– Lönen är sämre, men arbetsresan är kortare. Dagarna är varierande, eftersom kontorsarbete varvas med hembesök och nätverksmöten. Jag trivs jättebra, säger Tove Snellman.

Efter femton år i försäkringsbranschen vågade Tove Snellman klivet och blev socialarbetare

Karriärsbyte.

Nu är hon ställföreträdande hopp för dem som inte orkar hoppas, och hon är tacksammare än någonsin.

21.1.2021 kl. 10:56

Som ung, nyexaminerad socialarbetare började Tove Snellman jobba på barnsjukhuset Barnets borg.

– Det var en tuff arbetsplats för en nytutexaminerad. Barnen hade olika neurologiska sjukdomar och handikapp, och det fanns många tragiska fall. Jag var den enda socialarbetaren i ett multiprofessionellt team, och det var svårt att hävda sig när yrkesidentiteten inte ännu var så stark.

Hon jobbade där i fem år, och mot slutet fanns det kvällar då hon satt och grät på sitt rum efter arbetsdagens slut.

– Nu efteråt ser jag att jag blev utbränd.

Då tipsade en studiekompis om ett jobb på ett försäkringsbolag. Hon sökte jobbet, och fick det. Där jobbade hon i drygt femton år.

– Jag trivdes bra – särskilt med mina kolleger. Mitt arbete förändrades under åren, och jag fick nya uppgifter och mer ansvar.

Hon jobbade med personförsäkringar och riskbedömning och blev expert på sitt område. Men så småningom kom tankarna att hon ännu kunde göra något annat. Något som var meningsfullt på ett annat sätt.

Hon kunde jobba som socialarbetare igen.

– Det kändes också skrämmande: jag såg framför mig hur jag satt på mitt rum och tog emot klient efter klient. Samtidigt läste jag i tidningarna hur hemskt det var att vara socialarbetare, så hemskt att folk slutade.

Beslutet mognade. Hon började allt mer aktivt se sig om efter socialarbetarjobb och såg en annons om att Helsingfors stad sökte en socialarbetare till enheten för familjesocialarbete.

– Jag sökte jobbet och blev genast kallad till intervju. Efter intervjun sa min chef: När kan du börja? Jag blev förskräckt! Var bristen på socialarbetare så skriande?

Tove Snellman är född och uppvuxen i södra Haga i Helsingfors, bor i Vanda. Lucas Snellman och döttrarna Victoria och Isabella är hennes familj.




Svårt att inte kunna

Hon bad om betänketid, men tackade sedan ja.

– Det är nu eller aldrig, tänkte jag. Jag måste våga.

Idag har det gått snart två år sedan beslutet, och med facit på hand är hon glad att hon vågade.

– Lönen är sämre, men arbetsresan är kortare. Dagarna är varierande, eftersom kontorsarbete varvas med hembesök och nätverksmöten. Jag trivs jättebra.

Hennes arbete handlar om att stöda barn och familjer som kämpar med olika utmaningar. Det kan till exempel vara barn med neuropsykiatriska diagnoser. De kanske har ADHD, och det har kanske föräldrarna också. Tillsammans med familjen sitter hon och funderar på hur deras liv kunde bli lättare. Kanske de behöver en familjearbetare som gör hembesök? En stödperson, eller en stödfamilj?

– Visst är det resursbrist, och visst skulle jag gärna ha färre klienter. Men jag har lärt mig att tiden ändå aldrig kommer att räcka till, resurserna kommer aldrig att räcka till. Jag måste bara göra så gott jag kan.

Och ibland ser hon de små miraklen: svåra fall som tar en positiv vändning. Ett innerligt tack för något som hon gjort bra.

– Jag tycker att det är väldigt intressant att prata med människor och höra dem berätta om sina liv. Jag vill också hjälpa, jag vill få till stånd en förbättring.

I början var det svårt att inte kunna någonting. På sitt gamla jobb var hon experten: den som andra ringde till när de inte visste vad de skulle göra. Nu var hon själv den som hela tiden behövde hjälp.

– Det är nästan outhärdligt att vara den som ingenting kan! Men med åldern har jag också lärt mig att medge att jag inte kan. Jag kan sitta med på ett möte och vara den människan som borde ha svaren, och ändå tvingas säga: Jag vet faktiskt inte, jag måste ta reda på.

Har lärt sig tacksamhet

Det svåraste i arbetet är att försöka hjälpa familjer där föräldrarna inte försöker själva; för att de inte bryr sig, eller helt enkelt inte orkar.

– Det är ju barnen som är mina klienter och det känns svårt att inte kunna få till stånd en förändring till det bättre i deras liv.

Vissa processer är så långsamma att hon nästan tappar tålamodet. Varför går det så långsamt? Varför blir familjens situation inte bättre?

– Det är tungt att hjälpa föräldrar som gett upp. Det är kanske en person som inte har jobb, som mår psykiskt dåligt och som förlorat hoppet om att något någonsin ska bli bättre. Hen är van vid att bli besviken och vad jag än föreslår säger hen: Det är ingen idé, det är för svårt, det blir ändå inte bättre.

