Pamela Granskog bor i Haga där parkerna finns nära.

Pamela Granskog: "Jag har starka rötter i Österbotten, men Helsingfors är min stad"

STADSBO.

Pamela Granskog känner sig som helsingforsare i Österbotten och som österbottning i Helsingfors. Om hon skulle få bestämma skulle alla åka på utbyte till andra regioner.

22.7.2021 kl. 06:00

– Mina barn får det bästa av två världar. Om vintrarna får de bo i Helsingfors, om somrarna i Nedervetil.
Pamela Granskog är uppvuxen i Karleby, men har starka band till Nedervetil där hennes föräldrare vuxit upp och där familjen har ett sommarhus. I Helsingfors har hon bott mer än halva livet.
– Jag visste att jag ville studera i Helsingfors. Min syster och mina kusiner hade också studerat här. Min syster bor i Esbo och det har gjort att jag haft band till den här staden. Det har varit väldigt viktigt.

Småningom gifte hon sig och fick barn och har aldrig seriöst övervägt att flytta tillbaka till Österbotten.
– Efter att min mamma dött fanns det en tjänst i Karleby som jag hade kunnat söka. Då gick tanken genom mitt huvud, men det blev inte mer än så.

Men Nedervetil har blivit familjens sommarparadis. Granskog minns ett tillfälle när hennes dotter var 3-4 år gammal och kom i samspråk med en jämnårig pojke på simstranden i Nedervetil, han på nedervetildialekt och hon på helsingforssvenska. Efter en stund frågade han var hon bodde.
– Hon svarade att vi har ett sommarhus i Jolkka men att vi bor i Helsingfors om vintrarna. Då sa han: Helsingfors, he e no gårrlangt bort. Man måst fara på reiså om man ska fara ti.

Uttrycket har stannat kvar hos Pamela Granskog.
– Jag känner att jag språkligt, identitetsmässigt och kulturellt är på reiså hela tiden – men det innebär inte att jag känner mig rotlös. Jag har starka rötter i Österbotten, men Helsingfors är min stad. Den ger så många fördelar – både yrkesmässiga och kulturella.

Två världar

Hon har alltid sett sig som en brobyggare och när hon jobbade som modersmålslärare tyckte hon att det var viktigt att peka på hela Svenskfinland.
– Jag brukade prata om Lex Granskog. Om jag skulle få bestämma skulle alla nylänningar tillbringa tre år i Österbotten och alla österbottningar tre år i Nyland för att lära sig av varandra, lära sig se likheter och skillnader.

Hon känner sig aldrig så mycket som österbottning som hon gör i Helsingfors, och aldrig så mycket som helsingforsare som hon gör i Österbotten. Hon jämför det med sina olika yrkesroller – numera jobbar hon på utbildningsstyrelsen, men tidigare har hon jobbat både som journalist och modersmålslärare.
– Varje gång jag gick in på en redaktion blev jag väldigt mycket modersmålslärare i mitt innersta, men i skolan har jag varit oerhört mycket journalist.

Varje sommar njuter hon enormt när hon får komma till sommarhuset, sitta på trappan och ta in naturen.
– Sedan njuter jag enormt igen av att komma tillbaka till Helsingfors i slutet av sommaren. Att ha de här båda kontrasterna, det är ett privilegium.

De enda gångerna hon känner att hon slits mellan sina två världar är när hon ska säga hejdå till sin pappa.
– Då vet barnen att nu gråter mamma alltid.

Viktigt med svensk samhörighet

Familjen bor i Haga där både centralparken och rhododendronparken finns nära, men är också väl bekanta med Luk och Noux vandringsleder.
– Vi har fina skidspår innanför ring I och pulkabacke och skridskobana runt hörnet. När simhallarna var öppna kunde dottern själv ta bussen dit. Skulle vi bo ute i Jolkkas skulle allt det här bli projekt. Och aldrig har jag ägnat mig åt så mycket friluftsliv som här, vi cyklar och vandrar och rör oss utomhus.

Men visst finns det en del kulturella skillnader. Det händer att hon saknar den raka och råa Kokkola-humorn.
– Jag kan också fascineras av friidrottskvällarna för knattar i Nedervetil som samlar nästan alla föräldrar och av den närhet och de kontakter de skapar medan barnen tränar.

Samma sak har hon inte upplevt i Helsingfors, men ingår själv i ett nätverk av föräldrar i Haga med barn i samma åldrar som hennes egna.
– Stödnätverken finns nog här också, bara man får syn på dem. De kommer också via att man till exempel engagerar sig i skolans föräldraförening.

I Helsingfors känns den svenskspråkiga samhörigheten viktig.
– När jag var biträdande rektor på Arbis insåg jag på allvar hur viktigt det är att bygga ett nätverk med andra tjänstemän för att stärka den svenska servicen och samhörigheten.

