tiden då jag var borta, och nu har jag fått höra: Oj, vad vi har väntat på dig! Det är klart att det är jättefint. Men jag är ingen frälsare, jag bara jobbar för honom.

Planerar framåt

När Janette Lagerroos jobbade i Houtskär senast startade hon en del ny verksamhet och den finns kvar.

– Jag har inte ändrat på någonting, jag startade grupper redan under min första period och fortsätter med det som finns. Det var församlingsbor som trillade in och ville börja ett stickkafé och jag sa: Självklart börjar vi med ett stickkafé! Så det ska vi ta upp igen.

Samtidigt känns det lugnare att inte ha ett slutdatum på anställningen.

– Nu kan jag fast planera fem år framåt i tiden och utveckla verksamhet på lång sikt.

Ett av de projekten är en meditationsstig runt kyrkan, en idé som föddes redan innan hon kom till Houtskär.

– Den ska vi fortsätta utveckla.

Att mycket ser ganska likadant ut som när hon lämnade församlingen beror också på coronapandemin.

– Det är mycket som hängt i luften och man har inte kunnat göra så mycket det senaste året. När jag kom till kansliet var det nästan en känsla av att jag bara varit borta i två dagar. Nästan allt är som förr. Och ändå har jag varit borta i över ett år.

På grund av coronan är all verksamhet utom gudstjänster och andakter på is just nu.

Har du någon vision för framtiden?

– Det som jag ska försöka förverkliga är att prästgården blir ett församlingshem. Vi har ett församlingshem som är stort och dragigt och opraktiskt. Prästgården passar bra för mindre grupper och används redan delvis. Det krävs en renovering för att tillgänglighetsanpassa utrymmena och sådant kan ta tid.

Lite nya namn har hon varit med och skapat också. På medlemmarnas begäran bytte den finskspråkiga samtalsgruppen namn till ”Pappilan porinat”.

– Då lät den svenska gruppens namn jättetråkigt. Nu heter den Prästgårdsnötter. Prästgårdsnötter är en småkaka som består av två delar med något sött och gott emellan. Sådan är torsdagsträffen: Ser kanske lite trist ut på utsidan men det finns något sött i mitten, och den avnjuts med kaffe!

Sofia Torvalds


Samhälle. Finländare uppskattar missionsarbete. Det visar en nationell undersökning. 17.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

ärkebiskopsval 2018. Tapio Luoma är vald till ny ärkebiskop. I den andra valomgången idag valdes Esbobiskopen Luoma med 374,667 röster mot Borgåbiskopen Björn Vikströms 292,333 röster. 1.3.2018 kl. 14:29

ärkebiskopsval. Följ med valet på Kp! 1.3.2018 kl. 13:19

Taltidning. Efter en paus på cirka sju år kommer Kyrkpressen ut som taltidning igen. Det första inlästa numret kommer redan i mars. 27.2.2018 kl. 09:23

andlighetsstörning. En kväll satt jag i soffan och grät över att min kristna tro kändes som skådespel och inbillning. Det som skulle vara stadigt var egentligen vingligt och snett. Det här är vad som hände sedan. 22.2.2018 kl. 10:02

enkät. Vad tyckte du om denna veckas nummer av KP. För att utveckla tidningen gör vi under vintern några enkäter för att få en tydligare uppfattning om vad ni läsare gillar att läsa. Vi är jättetacksamma för att du tar dig tid! 22.2.2018 kl. 09:47