Det är tungt att hoppas åt den andra, men ändå vill hon inte ge upp sitt eget hopp.

– Det gäller att fortsätta försöka, orka bära förälderns misströstan och inge hopp om förändring.

Arbetet tar aldrig slut, och hon kunde sitta med det sent varje kväll, men det gör hon inte.

– Jag har min familj, och jag behöver mitt privatliv.

Jobbet som socialarbetare har lärt henne tacksamhet.

– Jag värdesätter min egen familj på ett helt annat sätt än tidigare. Allt det där vardagstjafset – Ät upp maten! Har du klätt på dig ordentligt? – det är ingenting jämfört med de problem mina klienter kämpar med. Jag har en man som jag älskar och två friska barn, och jag har lärt mig att uppskatta det lilla.

Text och foto: Sofia Torvalds


Kyrka. Kyrkostyrelsen beslöt att temat för insamlingen Gemensamt Ansvar 2008 är Arbete och delaktighet. 27.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkans centralfond delade ut en miljon euro mer i understöd till församlingarna än vad man reserverat i budgeten. 27.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Församlingarna i Helsingfors drar till julen igång en treårig marknadsföringskampanj under namnet Tro, hopp och kärlek. 26.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkan skall vara en på många sätt ansvarsfull investerare. Det betonas i de nya etiska reglerna för kyrkans investeringsverksamhet. Kyrkan strävar till att investera i företag som känner ansvar för individen, miljön och samhället och aktivt handlar utgående från detta. 26.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Nokia Missio-rörelsens ledare pastor, teologie doktor Markku Koivisto har av domkapitlet i Tammerfors stift avstängts från prästämbetet i den lutherska kyrkan. 26.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Hopp om Höstdagsstämning en vårdag.� Unga från tre stift samlas till träff i Vasa. 26.4.2007 kl. 00:00

Världen. Den internationella Gideonitorganisationens verksamhetsenhet i Florida, Gideons Key Largo Camp, har gjort rättssak av en arrestering av några av dess medlemmar i januari. 25.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Hur ska bokningen av kyrkor egentligen skötas? Den frågan har varit aktuell under senare tid både i anslutning till Regnbågsmässan och mötet i Åggelby kyrka. 25.4.2007 kl. 00:00

Kultur. Andlighet är ett tema som blir allt hetare i Hollywood. 25.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Helighet och enkelhet är temat för de finska Kyrkodagarna som anordnas i Åbo under det sista veckoslutet i maj. 24.4.2007 kl. 00:00

Människa. De talar hebreiska tillsammans, trosbröderna Youval Yanay och Zak Mishraki, den första israel, den senare palestinier. Och lite arabiska, för Youval vill lära sig det. De går med långa steg på Kyrkoesplanaden i Vasa på väg till gudtjänsten i Trefaldighetskyrkan. Bakom sig har de Oasrörelsen våroas, framför sig en vecka med möten runt om i Svenskfinland. 24.4.2007 kl. 00:00

Kultur. Chill 17/2007 Att få Idols och armén att passa ihop var inget problem för Christer Romberg. 24.4.2007 kl. 00:00

Världen. Förra veckan mördades tre kristna män i staden Malatia i södra Turkiet. 23.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Gemensamma kyrkorådet vid Helsingfors kyrkliga samfällighet har vid ett möte beslutat att inte bevilja en ansökan på 40 000 euro till ett projekt som genomförs av den finska lutherska evangeliföreningen (SLEY) och den svenska systerorganisationen SLEF. 23.4.2007 kl. 00:00

Mira Strandberg. Som vi har väntat! När vi flyttade in på våren för två år sen skulle den komma ”på sommaren”. Det hade ju varit alldeles lagom, förstås, för då hade det ju varit enkelt att flytta på sig. 23.4.2007 kl. 00:00

Kyrkoherdarna i Pedersöre vill höra om församlingarnas förtroendevalda ämnar återuppta sammanslagningdiskussionen eller begrava den för gott. 21.10.2015 kl. 10:18

Fontana Media. Med sin nya bok ”Bärtil och Hoppa på-festen” vill Monica Vikström-Jokela inspirera precis alla barn till rörelseglädje– inte bara de sportiga barnen som har rätt utrustning och får skjuts till träningarna. 21.10.2015 kl. 08:00

Svante Lundgren. Inom fem år kan Iraks nästan tvåtusenåriga kristenhet vara historia. Förföljelsen av kristna har nu nått sådana proportioner att deras fortsatta existens i vissa länder är hotad. 20.10.2015 kl. 13:02

Jonas Helgesson UK kyrkodagar. Hennes pojke skulle inte definieras av sitt handikapp. ”Jonas har cp, men han är inte cp”, var mantrat . Nu berättar mamman Lena om kampen som lyckades, men också om priset – för att hjälpa andra föräldrar. 19.10.2015 kl. 16:14

Saltvik och Brändö-Kumlinge säger nej. Sund-Vårdö säger ja och Finström-Geta skulle gärna gå samman men bara under förutsättningen att alla är med på det. 15.10.2015 kl. 15:08