»Jag avundades deras förmåga att gå in i ett rum och genast känna sig välkomna.« Sofia Torvalds

Mörkret som finns i ditt bröst

avund.

Vi skäms över vår avund, men alla är vi avundsjuka. Avund kan göra oss bittra, men den kan också sporra oss. Säg mig vad du avundas så ska jag säga dig vad du längtar efter.

18.7.2020 kl. 19:00

Avund är en känsla som uppstår när en person saknar någon annans överlägsna egenskap, prestation eller innehav, och antingen önskar sig det eller önskar att den andra personen inte hade det. (Wikipedia)

Avund har av otaliga skribenter definierats som den mest nedslående av alla de sju dödssynderna: en synd som inte är rolig alls, någonsin. Inte ett uns njutning har jag någonsin utvunnit ur en endaste stund av avund i mitt liv.

Jag hade aldrig tänkt på att jag skulle ha något särskilt stort problem med avund eller missunnsamhet. Det krävdes ett test för det.

Jag fyllde i ett frågeformulär hos den psykiater som skulle avgöra om jag skulle få terapi för min ångest, och när formuläret var ifyllt ögnade han igenom det, höjde sin klara blick mot mig och frågade: Känner du dig ofta avundsjuk?

Jag minns inte exakt vad jag svarade, men jag tror att jag sa ”ja”, om än följt av ett ”men”.


När det gäller avund finns det åtminstone många att identifiera sig med. Bibeln är full med avundshistorier. Vi har Kain och Abel. Lea och Rakel. Jakobs söner som gnisslade tänder över att Josef var den utvalda favoriten. Vi har, givetvis, den äldre brodern i berättelsen om den förlorade sonen.

Och vi har de avundsjuka i sagorna: Askungens elaka styvsystrar, Snövits styvmor, den nästvackraste. Först som vuxen har jag insett hur frustrerande Askungens uppenbarelse måste ha varit för dem som växte upp med henne: en person med Miss Universums kropp och heliga Franciskus själ i samma hus. Vem skulle inte bära agg mot en som vunnit en sådan jackpot i det genetiska lotteriet?


"Vem skulle inte bära agg mot en som vunnit en sådan jackpot i det genetiska lotteriet?"

Vi avundas den kärlek någon annan har. Vi avundas att de är utvalda, någons ögonsten. Avunden föds i jämförelsen, när vi upplever oss vara i underläge, när vi känner oss kränkta och åsidosatta.

Som jag minns det blev jag avundsjuk i tonåren, för det var först då jag började känna att något fattades mig.

Jag kände mig klumpig, blyg, hopplös och malplacerad i livet – jämfört med andra jämnåriga då. Jag avundades deras vackra, solbrända ansikten och strålande leenden (själv hade jag tandställning) och deras svallande hår (själv såg jag ut som en tofsmes) och deras söta små näsor. Jag avundades deras seglingsberättelser och moonboots och deras förmåga att åka slalom utan att falla och vara livrädda.

Allra mest avundades jag deras förmåga att gå in i ett rum och genast känna sig välkomna.

Avund kan binda oss i bitterhet, men den kan också sporra oss. Jag bestämde mig för att börja öva på det där med att komma in i ett rum och inte tänka på vad andra tänker om mig. Så jag blev bättre på det. Jag blev så bra att den avunden bleknade, bara för att ibland flamma upp i någon situation som fick mig att känna mig ovälkommen.

Säg mig vad som väcker din avund så ska jag säga dig på vilket livsområde du har ambitioner att nå lite längre.

Sådant jag nästan helt slutat känna avund över: Människors förmåga till small talk. Människors fina hem. Människors fina matlagning. Människors skönhet.

Saker jag fortfarande känner avund över: Välklädda människor. Människor som ger ut fina böcker och får fina recensioner. Människor som får beröm för sin godhet och medkänsla och vishet.

Jag tror att de flesta av oss, ju äldre vi blir, blir mindre benägna att vilja byta liv med någon annan. Vi lär oss att det finns djupa sprickor bakom polerade ytor och stor smärta bakom bländande leenden. Jag har lärt mig att tala om min egen smärta och jag har börjat förvänta mig att andra ska tala om sin, och det är den bästa medicinen mot avund.

