En sångskatt som är värd att ge vidare

korsholm.

De sjunger psalmer på musiklektionerna – och ibland på skolgården. Helsingby skola i Korsholm har varit med i Psalmedaljeskoj från starten.

11.5.2021 kl. 11:30

– Det hör ju till skolan att vi ska förmedla bitar av vårt kulturarv och den här sångskatten som finns i våra psalmböcker är det verkligen värdefullt att ge vidare, säger lärare Christina Hammarström.

Treorna och fyrorna i Helsingby har nu klarat av alla tre nivåer i Psalmedaljeskoj, från brons till guld, och kan stolt visa upp sina pinsprydda psalmboksfodral.

I årskurs 1–2 syr eleverna personliga psalmboksfodral, ett bra ställe att samla pins. foto: Christina Hammarström


– Bronspinset fick vi i ettan, den här tror jag i tvåan och den här fick vi i år, säger Elis Williamsson och pekar på sina pins.

– Så nu kan ni trettio psalmer, konstaterar Susanne Westerlund, kyrkomusiker i Korsholms svenska församling. Och hur många utantill?

Fyra, svarar Elis och klasskompisarna Sara Tikkala och Linnéa Fochsell först. Nej, sex stycken blir det ju.


Sara Tikkala, Elis Williamsson, Linnéa Fochsell. foto: Christina Hammarström

De brukar öva på musiklektionerna.

– Ett par psalmer i början på varje musiktimme brukar vi starta med, säger Christina Hammarström. Och det brukar de fortsätta med i femman–sexan fast de redan fått alla pins.

En del klasser gillar att sjunga mer än andra.

– Det här är en grupp som verkligen är sånglärkor. Om jag råkar ha någon information i början av lektionen sitter de bara och hoppar otåligt: kan vi börja sjunga nu?

Psalmerna kan betyda något också för dem som inte nödvändigtvis gillar att sjunga. Hon har märkt att när de utforskar texten så finns där mycket levnadsvisdom för alla åldrar.

– När vi diskuterar innehåll så kan det komma jättefina tankar.

Det har också hänt att hennes telefon någon eftermiddag plingat till med ett meddelande: ”Vilka psalmer sjöng vi idag på musiktimmen?” då någon kommit på att de vill sjunga en favoritpsalm hemma men inte kommer ihåg vilken det var.

Linnéa, Sara och Elis minns också att de varit i kyrkan och sjungit psalmer. Vart tredje år bjuder församlingen in alla skolor att komma till kyrkan och sjunga psalmer från Psalmedaljeskoj.

Susanne och kollegan Ann-Christine Nordqvist-Källström är glada över samarbetet med skolan. De ser att det är värdefullt för barnen som lärt sig psalmerna, om de kommer med i en barnkör, när de kommer till kyrkan på ett dop eller en begravning, och senare i skriftskolan. Psalmsången kan bygga vi-anda och föra samman generationer.

Vilka är era favoritpsalmer?

– Min favorit är Bevara Gud vårt fosterland, säger Sara Tikkala.

– 939, säger Elis Williamsson – det är den engelska psalmen Glory to the Father.

– Hosianna, säger Linnéa Fochsell.

Sara berättar att hon också lärt sig psalmer på finska.

– När jag gick i ettan brukade jag sjunga för min farmor de som jag lärde mig.

– Hon valde en av mina favoritpsalmer att hon ville att den skulle sjungas på hennes begravning, Jumalan kämmenellä (sv. Trygg är varenda fågel).

Christina har märkt att eleverna är i en bra ålder att lära sig, många kan snabbt texterna utantill till betydligt fler än två psalmer. Hon frågar Elis och Linnéa hur många av de trettio psalmerna de kan utantill.

– Många, säger Elis.

– Alla, jag behöver inte psalmboken, säger Linnéa.

Christina säger att Måne och sol är tacksam att börja med i årskurs ett, samtidigt som de pratar om skapelsen på religionstimmarna.

– Den är lätt att lära sig och den är trallvänlig. Den sjunger de i taxin och den sjunger de när de gungar på skolgården.

Andra är knepigare, till exempel Blott en dag som är utantillpsalm på guldnivån. Den kunde de kanske inte riktigt flytande när det var dags att visa upp sina kunskaper för kantorn Susanne.

– Det var den där tredje versen som var så svår, berättar Elis.

Så där hade de en liten hemlighet.

– Man skulle sjunga starkt där i slutet.

– Vi kom överens om att vi klämmer i riktigt bra i slutet, så ifall hon tycker vi sjungit lite otydligt där i början av versen så förlåter hon oss, säger Christina.

Diamantpins nästa!

När Helsingbyeleverna klarat av guldnivån kom de med ett önskemål: att det skulle komma en till nivå och ett till pins.

– Vad var det för pins ni ville ha? frågar Susanne.

– Diamantpins! svarar de i kör.

De har till och med skissat på en design. Så Susanne kontaktade Pia Bengts som är stiftssekreterare för musik och har varit på möte och nu avslöjar hon överraskningen: det är på gång! Diamantpinset är under produktion.

Nyheten möts med applåder och Linnéa, Sara och Elis och lärare Christina planerar hur de ska berätta den för resten av klassen.

Susanne och Ann-Christine berättar att de ska utarbeta en lista med förslag på vilka psalmer som kunde höra till diamantnivån.

– Ni får också vara med, Christina och klassen, fundera och se om det är någon speciell psalm som ni skulle vilja jobba med, säger Susanne.

Det som är klart är att en av dem kommer vara Glory to the Father, den enda engelskspråkiga psalmen i psalmboken.

– Och den kan vi redan utantill! säger Christina.

Emelie Wikblad


SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28