Kerstin Vikström befinner sig i fritidsbostaden i Kronoby när hon blir uppringd för en intervju.
– Det är så härligt! Vi har en lägenhet här och är omgivna av skog på alla sidor, säger hon.
Tron fick hon med modersmjölken, och att engagera sig som frivillig i församlingen föll sig väldigt naturligt.
– Det var en väckelse bland ungdomar här i Österbotten på 1950-talet. De gav stort ansvar i Kronoby församling när jag var ung. Jag fick genast uppgifter och ledde olika barngrupper till exempel. Jag upplever att det fortsättningsvis är likadant: vart du än kommer och vill göra frivilligarbete så får du ansvar.
Just nu leder hon en missionskrets i Borgå svenska domkyrkoförsamling.
– Vi håller andakter, sjunger psalmer, tar del av missionärernas rundbrev och samtalar. Det uppstår väldigt fina och djupa diskussioner! Vi har också samlat in över hundra euro per gång till missionen, trots att vi inte är så många. Det är väldigt generösa människor.
Som lärare och missionär har hennes hjärta alltid funnits främst hos kvinnor och barn. Som värdinna i biskopsgården lärde hon sig en viktig sak.
– Att vara värdinna i biskopsgården i 24 år och ha familj och jobb samtidigt var inte helt lätt alla gånger. Då lärde jag mig att man måste planera!
Vad skulle Jesus ha gjort?
Hon beskriver sin tro som väldigt Jesuscentrerad.
– Det har den varit genom alla år. Jag funderar alltid på vad Jesus skulle ha gjort.
Om han satt där i samma rum som du nu, hurdan tror du han hade varit?
– Kärleksfull och god, sådan ser jag honom framför mig. Och att jag får komma till honom i alla situationer sådan som jag är, ledsen, glad, sjuk eller eländig.
Som missionärer i Tanzania fick Kerstin och maken Erik Vikström se också livets skuggsidor. Hennes tro har ibland naggats i kanterna när hon sett lidande på nära håll.
– Men kärnan har jag aldrig mist.
– Det jag tagit med mig är hur människor orkar leva vidare i fattigdom och svårigheter, hur tron bär dem vidare. Tänk om vi här kunde ha samma starka tro, och inse hur bra vi har det som får leva i ett land utan krig och svält.
Hon har en devis som hon försöker leva enligt.
– En medmänniska som ber mycket sa till mig en gång: ”Du ska nämna och lämna, lita på att Herren sköter det.” Det är inte så lätt, men man måste försöka.
KERSTIN VIKSTRÖM
- Har jobbat som lågstadielärare och missionär.
- Familj: Gift med Erik Vikström, fyra barn, åtta barnbarn och tre barnbarnsbarn.
- Längtar efter: Ett slut på coronan så hon får krama om alla barn och barnbarn.
