Sofie Björkgren-Näse ville göra en kalender som får människor att längta efter att öppna nästa lucka

adventskalender.

För bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse var uppdraget att skapa en adventskalender lite av en dröm som gick i uppfyllelse.

2.12.2020 kl. 10:05

– Jag har själv alltid haft adventskalendrar. Jag tycker om spänningen inför öppnandet av nästa lucka.

Den spänningen har hon tagit fasta på när hon skapat årets adventskalender.

– Jag ville skapa en kalender som får människor att vilja öppna första luckan – och sedan vilja fortsätta.

Adventskalendern skulle delas ut i Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Kyrkslätt som en gåva från de lokala församlingarna. På grund av ett mänskligt misstag har de adventskalendrar som församlingarna i Helsingfors, Vanda och Grankulla delat ut med veckans nummer av Kyrkpressen fått finskspråkiga insidor. Kalendrarna som delas ut i Esbo är svenskspråkiga både på in- och utsidan. Läs mera här.




Vad är det som gör att du är så fascinerad av bokstäver?

– Jag förstår det inte helt och hållet själv. Men jag minns att en vän som för tio år sedan gick på designskola i Stockholm berättade att de just då höll på med typografi. Det sög till i hjärtat på mig och jag kände att det vill jag också göra. Jag har alltid varit fascinerad av att rita och förstå förhållandet mellan två bokstäver och hur de matchar varandra.

Årets kalender har hon skapat genom att lyfta ett ord per lucka. Innehållet i varje lucka består av två delar – dagens ord på insidan av den öppnade luckan och en kort text som anknyter till ordet.

Rent konkret betyder det att hon jobbat med tre gånger 27 ord, eftersom årets kalender har 27 luckor och eftersom hon även textat orden till de finska och engelska kalendrarna.

Sofie Björkgren-Näse har även skrivit de svenska texterna.

– Det har varit fint att bolla med de andra skribenterna. Alla kalendrar har sin egen ton eftersom vi alla lagt in vår personliga stämning i texterna.

Temat för årets kalender är klassiskt i dessa sammanhang: julgran

– Det satte igång min kreativitet. Jag ville hitta ett sätt att närma mig temat som inte var så traditionellt. Men i och med att jag ritar ord har jag inte känt att jag behövt hitta på nya sätt att rita de traditionella bilderna kring jul och advent.

Hon jobbar mycket analogt, tecknar för hand och jobbar sedan vidare med bilderna på dator.

– Jag har fått jobba mycket mer med färg än jag gjort tidigare. För mig har det varit jätteroligt att utgående från något handgjort få jobba fram strukturer och mönster och sånt.

Riv av luckorna!

Hon hoppas att adventskalendern ska kunna sprida lite glädje under en adventstid som ser ut att bli annorlunda i år.

– Tröst och inspiration är väl vad jag hoppas kunna ge. Och så lite av den traditionella ivern att få öppna en lucka varje dag. Egentligen är det så enkelt, det finns inte så mycket psykologi bakom det. Det finns en barnslig iver i det, både för barn och vuxna.

– Kalendern är främst riktad till vuxna, men jag vet att både mina egna barn och mina kompisars barn är fascinerade av bokstäver.

Tanken är också att man ska kunna riva av luckorna och använda dem till något – till exempel som bokmärken eller julgranspynt.

– Det var en tanke med att bokstavsillustrationen är på insidan av luckdörren, då kan man använda dem på flera sätt.

Sofie Björkgren-Näse har också gjort några instruktionsvideor som man kan se på sociala medier om man själv vill testa lettering och bokstavsillustration.

– Det är lite nörderi från mitt håll som jag sedan utvecklat till ett yrke. Det här är något av det roligaste jag vet, så det skulle vara fint om jag kunde inspirera någon annan.

Sofie Björkgren-Näse

Bor i Stockholm, kommer ursprungligen från Kronoby i Österbotten.

Bokstavsillustratör som bland annat visar sina alster på instagramkontot @fialottajanssondesign.

Text: Erika Rönngård
Foto: Erika Gerdemark


Kyrka. Den 16.7.1944 uppmanade presidenthustrun Gerda Ryti det finska folket att be för sitt land i krig. 16.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

reklamkampanj. De svenska kyrkodagarnas arrangörer tar offentligt avstånd från gatureklamen i Åbo. 28.4.2017 kl. 15:31

Kyrkodagarna. De finska kyrkodagarna i Åbo marknadsförs bland annat med en lättklädd modell. 27.4.2017 kl. 17:55

laestadianer. Söker kontakt med andra i samma förhållande till moderkyrkan. 27.4.2017 kl. 13:55

koptiska kyrkan. Fanatiskt våld är en farsot som ingen tro eller stat längre klarar av ensam, menar den koptiska biskopen Angaelos 27.4.2017 kl. 10:34

Datorsystem. Kyrkans servicecentral har avslutat sina samarbetsförhandlingar: femton ska sägas upp. Men vad tycker församlingarna egentligen om mastodontprojektet som skulle spara dem pengar? 26.4.2017 kl. 17:30