Anders Björkman har plockat fram en inre styrka han inte visste fanns.

"Tänk att jag klarade det!"

KÄMPAGLÖD.

Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen.

16.9.2021 kl. 10:00

– Man är starkare än man tror, säger Anders Björkman när han berättar om uppförsbackarna han mött.

En kritisk vändning i hans liv blev en reservövning i Dragsvik.

– Vi skulle gå i ställning med stora granatkastare, något gav vika och jag fick ett tjockt metallrör från granatkastaren rakt i huvudet. Jag minns ännu det metalliska ljudet när det träffade min hjälm. Sedan blev allt svart.

Slaget orsakade en hjärnblödning som förpassade honom till en lång tid av sjukhusvistelse och rehabilitering.

– Jag gick med rullator, hade huvudvärk, dubbelseende och svårt med koordinationen.

Vid tiden för olyckan jobbade han som lagerarbetare på Sun Ice och trivdes med jobbet.

Han återhämtade sig fysiskt. Det var i stället den psykiska påfrestningen som skulle visa sig bli hans största motståndare.

– Efter olyckan började jag grubbla för mycket, jag tänkte på hur nära ögat allt varit. Jag började drömma mardrömmar om nätterna och vaknade genomsvettig.

Han försökte göra det bästa av tillvaron och åren gick. Familjen utökades med en pojke och tvillingflickor. Men Anders Björkman mådde inte bra, utan befann sig i en långsam spiral neråt i mörker, ångest och depression.

– Men jag sa inte ett ord till någon, jag höll allt inom mig själv.

Nu i efterhand säger han att han insett hur viktigt det är att våga prata om det som känns tungt. Hans tystnad ledde till ett totalt sammanbrott 2002.

– Jag har varit inne på Roparnäs i två repriser. Och jag fick god vård som alltid, ECT, alltså elbehandling, och kognitiv terapi.

Första tiden när han var sjukskriven på grund av depression fick han sänka ribban rejält.

– Jag fick vara nöjd om jag drack en kopp kaffe och hämtade posten.

Dagliga rutiner och terapi är Anders Björkmans främsta metoder för att må bra.

Vad gjorde att du kom igen?

– Det var envishet som gjorde det. Jag tänkte: Nu ska det gå! Det är mitt liv och jag måste fatta beslut om vad jag mår bra av och göra sådant.

Dagliga rutiner har blivit a och o för honom. Långa stavgångspromenader och månatlig terapi är ett måste, liksom att umgås med människor som ger honom positiv energi. Och ett av hans främsta vapen är humor och självdistans. På sina dagliga promenader byter han några ord här och där med byborna.

– Jag brukar säga att jag är depressionens ansikte utåt i Purmo, säger han med glimten i ögat.

Sedan 2008 har han invalidpension. Han konstaterar att det lätt upplevs som extra tabubelagt när en familjefar brakar ihop.

– Men att man lider av psykisk ohälsa betyder inte att man inte kan fatta viktiga beslut eller ta hand om sin familj.

Att ta hand om familjen blev hans hjärtesak under åren han tillbringade hemma. Han skötte barnen, handlade, städade och lagade mat.

Det tyngsta beskedet

Det skulle dröja till 2019 innan nästa stora kris drabbade. I två till tre dagar hade Anders följt med sin dotter Wilma på olika kontroller och blodprov. Hon var 16 år då.

– Jag minns hur de efter en kontroll på hälsocentralen ringde när vi nyss kommit tillbaka hem. Vi har hittat något, sa de.

Anders och Wilma åkte tillbaka till hälsocentralen. Där frågade en läkare sedan försiktigt om de hört om blodsjukdomen leukemi.

– Jag minns hur Wilma såg på mig och frågade: Kommer jag att dö nu? Jag vill inte dö än.

Anders Björkman tystnar ett tag.

– Jag minns också att jag ringde min fru, men jag fick inte ur mig ett enda ljud.

Samtidigt kände han sig stark.

– Jag plockade fram verktyg jag inte trodde fanns. Jag sa till Wilma när vi gick till bilen: Wilma, jag är en hårding och du är en hårding. Du fixar det här!

Det fanns många som trodde att han skulle falla samman mentalt när Wilma blev sjuk. Men han konstaterar att man gör sitt bästa och lite till när läget är riktigt skarpt. Ett andningshål för honom blev igen en gång de dagliga promenaderna, och så hårdrocken förstås. Musikintresset vaknade redan när han var femton och att lyssna till musik och spela i band har många gånger varit en räddning.

– På mina promenader lyssnade jag till Children of Bodom och det svenska bandet Ghost. De skrek ut min frustration och ångest.

Anders Björkman har tidigare varit aktiv i olika församlingssammanhang. Engagemanget har fått ta paus men hans gudstro har klarat ilska, besvikelse och tvivel.

– Och vem knäpper inte sina händer när ens barn blir sjukt i cancer?

Anders Björkman kunde stötta Wilma i många vårdsituationer för att han själv legat mycket på sjukhus.

– Hon vet vad jag varit med om. När hon skulle sövas ner och kände sig orolig kunde jag säga: Det där klarar du! Jag har blivit sövd tjugo gånger och det har gått bra.

