När Sofia Torvalds inte klarade av att be började hon formulera böner på ett nytt sätt.

Hördu Något Någonting, gör något nu

BÖN.

När man inte klarar av att be kan man testa att be på ett nytt sätt.

3.9.2021 kl. 15:18

Jag hade problem med min bön. Den ville inte. Den blev sämre, och till sist hade den tynat bort till en enda liten bön som jag sände upp ungefär en gång per dag, och som lät så här: Jesus, hjälp.
Det är en bra bön att ha när man känner sig överväldigad av livet eller av sig själv.

Men jag saknade mina riktiga, långa böner, sådana som jag brukade ha förr i tiden, på den tiden då jag tyckte det var lättare att be. Sedan kom jag att läsa en bok av den amerikanska (kristna) författaren Anne Lamott. Jag läste den här bönen: ”Kära Något Någonting, jag vet inte vad jag håller på med. Jag ser inte vart jag är på väg. Jag blir mer och mer vilsen, mer och mer rädd, mer och mer trängd. Hjälp.”
Jag fattade plötsligt: man kan närma sig Gud på hur konstiga sätt som helst. Så jag började snickra ihop nya böner.

Kära Något som jag föreställer mig som kvällssol på en ödslig strand. Jag blir rädd över onödigheter och jag orkar inte. Jag vet inte varför jag är så rädd. Kan du snälla gräva bort det som ett ogräs. Tacksam i förväg.

Människor kan bli lite störda på en om man säger saker till dem på ett skuldbeläggande sätt. Med Gud, tänker jag, kan man ösa på med sitt mest dysfunktionella jag. Gud kan ta det.

Kära du som inte svarar mig så värst ofta. Jag är ändå tacksam över hemskt mycket. Just nu klarar jag av tacksamhet, just nu. Tack för det, men jag skulle ändå vara tacksam för svar.

Jag började skriva sura böner till Gud.

Hördu Något Någonting. Nu tycker jag faktiskt det får räcka. Hur tänker du egentligen att människor ska klara av alla svåra saker som de får över sig? Ser du inte att de håller på att ge upp? Jag har vänner som håller på att ge upp och ibland ger jag upp själv. Fattar du inte att vi är så ynkliga att vi inte kan bättre än så här? Du måste sänka hindren. Seriöst! Amen.

Hej du som sitter någonstans ovanför det här mörkret. På riktigt känns det illa nu. Jag tror inte att du kan göra något men jag berättar nu det ändå. Vi hörs.

Jag började skriva pyttesmå, glada böner till Gud:

Hej du alla kläders skapare. Jag tycker jättemycket om den grå tröjan som jag hittade på loppis. Tack att du förde den in i mitt liv som nånsorts täcke som gör mig lite varmare och gladare. Kram på det.

Hej du bakom den stängda dörren. Jag känner att jag suttit här i en hel evighet och klappat på dörren. Jag säger bara: änkan och domaren, men lägg till att den där domaren aldrig vaknar. Idag kändes träet lite varmt under mina klappande händer. Jag är glad för det och på riktigt vill jag inte skuldbelägga dig nu.

Bön är sist och slutligen inget mer än ett ärligt samtal. Det är brev från en nojig, dysfunktionell typ till en kärlek som kan ta vad som helst. Av någon orsak fattar man att breven blir lästa och att den andra inte ghostat en från sitt liv.
Ju fler böner jag formulerar, desto mer bergfast blir jag i min övertygelse att Gud finns och inte är arg och sur utan tvärtemot glad varje gång jag hör av mig.
Det behöver inte låta heligt. Det behöver inte vara på nåt särskilt sätt. Det får vara hur gnälligt och anklagande som helst.
Huvudsaken är att man säger någonting.

Hallå du! Jag har absolut inget att säga, men eftersom du vet allt så vet du hur det känns i mitt bröst just nu. Ville bara berätta att du kan känna efter nu, jag skulle vilja att du visste. Kram.

Min bön förstörs ofta av skam och motvilja. Jag känner att jag borde klara av att leva bättre, men jag kan inte. Jag tänker att om jag inte pratar med Gud så märker han kanske inte.
Men kanske det inte är Gud som tycker att jag borde klara av livet bättre. Kanske det är jag.

Hej Du som jag inte får grepp om. Jag tänker att du knappast har tid att hela tiden sucka över hur jobbig jag är. Jag antar att du kanske aldrig suckar över hur jobbig jag är. Jag tror att du kanske vet att jag faktiskt gör mitt bästa. Kanske du bär mig på nån strand fast jag inte överhuvudtaget fattar att det är dina fotspår. Jag har inget emot att du bär mig. Jag skulle tycka det var skoj om du bar mig så mycket att jag upptäckte det. Men jag vill förstås inte vara till besvär. Amen.

Det viktigaste är inte vad man säger. Utan att man säger.

