– Växter, fåglar och djur syns oftast bättre i närskogen än i vildmarken, säger Jenni Kallio,
naturintresserad församlingspastor i Hertonäs finska församling.
Till och med i kärncentrum hittar man natur att titta närmare på – till exempel Sandudds begravningsplats och Brunnsparken.
Kallio tycker om att titta nära när hon rör sig i naturen, till exempel undersöker hon gärna mossa eller insekter.
– Man måste inte alltid gå långt. Håll ögon och öron öppna, lyssna på fåglarna och undersök insekterna.
Barnen har lärt henne att förundras över det som tidigare kändes vardagligt i naturen.
– Man kan öva sig i att se på naturen som ett under, till exempel en myra eller en tussilago. Otroliga saker händer omkring oss varje dag – det behöver inte alltid vara en björn eller en saimenvikare.
Det finns många vetenskapliga studier som visar att vi mår bra av att vistas i naturen.
– Skogen gör gott för både kropp och själ. Vi kommer i kontakt med nyttiga mikrober och kommer ner i varv. Vi lägger kanske undan telefonen och rör ofta på oss.
I Finland finns en gammal tradition av att se skogen som en kyrka.
– Många upplever att när naturen är så förunderlig måste det finnas en skapare. Till exempel invid havet eller uppe på en hög klippa kan man uppleva sin litenhet i förhållande till Gud. Där ser man lätt det heliga.
Naturupplevelserna kan också väcka en sorg över klimatförändringarna.
– Ibland tänker jag själv att jag borde njuta så mycket som möjligt så länge det går. Att ha lite klimatångest gör det lättare att agera, men om ångesten blir för stark kan den lamslå en.
Färre myggor betyder också att fåglarna försvinner.
Det är lätt att tänka att man inte kan göra mycket för närmiljön när man bor i stan, men alla kan till exempel plocka skräp. Kallio tipsar också om att olika föreningar ordnar talko där man till exempel kan vara med och bekämpa främmande arter.
Själv har hon satt upp ett insekthotell på balkongen på sjätte våningen.
– Det är roligt att följa med solitärbina som flyttat in i vårt hotell.
– Insekterna blir färre. Många tänker att det är skönt med färre myggor, men färre myggor betyder också att fåglarna försvinner.
Linda Jordas, Juho Kankare och Maria Sten tycker alla om att röra sig i naturen i närområdet.
Linda Jordas
Bor i Rödbergen
– Jag älskar havet i alla väder, men mest då det stormar. Vågorna slår ilsket gång på gång mot stenarna vid stranden, vinden river i mina kläder, i mitt hår. Min själ finner ro då jag ser ut över det stormande havet. Oro, stress och ilska rinner ur mig och jag återvänder avslappnad och glad hem.
Juho Kankare
Bor i Tölö
– Jag får aldrig tillräckligt av våren. Den tar alltid för fort slut. Naturen känns viktigare på våren än under andra årstider.
– Jag bor mitt i Tölö. Här finns inga vida naturområden, skulle man kanske kunna tro. Men vägen är ändå inte alls lång till de riktigt vackra och natursköna ställena här i staden. För mig infinner sig andakten också annanstans än i urskogen.
– Jag besöker ganska ofta ett uteträningsställe utanför Sandudds kyrkogård. Det är på något sätt andaktsfullt och fint att göra ett litet träningspass för sig själv utanför muren till kyrkogården. Jag jobbar ju nästan varje vecka i kapellen innanför muren. Men jag är långt ifrån trött på området, kanske blir jag aldrig trött på det, utan finner just en viss andakt och rofylldhet där.
– Jag tycker att jag verkligen mår bra av att besöka stället fast det bara är en enkel plätt med några konditionsställningar. Som präst får jag tillräckligt av de mer ceremoniella andakterna och därför är det väldigt viktigt att låta själen få ro och må bra genom lite träning ute vid sandstranden på Sandudd.
– Ett tips på en annan andaktsstund i naturen är Motion&mission-promenaderna i Matteus församling. I juni ordnar jag två promenader 6.6 i Nordsjö och 13.6 på Degerö, kl. 15. Kom gärna med på promenad och bekanta dig med nya promenadvägar tillsammans med oss. Jag håller en kort andakt och vi berättar också om hur vi stöder missionen i Matteus församling.
Maria Sten
Bor i Munkshöjden
– Jag skulle aldrig ge mig ut på långvandring med ryggsäck och sova i tält, men jag behöver komma ut, få frisk luft och röra på mig. För mig ger det samma naturupplevlse att promenera i en park eller att gå längs stranden. Det viktiga är att komma ut och inte behöva gå längs en motorväg.
– När jag inte kommer på något bättre går jag i närskogen, men den har jag blivit hjärtligt trött på nu efter att jag gått där nästan varje dag det senaste året. Jag går mycket i Taliparken, men kan också gå längs stranden, runt Lillhoplaxviken eller Fölisön.
– Nu på våren när allt slår ut kommer stadens träd till sin rätt igen.
