Lasse Wendelin tränar på att ta det lugnt och göra nästan ingenting.

"För vem har jag presterat?"

VÄNDPUNKT.

Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger.

16.9.2021 kl. 14:31

För två år sedan var Lasse Wendelin i sitt livs form. Några år tidigare hade han sprungit flera maratonlopp. Han hade en mängd olika arbetsuppdrag och reste till Asien 40 gånger under loppet av tre år. Han kände aldrig av någon jetlag.

– Kroppen kändes stark, jag kände mig oövervinnerlig. Jag kände att jag klarar allt. Folk sa: Vilken fart du har, måste du hålla på så där? Men jag tyckte inte att jag höll på med så mycket.

Sedan kom hjärtinfarkten. Han repade sig från den. I sommar drabbades han av envisa rytmstörningar som förekommer i sådana mängder att han blir tvungen att ta en tupplur på eftermiddagen för att orka med dagen.

Förr var han hela tiden på väg. Nu är kalendern nästan tom.

– Jag är 59 år och jag vill inte gå i pension. Men jag orkar inte jobba en normal dag just nu.

Han är en person som alltid varit på väg vidare, som haft svårt att stanna i ett nu. I varje livsfas har han redan funderat på nästa steg.

– När jag som liten kille växte upp i pingstkyrkan var jag på väg till himlen, och sedan dess har det varit nästa fas, nästa mål. Men när kommer man fram?

Efter hjärtinfarkten var det många som sa till honom: Var försiktig med ditt sinne. Det är många som genomlevt en infarkt mellan 50 och 60 som blir deprimerade efter ett tag.

Han trodde inte att det gällde honom.

– Men nu har jag, för första gången i mitt liv, haft perioder då jag känt mig riktigt nere. Tidigare förstod jag inte att människor kan ta livet av sig, nu förstår jag det.

Den tomma kalendern har ställt honom öga mot öga med saker som han inte hunnit tänka på särskilt mycket tidigare.

För vem har han presterat? Vems förväntningar har han uppfyllt? Har de varit sanna?

– Så här i efterhand har jag sett på så mycket jag gjort i mitt liv och undrat: är det bara ett enormt bekräftelsebehov som drivit mig? Har jag varit den mobbade lilla killen som försökt få fotfäste genom att som konsult hjälpa olika organisationer?

Kalendern har varit full. Många har efterfrågat hans tjänster.

– Men har jag gjort det jag egentligen vill göra?

Just nu är hans kalender vidöppen.

– Jag har inte haft det så här på tjugo år. Jag vill stanna upp och fundera på vem jag ska tjäna under de följande fem eller tio åren. Nu vill jag bara vänta och se.

– Jag spelar ganska mycket golf om dagarna. Jag försöker ta igen mig, och bara det är svårt.

Han har ju känt sig accepterad av andra för att han presterat. Han är ju den som sträckt upp handen i de församlingar där han varit aktiv och sagt: jag kan ordna, jag kan sjunga, jag kan spela, jag kan vittna. Han har varit den som andras blickar sökt sig till när något frågat: Vem kan ställa upp?

– Jag har märkt att det är dags för mig att säga nej och låta andra axla ansvar.

Det var inte en psykisk process som tvingade dig att trycka på bromspedalen, det var din kropp. Men den vägen kanske du tvingades in i en psykisk process?

– Helt riktigt. Det kan störa mig att jag, som under en lång tid jobbat med självledarskap och ledarskap, inte kunde förutse detta eller reglera mig själv i tid. Det var tvunget att bli så att det var kroppen som sade ifrån. Det mentala har kommit i släptåg. Det finns en stolthet … Men å andra sidan säger läkarna att jag har en ärftlig hjärt- och kärlsjukdom och det kan jag inget åt.

Han har fungerat mycket på sin självbild. Vad gör man åt att kroppen nästan är sextio, men man känner sig som trettio inombords?

Det är svårt att acceptera sitt åldrande och sin skörhet.

– Det är säkert en orsak till att så många har svårt för den kronologiska åldern. Man vill inte acceptera att det verkligen händer.

Men samtidigt: det måste gå så. Ibland funderar han på vad skulle säga till sig själv idag om han var åttio. Ibland funderar han på vad han skulle vilja säga till sitt tjugoåriga jag.

– Kanske skulle jag säga: var dig själv. Våga trotsa andras förväntningar. Bara genom att på ett äkta sätt vara sig själv tror jag att man kan vara jag och du med andra. Om jag känner en tillåtelse att vara mig själv, då tillåter jag ju dig att vara dig själv. Annars kanske vi båda kontrollerar varandra.

Sofia Torvalds


Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00