Hej Du. Hej Gud. Hej Något Någonting. Hej Du som likt en vaktmästare vaktar vid dörren jag vill igenom. Hej Armar. Hej Fotspår. Hej Du som sitter och lyssnar på mig med ett block i handen likt en terapeut. Hej Du som gråter över att jag har det svårt. Hej Du med ett hjärta som kramas samman för min skull. Hej Du. Ska vi kramas?

Sofia Torvalds


Människa. När Ulrika Wikström blev troende förändrades också hennes inställning till julen. – Om allt är filat till perfektion känner man sig lätt helt tom när julen är över. 11.12.2010 kl. 00:00

Kultur. Det började som barnens julbön 1999. Sedan dess har jultablån i Gamlakarleby stadskyrka vuxit till en timmeslång förställning av drama, dans, sång och dialog. 10.12.2010 kl. 00:00

Människa. I Namibia kallades jag den finska flickan. Jag har arbetat hårt för att bli en namibisk flicka. 9.12.2010 kl. 00:00

Ledare. När Egypten väljer parlament höjer varken egyptierna eller resten av världen på ögonbrynen. Därför blir det inte mer än ett par spalter kring valet häromveckan alltmedan medierna armbågas runt politiskt skvallerstoff från Wikileaks. 9.12.2010 kl. 00:00

Kultur. Kyrkpressens webbartiklar har försetts med en Gilla-knapp och kommentarmöjlighet via Facebook. 9.12.2010 kl. 00:00

Marina Wiik. På förra årets firmajulfest övergav vi tingel-tangelklapparna till förmån för mer personliga ”presentkort”. Några veckor före festdagen dök det upp en låda i kafferummet för små röda kort: ”God jul, kära kollega! Det är roligt att jobba med dig! Jag är glad att kunna göra följande för dig...” 9.12.2010 kl. 00:00

Samhälle. När den offentliga sektorn inte klarar av alla sina uppgifter blir frivilligarbetet allt viktigare. Församlingens erfarenhet av diakoni får aktualiserad betydelse i kommunsammanslagningens tidevarv. 8.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. I år ordnas för första gången julvälsignelser för hela familjer i Helsinfors domkyrkoförsamling. 8.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Predikan i självständighetsdagens gudstjänst i Helsingfors domkyrka hölls i år av Tammerforsbiskopen Matti Repo. 7.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Vandaborna demonstrerade för eget församlingshem. 7.12.2010 kl. 00:00

Människa. Som kristen är han en andra klassens medborgare. Det medger Dennis Datta gärna och utan att darra på rösten. I hans hemland Bangladesh är det islam som gäller. 2.12.2010 kl. 00:00

Magnus Lindholm. Vägen mellan Las Palmas och Tejeda på Gran Canaria är minst sagt krokig. Som en magsjuk jätteorm slingrar sig asfalten mödosamt mellan allt mer hisnande stup och stammar. Kilometermarkeringarna passeras i snigelfart trots den nya hyrbilens styrka och smidighet. 2.12.2010 kl. 00:00

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna. 2.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Väckelsefolket är folkkyrkans skarpaste kritiker. Samtidigt är de flitigast när det gäller att läsa Bibeln och gå i kyrkan. 1.12.2010 kl. 00:00

Kyrka. Församlingarna i Vanda anlitar frivilliga att tända ljus vid gravarna på stadens begravningsplatser i jul. Tjänsten är tänkt för personer som inte själva har möjlighet att tända ljus vid sina anhörigas gravar under julen. 1.12.2010 kl. 00:00

faderskap. När pandemin slog till började Karstein Volle teckna en serie om sitt liv. Den handlade om en pojke som miste sin mamma i cancer, och växte upp till en vuxen man som saknar sin pappa oerhört. Den handlade om avund, men också om att klara av svåra saker utan att bli rädd eller bitter. 8.5.2020 kl. 14:34

val. Val av prästassessor till domkapitlet har genomförts i prosterierna i Borgå stift. Av de fem kandidaterna har Monica Heikel-Nyberg flest röster enligt det preliminära resultatet. 7.5.2020 kl. 15:45

gospel. Nina Pakkanen leder en gospelkör där 300 personer sjunger tillsammans utan noter och lyssnar in varandra. Coronaviruset satte stopp för de vanliga övningarna och nu sjunger man tillsammans över nätet i stället. Men det ger inte samma upplevelse. 7.5.2020 kl. 12:39

Tacksam. – Om jag dör nu, då blir så väldigt mycket osagt till min fru. Så tänkte Kaj Kunnas när han drabbades av en hjärninfarkt. Det har gått fyra år, och hans värderingar har förändrats en hel del. Han säger bland annat att sport är världens viktigaste bisak. 7.5.2020 kl. 17:00

Nyttotänk. Milja Sarkola skrev en roman om pengar och nyttotänk som används för att försöka kontrollera livet och våra känslor – och vår rädsla för döden. 6.5.2020 kl. 15:13