Hon har gjort det till sitt varumärke att inleda på svenska och att erbjuda motparten att svara på finska om hen är mer bekväm med det.
– Jag tror att vi underskattar betydelsen av det här. Jag har en finskspråkig kollega som sagt att hans ordförråd på svenska utvecklats enormt genom att han hört mig prata svenska på jobbet.

Under uppväxten var hon aktiv inom Kyrkans ungdom, både lokalt i Karleby och på de årliga lägren i Pieksämäki. Nu är familjen rotad i Petrus församling. Hennes barn har döpts där och hennes son blir snart konfirmerad där.
– Kontinuiteten är viktig för mig. Den första träffen för konfirmandföräldrarna tog mig på djupet i all sin enkelhet. De anställda utstrålade en stor värme fast den hölls över videolänk och insikten om att min som blir konfirmerad och att jag finns där i en egenskap av förälder kändes stor.

När hon var ung var det inte möjligt att både sjunga i gospelkören och vara med i Karleby UF:s nyårsrevy.
– Man hörde antingen till den ena sidan eller den andra sidan. Här tycker jag att det inte varit så. Jag upplever att tröskeln att delta i församlingsverksamhet ändå är ganska låg, och församlingens eftis och barnläger lockar vem som helst.

Hon känner tacksamhet över hur de andra föräldrarna i Nedervetil tagit emot henne och hennes familj där.
– Min dotter kunnat vara med på fotbollsträningarna även om vi bara är där på somrarna. Jag har alltid önskat att vi kunde visa samma öppenhet mot dem som kommer hit till Helsingfors.

Erika Rönngård


FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37

UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59

kyrkans kulturpris. Kyrkans kulturpris 2023 tillfaller två personer som främjat den kristna musikkulturen i Finland: musikern Jukka Leppilampi och evenemangsproducenten Jukka Ahokas. 13.12.2023 kl. 14:38

Bok. När vår yttre värld förmörkas av krig och sjukdomar bringar den kristna psykologen och författaren Patricia Tudor-Sandahl bud om ett ljus som kan brinna inuti oss. 12.12.2023 kl. 13:55

forskning. Susanna Lundqvist fick 20 880 euro för forskning om evangelisk-lutherska kyrkans roll för tryggandet av Finlands försörjningsberedskap under vinterkriget. 12.12.2023 kl. 15:51

GÅ I KYRKAN. I år bestämde skådespelaren och sångaren Marika Westerling att hon gör något alldeles nytt för att få tag på julstämningen: Hon börjar gå i kyrkan. 7.12.2023 kl. 08:00

LIVSBERÄTTELSE. Majla Ståhls blir 90 år i januari. Hon minns när bomberna föll över Vasa, hon minns klasskamraterna som förlorade sina föräldrar och hon minns kärleken. Den stora och stillsamma. 7.12.2023 kl. 10:24

Personligt. Ester Rudnäs önskar att någon berättat för henne att det hör till att det kommer jobbiga perioder i ett äktenskap. Efter snart nio år som gift och sedan hon hittat rätt i yrkeslivet valde hon att berätta om utmaningarna för att hjälpa andra. 5.12.2023 kl. 18:00

jul. 19-åriga Kajsa Sjöström från Mariehamn älskar julen så mycket att hon lyssnar på julmusik året om och gläds över att den affär hon jobbar i inleder julen i oktober. 4.12.2023 kl. 14:29

FMS. Finska Missionssällskapets omställningsförhandlingar innebär att personalstyrkan minskar med 42 årsverken genom uppsägningar och pensioneringar. Den svenska verksamheten påverkas också, men det är ännu oklart i vilken mån. 1.12.2023 kl. 14:23

MIKAEL AGRICOLA MEDALJEN. I samband med Borgå domkapitels jubileumssammanträde förlänade biskop Bo-Göran Åstrand Mikael Agricola-medaljen åt fem personer; Emma Audas, Gun Geisor, Jan-Erik Lindqvist, Stefan Myrskog och Göran Stenlund. Medaljen är avsedd att ges som hedersbetygelse och gåva åt personer som verkat i Mikael Agricolas anda. 1.12.2023 kl. 16:59

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Borgå stift har sedan årsskiftet firat att det i år gått 100 år sedan stiftet grundades. Idag, den 1 december, är ändå det närmaste en officiell födelsedag man kan komma, eftersom det första domkapitelsmötet de facto hölls den 1 december år 1923. Dagen till ära hölls ett jubileumssammanträde i exakt samma rum där det första mötet gick av stapeln för 100 år sedan. 1.12.2023 kl. 16:31

KYRKOMÖTET. Borgå stift har sex ombud i kyrkomötet: två präster, tre lekmän och ett ombud från Åland. Fyra av de tidigare ombuden ställer inte upp för omval. Det innebär ett spännande val för Borgå stift. 29.11.2023 kl. 16:48

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17