Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson



asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

film. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå. Kyrkpressens recensent har sett filmen Djävulens jungfru. 6.9.2016 kl. 14:00

radio. Från och med den 1 september hörs inte längre klockringning på lördag klockan 18 i Radio Vega. 5.9.2016 kl. 13:18

Arkitektur. Enligt Sari Dhima präglas den moderna finska kyrkoarkitekturen av en viss ängslighet. 2.9.2016 kl. 15:21

Bok. Kyrkpressens recensent Joanna Nylund har läst Peter Sandströms Laudatur. 2.9.2016 kl. 14:57

Äktenskap. Biskopsmötets redogörelse om kyrkans äktenskapssyn har väckt besvikelse hos många. – Det beror på ett missförstånd, säger Björn Vikström, biskop i Borgå stift. 2.9.2016 kl. 13:50

diakoni. Att bli subjekt i sitt eget liv. Det är det som innebegreppet empowerment, som nu tillämpas inom diakonin, handlar om. 24.8.2016 kl. 12:46

prästassessor. Kyrkoherden i Korsholm, Berndt Berg har valts till ny prästassessor i domkapitlet för en ny treårsperiod. Valet gjordes i går av prästerna i Borgå stift. 25.8.2016 kl. 11:44

psalmbok. Nej, kyrkan ska inte slå fast vilka psalmer som hör till finländsk allmänbildning. Kyrkomötet i Åbo röstade ner initiativet direkt. 9.11.2022 kl. 16:33

FÖRSAMLINGSVAL. Igår började förhandsröstningen i församlingsvalet. Valdagen är den 20 november. 9.11.2022 kl. 12:21

radio. – Radions styrka är att berätta sådant människor inte visste de vill veta, säger Hedvig Långbacka. 22.11.2022 kl. 09:00

film. Kyrkpressen har mött regissören Klaus Härö i en pratstund om åldrande, kärlek och hur man ska lyckas balansera mellan bitterhet och tacksamhet. I höst är han aktuell med filmen My Sailor, My Love. 9.11.2022 kl. 09:00

HÖSTDAGARNA. Se mera bilder i artikeln! 7.11.2022 kl. 20:12