Anders Jorulf har nått internationella framgångar med sina foton.

Anders Jorulf vill förmedla inre frid med sina foton

Replot.

Landskapsfotografering och andakt hör ihop i Anders Jorulfs liv. Han är rikssvensk, men han återvänder alltid till Replots unika solnedgångar – och sin ungdomskärlek i Vasa.

3.3.2021 kl. 00:00

Det var som tonåring Anders Jorulf först kom till Vasa på 1980-talet. Han studerade musik på Fria Kristliga Folkhögskolan i Vasa under några år, och fick vänner för livet runt omkring i Österbotten.

Anders flyttade tillbaka hem till Sverige och skapade sig en arbetskarriär där och fick familj. När hans far gick bort blev det en början på något nytt för Anders.

– Då pappa dog för många år sedan började jag söka mig ut i landskapen runt Höga Kusten i Sverige. Att gå där bland klippor, i närheten till havet och prata med Gud blev ett andningshål och en tröst för mig. Jag kunde skrika, prata, gråta och bara vara.

Början på fotointresset

Efter ett tag tog han med sig kameran och började se ljus, hav, landskap och land genom kamerans linser.

– Ju mer jag vistades i det öppna fridfulla landskapet, desto närmare kände och upplevde jag att jag kom Gud. Efter ett par år märkte jag hur mina vandringar längs med kusten i Västernorrland blev som en andakt för mig.

Det var startpunkten för fotograferingsintresset som faktiskt samtidigt blev en öppning för att komma tillbaka till Österbotten. Anders berättar hur han många gånger hade stått på Höga Kusten och betraktat molnen som tornade upp sig långt borta i horisonten och förstod att molnen var över land, Finland. Samtidigt gick solen ner bakom hans rygg.

– Många gånger tänkte jag att jag borde ta mig över till mina goda vänner sedan 1980-talet och åka ut i arkipelagen i Österbotten och fotografera solnedgången över Sverige från finska sidan.

Men att resa till Finland och ut i skärgården stannade alltid vid en tanke.

– Men är det något jag lärt mig så är det att livet är föränderligt och med förändringar kommer också nya människor in i livet. Jag kom att träffa min ungdomskärlek på nytt och vi blev ett par. Min fästmö, Lena Sigfrids, som bor i Vasa visade mig till Replot och vidare ut till Björköby.

Speciell solnedgång

Där fann han den fantastiska solnedgången över Sverige och han beskriver det som att han blev helt betagen.

– Jag studerade solnedgången och jämförde den med de resor jag gjort till Island, Lofoten och Färöarna och såg att solens nedgång var mer dynamisk och hade ett helt annat skimmer över sig på dessa breddgrader än på andra ställen. Jag började fundera och kom över en artikel som belyste det magiska just med solnedgången över detta område.

Han fick reda på att det i Österbotten, och speciellt från Replot upp till Jakobstad, finns ett stråk med speciellt ljus som går tvärs över Kvarken mot Västernorrland och Västerbotten och några mil in i landet på båda sidor – sedan upphör det magiska ljuset.

– Epicentrum för detta ljus vid solnedgången är just vid Replot. Det var här i centrum för det magiska ljuset jag började fotografera solnedgångarna, och jag upplevde ett sådant lugn, en harmoni och en magisk känsla av närhet. Än en gång upplevde jag att mina många vandringar längs den österbottniska kustremsan fick göras i en andakt och som en gåva till Gud. En andakt där jag med min kamera lyfte fram landskapet, havet, lugnet och tystnaden. En andakt där jag känner att jag lever i en själslig ro i nordiskt landskap.

Foto: Anders Jorulf

Internationella framgångar

I dag har bilderna spridits på många olika platser.

– Bilder från Björköby, Replot, Södra och Norra Vallgrund finns nu i USA, Grekland, Spanien, Sverige, Norge, England, Italien, Sydafrika och naturligtvis i Finland. Jag är stolt över att få ge av mig själv och min egen andakt till Replots församling, som från och till tagit upp mina bilder och på så sätt kunnat ge vidare en bit av den själsliga ron jag själv fått uppleva.

Åren har gått och Anders har i dag haft förmånen att ha utställningar i flera länder, till exempel i USA och Europa (men ännu inte i Finland).

– Jag har gett ut två landskapsfotoböcker och fått fin kritik i media. Min kamera har tagit mig till länder och platser jag aldrig annars skulle fått möjligheten att besöka.

– Jag är oändligt tacksam för de människor jag mött genom åren. Människor som Leif Galls, som har visat mig till platser dit jag aldrig skulle ha hittat på egen hand. Platser som jag fått uppleva just för att människor tar mitt fotograferande på allvar och vill leda mig in i sin värld. För mig är det viktigt och oerhört värdefullt.

– Att mina bilder rönt internationell framgång, ses av många och att mina bilder finns i privata hem, hos samlare och på stora företag och hotell är bara ett tecken på att mina bilder också hos andra väcker känsla av närvaro och inre frid.

Foto: Anders Jorulf

Han har förutom framgångarna med sina bilder kallats till att bli ambassadör för Lumix och Panasonic Nordic och det är han väldigt stolt över att vara.

