Erik Abbor är pappa till två barn, man till sin fru Lina Abbor, försäljare till yrket, han tävlar i kroppsbygge och är månskensbonde med hemman i Kronoby.
– Jag är en person som trivs med att ha många järn i elden, helt enkelt.
Erik och Lina träffades på Kyrkans Ungdoms sommarsatsning för unga, ”KUng” 2013.
– Vi fattade snabbt tycke för varandra och snart sällskapade vi. Vi förlovade oss samma år och gifte oss följande höst.
De blev föräldrar 2016.
– Det var en större omställning än jag någonsin hade tänkt mig. Jag har alltid vetat att jag vill ha barn, men det var inte vad jag tänkt mig.
När man kommer hem från BB med en litet knyte blir inget som förut. Det fick Erik snart märka.
– Jag har alltid haft mycket på gång. Jag är en person som inte behöver så mycket egen tid. Jag har sportat, sysslat med musik, fiskat och jagat.
Erik stortrivs bland människor.
– Det blev så abrupt att kapa av allt som jag njuter av och sätta ner så mycket energi och tanke på barnet. För mig var det en stor sorg. I min kompiskrets var jag dessutom en av de första som fick barn.
Erik vill vara öppen med sina svårigheter att anpassa sig till faderskapet.
– Jag tycker att det är viktigt att prata om det. Det är svårt att vara förälder. Jag känner att jag har gett upp oerhört mycket. Samtidigt kan jag ju inte tänka mig något annat heller än att vara de här ljuvliga barnens pappa.
Ibland har Erik frågat sig varför han och hans fru inte väntade lite med att få barn.
– Men att få barn var en längtan som vi båda hade och då var det ändå det bästa beslutet.
Tron som en naturlig gåva
Familjen Abbor bor på en idyllisk plats i Erik Abbors hemby Hopsala.
– Vi hade aldrig tänkt flytta till Hopsala. Men när ett hus blev till försäljning, bara några stenkast från gården där jag är uppvuxen, gick vi på en visning.
Erik och Lina köpte huset.
– Jag jobbar i Karleby och Lina har just fått jobb i Jakobstad. Vi trivs väldigt bra i Kronoby och med med huset.
Erik har en stark kristen övertygelse.
– Jag fått tron som en naturlig gåva hemifrån. Jag upplever att min barnatro sitter djupt rotad. Fast jag ifrågasatt tron har den är ändå varit väldigt nära.
När Erik var barn tog hans föräldrar med honom och hans två äldre systrar till kyrkan och på väckelserörelsen Kyrkans Ungdoms evenemang.
– Jag har aldrig känt mig tvingad att vara med i kristna sammanhang. Jag såg tidigt att mina föräldrar brann för kyrkan. Jag har alltid känt mig hemma i de kristna kretsarna.
Saknar ett andligt hem
För tillfället känner Erik sig lite vilsen i tron.
– Ända sedan vi flyttade från Helsingfors, där Lina jobbade ett år, har vi haft svårt att hitta en kristen plats där vi trivs. Just nu saknar vi ett andligt hem.
Familjen har gått i olika församlingar, men inte hittat någon de trivs i.
– Det känns ganska avlägset att tänka oss att vi skulle gå i en traditionell gudstjänst i den här livssituationen. Det är svårt att hitta sin plats som ny i en församling med två små barn.
När Erik och Lina bodde i Helsingfors var de aktiva i Petrus församling.
– Jag är rastlös till min natur. I Petrus fick jag genast en roll som lovsångsledare. Min uppgift var också att coacha yngre personer i teamet.
Sedan Erik och Lina flyttade till Österbotten upplever han att han står på stället med sitt trosliv.
– Jag skulle gärna tagit emot dig och berättat att ”Gud talade till mig imorse så att fönsterna bara skakade!”.
Just nu är Eriks fru Lina mera drivande i frågan om var deras andliga hem kommer att bli.
– Jag är väldigt tacksam för Lina. Men också jag är skyldig min familj, inte bara mig själv, att hitta en andlig plats och ett sammanhang där vi trivs och kan ta emot utmaningar.