Ju bättre du känner en människa, desto mindre benägen är du att avundas henne. När ni kommer varandra nära ser ni varandra så klart: två stackars kryp, kämpande under bördan att leva ett gott liv. Det blir uppenbart att ni gör klokast i att hålla varandra i handen.

Men ändå finns sådant som får smärtan i bröstet att vakna. Jag kan avundas andra deras förmåga till glädje. Jag, som ofta är tung-sint, kan känna gnagande avund över andras förmåga att stanna upp och se på blommor och grässtrån och solglimtar.

Jag avundas andras förnöjsamhet.

Jag, som så ofta är rastlös, avundas andras lugn.


"Men jag avundas också andras prestationer. Jag, som lever på att skriva, avundas dem som skriver bättre. Jag avundas dem som når större framgångar med sitt skrivande."

Men jag avundas också andras prestationer. Jag, som lever på att skriva, avundas dem som skriver bättre. Jag avundas dem som når större framgångar med sitt skrivande.

Det här är naturligt. Vår avund fyller oss med skam men den sporrar oss också. Allra mest avundsjuka är vi på dem som står oss nära: dem vars liv vi följer med, dem vi känner, dem som gör ungefär samma sak som vi och klarar sig ungefär som vi men som är lite yngre, lite snabbare, lite vackrare, lite gladare och lite mer uppmärksammade.

De som kunde vara vi, men som ändå är lite mer.

En av mina vänner sa att så fort hon känner avund väljer hon att välsigna. Hon har känslan, men hon kanaliserar den i en handling som förminskar den.

Jag är inte så bra på det än, men jag övar. Jag har gillat så många härliga sommarstugor på Facebook nu (jag skulle vilja ha en stuga) att det lilla stråket av avund nästan förvandlats till en varm känsla av medmänsklig kärlek.

Känslor är så stora att de kan fylla en med mörker och desperation. Avunden, har jag märkt, trivs i mörka rum. Den lever upp när man lägger sig på en obäddad säng, uppfylld av uppgivenhet och rädsla. I det rummet blir man lätt bitter, men också handlingsförlamad.

Den sporrande avunden däremot, den får oss att jogga, skriva bättre böcker och städa bort skit ur våra liv.

Om du påstår att du inte är avundsjuk tror jag antingen att du ljuger eller att du är den lyckligaste människan på jorden. Men vår avund är okej, för den berättar något om vår längtan.

Det är möjligt att vi kan göra något åt den.

Vår uppgift är att älska att det går bra för våra vänner och släktingar. Att säga ”tack Gud, vad underbart!” när folk vi känner når framgång i livet och får hundratals gillanden på Facebook eller Instagram.

Vår uppgift är att krypa fram ur vårt mörka rum och dra ut skiten ur vår själ, att titta på den och säga: ”Det här finns också i mig, fy vilken luktande sörja, jag vräker den ur mig och lägger den i solen så alla ser den, kanske lukten försvinner småningom.”

Att medge vår ynklighet, våra futtiga tankar, vår osvikliga förmåga att missunna andra deras framgång och begåvning, vår ledsenhet över allt det som gick oss förbi. Kanske till och med säga: ”Jag avundas dig. Men jag önskar ändå att det ska gå dig väl.”

Text: Sofia Torvalds 



KLIMATET. Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik. – Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han. 29.9.2021 kl. 18:21

parrelation. Maria och Tomas Höglund har varit tillsammans i över 25 år. De är väldigt olika, men de är vänner. De har haft kriser i sitt äktenskap, men tillsammans känner de sig starkare. När de tävlade i Voice of Finland var det skönaste att inte vara ensam. 29.9.2021 kl. 09:22

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53

JOHANNES FÖRSAMLING. – Nu sitter skägget löst! säger Johan Westerlund, Helsingforskyrkoherden som odlade ett coronaskägg för att han ändå bara satt hemma. I oktober bjuder han in till Mikaelidagsfest i Johanneskyrkan och hoppas att kyrkan blir så full som restriktionerna tillåter. 14.9.2021 kl. 18:38

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33