Det finns en hel del att fundera kring för att allt ska löpa med verksamheten i Lovisas missionsstuga.

Lovisas lilla röda stuga har haft många roller – nu driver frivilliga loppis och café för missionen

Solf.

Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga.

14.10.2020 kl. 16:30

En liten röd stuga står uppe på backen vid prästgården i Solf. Här bodde Mathilda och Mathias Storgård i början av 1900-talet. När Mathilda blev änka 1938 talade man om ”Tildas stuga”. På sin ålderdom fick hon hjälp av systerdottern Lovisa Nyman som flyttade in med henne i stugan. Lovisa bodde kvar en tid efter Mathildas död och från den tiden härstammar namnet ”Lovisas missionsstuga”.

Stugan stod tom länge och när Ingmar Weckström kom som kyrkoherde till Solf 1976 köpte församlingen den, på hans initiativ, av Mathildas och Lovisas släktingar.

Stugan användes bland annat som barn- och ungdomsutrymmen, för att sedan i flera år fungera som förvaringsplats för diverse prylar.


Tanken på att göra något av den lilla stugan hade grott i flera år, utan att man kommit till slag med något. År 2014 tog församlingens diakon tag i saken och startade upp loppis och café i stugan.

Stugan städades ur, tvättades upp och iordningställdes – allt med talkokrafter! Församlingshemmet hade renoverats några år tidigare och saker som lagts undan då kunde nu komma till nytta vid loppiset. Ryktet om den begynnande verksamheten spred sig och Solfborna donerade givmilt, gåvor till försäljning strömmade in.


Carola Johnsson kollar att det är ordning och reda på bordet.


Lovisas missionsstuga
stod färdig för öppning samtidigt som Stundars julmarknad hölls i december samma år.

Missionsstugan håller öppet varje lördag klockan 11–14. De frivilliga sköter försäljningen, tar emot donationer, sorterar, ordnar in i hyllorna, håller stugan städad och umgås förstås med människorna som kommer på besök.

– Man träffar mycket folk, många trevliga människor både från Solf och andra orter. Det är ett givande uppdrag säger Barbro Wester, Gun-Lis Landgärds, Ebba-Stina Beukelmann, Carola Johnsson och Jeanette Smeds som alla varit med i flera år, några ända från planeringsskedet.

Gun-Lis Landgärds, Jeanette Smeds, Barbro Wester, Carola Johnsson, Ebba-Stina Beukelmann på trappan till Lovisas missionsstuga.


De frivilligas antal har vuxit och i dag finns det cirka 25 aktiva som ställer upp i verksamheten. Hjälpverksamhet känns meningsfull. Frivilligengagemanget ger god gemenskap och personer som inte känner varandra blir bekanta då de ”jobbar” tillsammans. Nya volontärer är alltid välkomna med i gemenskapen. Var och en väljer själv i vilken grad man vill vara aktiv, man binder sig inte till något utan är med enligt egen förmåga och möjlighet.

Intäkterna går oavkortat till hjälpverksamhet. I dagsläget delas summan mellan Finska missionssällskapet och Solf församlings vänförsamling i Estland. Förutom att pengar till hjälpverksamhet samlas in så har Solfborna möjlighet att bli av med saker man inte behöver och fynda förmånliga saker.

Gun-Lis Landgärds ordnar upp i hyllan med dukar och andra textilier.


En utmaning är
utrymmesbristen. Alla donationer skulle gärna tas emot men utrymmet har sina gränser. Möbler kan inte tas emot, inte heller stora mängder böcker. Mera kläder kunde säljas om det fanns utrymme att hänga upp dem. Vid större evenemang, som Stundars marknader och första maj, flyttas bord och klädställningar ut på gården. Försäljningen gynnas när folk får bättre överblick och hittar lättare bland utbudet av saker och kläder.

Text: Kristina Örn



Rolf af Hällström. Hur sätta brasilianare, argentinare, tyskar och fransmän i rätt ordning? Och när är det dags för Afrika? Straffsparkar är knappast tekniken som kardinalerna i Sixtinska kapellet väljer för att slippa sätta halm i brasan med valsedlar för den berömda svarta rökens skull. 14.2.2007 kl. 00:00

. Något omvärlden under min livstid frenetiskt försökt lära mig är att fånga stunden. 14.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Suomen Kuvalehtis chefredaktör, teologie magistern och prästen Tapani Ruokanen, bjuder i nr 49/2006 (kolumnen Jälkiruokanen) på en otrolig soppa med anledning av biskopsvigningen i Borgå stift. Det som fick honom att helt glömma recept och god smak var att vigningen av Gustav Björkstrand gick på svenska. 14.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Det var en mörk och kulen kväll innan snön ännu hade kommit då vi körde in på gården till Hemmala, vårt fritidsställe i Keuruu.  I ljuset av strålkastarna såg marken på en sidan uppfaren ut som ett nyss uppgrävt potatisland och på andra sidan syntes bilspår som – det var jag övertygad om – skulle visa sig gå över våra samma sommar planterade rosenbuskar. 14.2.2007 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. I en lång rad går vi längs rälsen med våra väskor. Synen väcker bilder av flyktingvandringar på film. Men nu är det bara Pendolinotåget som har fått något fel och slagit ut strömmen mellan Hyvinge och Tavastehus. 14.2.2007 kl. 00:00

psalmbokstillägget. Ombud Åsa A Westerlund framförde inför kyrkomötet en önskan om att de sånger UK lagt fram tas med i det kommande psalmbokstillägget. 5.5.2015 kl. 11:31

kyrkomötet 2015. I sin predikan vid kyrkomötets öppningsmässa kallade biskop Seppo Häkkinen frågan om kyrkans lokala strukturer för en historiskt viktig fråga. 5.5.2015 kl. 10:24

Biskop Björn Vikström vill minska på riksdagens beslutbörda genom att skära i kyrkolagen. 30.4.2015 kl. 13:12

Höstdagarna. Arrangören för Höstdagarna ser sig om efter ny samarbetspartner då Lärkkulla drar sig ur till en följd av statliga reformer. 29.4.2015 kl. 16:49

Sini Sundqvist. Många tonåringar är trötta i dag. Och saknar vuxna att tala med. Bland annat det har Sini Sundqvist lärt sig i jobbet som ungdomsarbetsledare och försöker anpassa verksamheten i enlighet med den insikten. 29.4.2015 kl. 16:47