– Det är ett kvitto på att mina ansträngningar har lyckats och att mina bilder uppskattas. I mitt företag Fotoadventures lär jag ut fotografering. För mig är det viktigt att lära ut magin bakom känslan, magin bakom en bild som inte bara är tekniskt fullbordad utan också hur man skapar känslan i bilden.

Landskapet som källa till lugn och ro

I landskapet, med kameran, känner han att han kan slappna av från ett hektiskt liv med arbete, barn och distansförhållande.

– Jag kan vara mig själv, känna en gudsnärvaro och ge mitt hjärta till Gud, i en öppen andakt som bara jag och Gud har åtkomst till.

Foto: Anders Jorulf

För Anders är fotograferingen inte att ha med sig en kamera ut i landskapet, ta några bilder och hoppas på att någon blir bra.

– För mig är fotografering extremt noga planering där väder, vind, ljus och teknik harmoniserar med varandra. Jag lägger ner mycket tid bakom kameran och ser till att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, hellre än att lägga ner tid framför en skärm i ett bildredigeringsprogram.

Äktheten i bilden är viktig för honom.

– Jag vill att betraktaren ska känna igen sig och kunna återvända till samma plats som jag varit på och få uppleva samma själsliga ro och gudsnärvaro. För mig är det viktigare att få förmedla känslan i bilden än att förklara tekniken bakom.

I dag är hans vision inte att ta den perfekta bilden.

– Min fotografiska vision och mitt mål är att för eftervärlden visa hur stor Gud är, hur egen tid kan förvaltas och att jag som människa i sorgen kan finna tröst, förlåtelse och nåd genom Guds omsorg.

Det tog honom lång tid att förstå att landskapet är föränderligt och att han med sitt liv är en viskning som passerar en kort sekund i detta jordeliv.

– För mig betyder det mycket att få ge mer än att ta. Att få dela med mig mer än att se till att jag står först i kön. Att låta bilden tala för sig själv i en varm känsla av gudsnärvaro och inre frid.

I det hektiska liv många av oss lever i idag ska fritid, arbete och familj sammanflätas under dygnets 24 timmar.

– Många glömmer bort nuet och att få egen tid – tid där du får en andakt inför Gud, tid där du som människa och individ får komma inför Gud och bara vara dig själv.

– Det är just i dessa ögonblick jag har funnit mig själv och kommit Gud nära, det är där jag upplevt förlåtelse och nåd. Det är där som Guds kärlek värmt mitt ibland sargade hjärta. Mina landskapsbilder vill visa på den inre friden och Guds närvaro som jag fått uppleva genom åren, oavsett tid, plats och rum.

Foto: Anders Jorulf

Lilian Westerlund


gospel. Nina Pakkanen leder en gospelkör där 300 personer sjunger tillsammans utan noter och lyssnar in varandra. Coronaviruset satte stopp för de vanliga övningarna och nu sjunger man tillsammans över nätet i stället. Men det ger inte samma upplevelse. 7.5.2020 kl. 12:39

Tacksam. – Om jag dör nu, då blir så väldigt mycket osagt till min fru. Så tänkte Kaj Kunnas när han drabbades av en hjärninfarkt. Det har gått fyra år, och hans värderingar har förändrats en hel del. Han säger bland annat att sport är världens viktigaste bisak. 7.5.2020 kl. 17:00

Nyttotänk. Milja Sarkola skrev en roman om pengar och nyttotänk som används för att försöka kontrollera livet och våra känslor – och vår rädsla för döden. 6.5.2020 kl. 15:13

recension. Otto Gabrielssons bok "Vildhavre" är en rasande uppgörelse med att han är Jörn Donners bortglömda son. 6.5.2020 kl. 11:46

anvisningar. Från första juni kan församlingen samlas till gudstjänst i ett kyrkorum igen – förutsatt att kyrkan är tillräckligt stor och deltagarna inte är fler än femtio. Efter midsommar kan församlingarna också ordna övernattningsläger, om de har lämpliga utrymmen för det. 5.5.2020 kl. 16:09

fadderdagen. Fyra personer berättar om hur man kan vara fadder – och om hur man umgås med sitt fadderbarn i coronatider. 6.5.2020 kl. 00:00

Coronapandemin. Mötesbegränsningarna fortsätter drabba sommarens program i stiftet. 4.5.2020 kl. 09:56

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

jomala. – Det viktigt att låta glädje och humor blandas med andakt och allvar, säger Fredrik Erlandssson. Jomalas församling lägger en ny version av psalmen "Blott en dag" ut på Youtube varje dag. 30.4.2020 kl. 10:08

vägkyrkor. Sommarens vägkyrkokampanj är annullerad – men många kyrkor håller öppet trots pandemin. 28.4.2020 kl. 12:53

Understöd. Kyrkostyrelsen beviljade sammanlagt 150 000 euro i understöd till kyrkliga organisationer. 27.4.2020 kl. 16:03

Kyrkomötet. Kyrkostyrelsens plenum har beslutat att kyrkomötets första session för året hålls 10-14 augusti. 27.4.2020 kl. 16:33

Coronapandemin. Carolin Ahlvik-Harju, forskare i teologisk etik, säger att många människor får omvärdera sina liv på grund av coronakrisen. 23.4.2020 kl. 16:54

Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38