Bandet mellan dem blev starkt. Och det ser ljust ut; Wilma mår bra i dag och kan fortsätta med sina studier.

Två stora segrar

Efter att ha varit borta ur arbetslivet i tjugo år jobbar Anders Björkman nu som sommaranställd stationsskötare på deltid vid Ekorosk.

– Jag har återvunnit livet, och nu återvinner jag skräp, säger han finurligt.

Han pratar varmt om humorn och jargongen bland kollegerna, och kundkontakterna betyder mycket för honom.

– När jag tar på mig de orangefärgade arbetskläderna på morgonen känner jag mig så stolt. Tänk att jag klarade det! Tänk att de gav mig en chans!

Anders Björkman är tacksam över jobbet på Ekorosk. Bland kollegerna får han vara sig själv, säger han. Foto: Lili-Ann Tuomi

Han säger att han tappat lite av sitt idrottsintresse och jakten på segrar, trots att han brukade tävlingsskidåka som ung.

– Jag har två stora segrar i mitt liv: Wilma besegrade cancern och jag är tillbaka i arbetslivet.

Han oroar sig inte över att hamna i nya svackor, han har sina rutiner för att må bättre. Och han tar en dag i taget.

– Det är roligt att leva, tycker jag.

Vad tror du Gud skulle säga till dig i dag?

– Jag tror han skulle säga: Björkman, du har gjort det bra, med alla prövningar du har fått. Kör hårt!

ANDERS BJÖRKMAN

  • Uppvuxen i Jakobstad, bor i Purmo.
  • Är 52 år.
  • Jobbar deltid på Ekorosk.
  • Älskar musik, gärna hårdrock.
  • Egenhändigt formulerat motto: ”Livet är hårt. Livet ska levas. Livet ska segra med humor i blick.”
Ulrika Hansson


Esse. En donation på ett sexsiffrigt belopp av två privatpersoner har gett församlingshemmet i Esse en orgel. 13.12.2019 kl. 11:12

film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28

julklappar. Julklapparna måste inte vara ett hot mot miljön eller plånboken, säger den gröna bloggaren Julia Degerth. Men hon vet att det inte är en enkel fråga. 12.12.2019 kl. 15:11

profilen. Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor. 13.12.2019 kl. 12:56

förtjänstmedalj. Kyrkostyrelsen har beviljat Pro ecclesia-utmärkelse till fyra personer. En av dem är Stina Lindgård som är kyrkoherde i Agricola svenska församling. 10.12.2019 kl. 17:28

lediga tjänster. Två tjänster har varit lediganslagna i stiftet och en sökande vardera. 10.12.2019 kl. 16:45

julafton. I Matteus och Petrus församlingar sträcker sig julaftonens gemenskap ännu längre än julbönen. I Matteus firar man tillsammans i kyrkan och i Petrus hemma hos kyrkoherden. 12.12.2019 kl. 00:01

samlare. Man ska inte samla skatter på jorden, men tänk om sakerna är terapi, lek, möten och känslobehållare? 7.12.2019 kl. 11:13

Borgå. Borgå kyrkliga samfällighets omstridda fastighetsstrategi har återremitterats till gemensamma kyrkorådet. – Nu får församlingsråden i lugn och ro säga vad de tycker om fastighetsläget, säger domprosten Mats Lindgård. 5.12.2019 kl. 15:42

engagemang. Det nedläggningshotade Café Torpet i Södra Haga i Helsingfors får en fortsättning tack vare en förening som grundats av lokala invånare som vill ha kvar caféet. 4.12.2019 kl. 14:27

delaktighet. – Kyrkans delegation för tillgänglighet och funktionsvariationer konstaterade för några veckor sedan att vi gör historia eftersom det inte finns något motsvarande ännu i de nordiska kyrkorna, säger Katri Suhonen och hänvisar till Aktivt delaktig – Kyrkans handlingsprogram 2019–2024. 3.12.2019 kl. 16:32

kyrkoherdeinstallation. Mycket människor, mycket värme och adventsstämning. Det var söndagen i Sibbo i ett nötskal då församlingen fick en ny kyrkoherde i Camilla Ekholm. Samtidig gjorde också nya kaplanen Helena Rönnberg också sin första arbetsdag. 1.12.2019 kl. 20:09

adventstid. Författaren Kjell Westö är svag för adventstiden och julen. Han brukar besöka kyrkor för att sitta ner och fundera en stund – trots att han inte själv är medlem i kyrkan. 28.11.2019 kl. 12:00

julkalender. Församlingarna i huvudstadsregionen delar ut en julkalender till sina medlemmar. Glad adventstid önskar din församling! 28.11.2019 kl. 11:37

betraktat. "Det går så lätt att förvandla den här tiden till ett enda långt fredagsmys. Glögg och pepparkakor för hela slanten. Men ska vi under den här adventstiden försöka slå följe med mannen som lånar en åsna för att komma närmare oss?" frågar Juanita Fagerholm-Urch. 30.11.2019 kl. 09:00

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53