Salla Romo tittar upp mot väggen i sitt arbetsrum. Där hänger ett minne från förra sommarens konfirmandläger: ”Min dröm är att någon gång lyfta lika mycket som Salla.”
Att vara prästen som kan lyfta tunga grejer ger status bland ungdomarna – det förmedlar också att det finns en människa bakom den vita kragen.
– Ungdomarna är härliga. De frågar: Salla, hur mycket bänkar du?
Den 35-åriga tvåbarnsmamman jobbar som präst i Joensuu församling. Att vara bland Finlands starkaste har blivit en tillgång i arbetet. Någon som hört talas om henne kommer fram och säger ”aj, du är hon där …” och så pratar de om kraftsport en stund. Sedan går samtalet ofta över till personens egna frågor.
Salla Romo växte upp i ett vanligt, lutherskt hem. Hon har ingen särskild berättelse om ”när hon kom till tro”. Under sin konfirmandtid hittade hon bra typer och en plats i församlingen som kändes som hennes. När det blev dags att söka in till skolor efter gymnasiet fanns bara teologin med på hennes lista.
– Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att jag kände en väldigt stark inre kallelse, att jobba med människor, att hjälpa människor.
Dessutom kände hon kallelsen uppifrån: det här är vägen du ska gå. Hon flyttade från S:t Michel till Joensuu för att studera.
– Tanken var att ta magisterexamen och återvända till hemtrakterna. Men här är jag, sjutton år senare.
"Det fängslade mig också, direkt från första gången."
”Det här är jag född att göra”
För drygt tre år sedan hade Salla Romo aldrig gjort ett marklyft eller en knäböj. Motionerat har hon gjort hela livet, och sin grundstyrka tror hon att hon byggde hemma på landet, med att bära vatten till hästarna och mocka i stallet.
Så öppnades ett nytt gym i Joensuu och Sallas man lyckades lockade med henne dit, trots hennes skepticism.
– Nå, första gången dog jag nästan, det var verkligen en chock. Men det fängslade mig också, direkt från första gången.
Hon fortsatte träna, blev starkare. Något särskilt mål hade hon inte, men när några träningskompisar deltog i en lokal strongwoman-tävling väckte det hennes intresse att själv prova.
Ifjol blev hon kontaktad av Finlands starkaste man, Mika Törrönen, som sett en video från hennes träning. Han ställde några frågor och konstaterade sedan: Du ska vara med i Finlands starkaste kvinna. Tävlingen är i maj.
– Då var det februari. Och jag sa: Jo, jo, kul skämt.
Men hon började träna tillsammans med honom, tävlade och tog hem tredjeplatsen.
– Jag var väldigt stolt, att jag kunde göra det efter bara ett par månaders grenträning.
– Om jag inte hade varit med och tävlat hade jag säkert ångrat det resten av livet.
Vad är strongwoman?
- I kraftsporterna strongman och strongwoman testas deltagarnas styrka och uthållighet.
- Olika tunga och otympliga föremål ska lyftas och förflyttas – ibland på tid, över en viss sträcka, till en viss höjd eller så många gånger som möjligt.
- Vanliga tävlingmoment är till exempel: att lyfta runda Atlasstenar, pressa en skivstång formad som en stock, välta stora traktordäck, bära stenar, säckar eller tunnor, dra fordon.
Hennes känsla under tävlingen var: Det här är jag född att göra. Under fyra timmar gällde det att hela tiden orka ladda om för att prestera i nästa tävlingsmoment. I den här sporten finns inga marginaler för fel.
– Det var galet roligt. En av de roligaste saker jag gjort i mitt liv.
Visst medför en idrottssatsning vissa uppoffringar. Skador är inte obekanta för henne. Och på frågan om hur hon får jobb, träning och familjevardag att gå ihop svarar Salla Romo med ett ord: pussel.
Det hon får i gengäld väger upp för det. Träningen hjälper henne orka i arbetet. Den har gett henne psykisk styrka. Hon kan minnas hur hon tidigare – efter en stressig arbetsperiod när det känts som att allt kraschar över henne – gråtit och tänkt ”jag klarar det inte”.
"Alltid före en tävling välsignar jag mig själv med korstecknet, jag ber om beskydd och att allt ska gå bra – att jag ska gå därifrån på egna ben."
Hon har fått se vilka otroliga saker kroppen, som på många sätt är så skör, ändå klarar av.
– Jag har alltid varit storväxt – jag blev mobbad i skolan.
Nu trivs hon i sin egen kropp och hoppas att hennes femåriga dotter skulle få det lättare att växa upp. Att hon skulle få lära sig att ingen har rätt att säga: Du är fel. Du får inte se ut så där. En dröm Salla Romo har är att på något sätt jobba med unga, att få förmedla till dem hur viktiga och värdefulla de är.
– Om jag kunde rädda en person från den smärtan jag kände skulle det vara väldigt fint.
”Kan du lyfta några stenar?”
– Jag tänker inte att min tro skulle få mig att prestera bättre. Men den gör att jag vet att jag aldrig är ensam, utan alltid får vara under skaparens beskydd och ledning.
Det hon är mest rädd för är inte att misslyckas, utan att skada sig.
– Alltid före en tävling välsignar jag mig själv med korstecknet, jag ber om beskydd och att allt ska gå bra – att jag ska gå därifrån på egna ben.
Inför en prestation krävs mental fokus.
– Jag är en stor vän av heavy-musik, den tar mig till ett ställe där jag kan tömma huvudet.
Salla Romo tror att det finns människor som frågar sig hur i all världen en präst kan tävlings-
idrotta, men i församlingen i Joensuu har hennes styrkesatsning blivit något normalt och en källa till humor. Det händer att någon säger: Hej, vi har ett par stenar där på gården, kan du komma och lyfta dem?
Möter då en kraftsportande präst några fördomar? För en del låter idén motbjudande, vet Salla Romo. Kanske inte så mycket för att hon är präst som för att hon är kvinna. Via sociala medier vet hon hurdana kommentarer många idrottande kvinnor får: ”inte kan nu kvinnor göra sådant” eller ”hon ser ut som en man”.
– Det där får håret att resa sig – just på grund av den där kommentaren måste jag göra det här.
Själv känner hon sig lyckligt lottad i den träningsgemenskap hon hittat. Här finns inget behov av att nedvärdera någon annans prestation.
– Man lever enligt principen att det är inte bort från mig om någon annan lyckas – utan tar det som morot att träna ännu bättre.
Hon har fått viga träningskompisar, och döpa deras barn.
Alla tävlingar som skulle hållas nu i vår och sommar har ställts in. Ifall coronabegränsningarna drar ut på tiden kan det hända att årets finska mästerskap, som skulle ordnas i samband med en stor fitnessmässa i oktober, flyttas framåt till nästa år.
"Det här livet vi har blivit givna är så kort. Använd din nyfikenhet."
Salla Romos främsta mål är att få tävla och att hålla sig skadefri. Om hon därtill klarar sig bra – ännu bättre.
– Förstås är drömmen att någon dag vara Finlands starkaste kvinna. Jag har riktigt tuffa, superhärliga medtävlare som motstånd. Så det kommer inte att bli lätt. Men det är en dröm som jag jobbar och siktar mot.
Salla Romo avslutar med ett konstaterande: ”Jag känner att jag har hittat min grej.” Det är något hon skulle önska var och en: modet att söka efter det som inspirerar, att inte vara rädd för misslyckanden eller vad andra tänker.
– Det här livet vi har blivit givna är så kort. Använd din nyfikenhet.
