Frank Isaksson tycker också om att segla och vara ute i naturen.

Han är en mångsysslare som gillar att predika

petalax.

Hans gradutema väckte idén till en egenkomponerad mässa. Att tvingas fira gudstjänst i en tom kyrka känns konstigt, men Frank Isaksson hoppas få se människor sträcka ut handen till varandra i en gemensam nödsituation.

25.3.2020 kl. 08:00

Frank Isaksson har hunnit prova på allt möjligt: han är utbildad klasslärare och teolog, har drivit café och jobbat inom åldringsvården. Han trivs med att jobba i församling.

– Jag tycker om att predika och tycker det är roligt att hälsa på hos folk och lära känna människor.

Han har erfarenhet av att jobba i olika roller i olika församlingar – han har varit ungdomsledare i Tenala, vikarierat som diakon i Karis och jobbat som predikobiträde i Esse och i Vörå. Sedan februari jobbar han i Petalax och Bergö församlingar, som vikarie för pastor Cay-Håkan Englund.

– Jag får predika, hålla ordets gudstjänst, hålla andakter på åldringshem, och så brukar jag hjälpa till med konfirmandarbete och vad som nu dyker upp.

Som predikobiträde gör han alltså mycket av det som en präst gör, men får inte sköta förrättningar eller hålla högmässa med nattvard.

Har du tänkt att du skulle vilja jobba som präst?

– Jag är nog öppen för det. Vi ska se, det behöver ju finnas någon församling som behöver en pastor då.

I det här skedet vill han i alla fall inte flytta från Vasa, där han bor med sin fru och två söner.

Musiken är ett av Frank Isakssons stora intressen och något han har nytta av också i jobbet.

– Jag skriver sånger och spelar och sjunger i församlingar.

Nu håller han på att komponera en temamässa.

– Det började med att jag skrev en gradu om den förlorade sonen. Jag insåg att många av de sånger jag skrivit under årens lopp tangerar det temat.

Han började sätta ihop en mässa, med alla de delar som hör till liturgin.

– Jag skrev en del nya sånger och så tog jag en del av dem jag skrivit under årens lopp och gjorde om melodierna till några.

Musikstilarna varierar, från gospel till samba. Han ser fram emot att mässan ska komma till användning i församlingar.

– Normalt när jag skriver sånger skriver jag för att själv sjunga dem. Men nu har jag försökt göra sånger som ska gå bra att sjunga tillsammans, så att det ska låta bra när man är många som sjunger. Jag tror att man behöver förenkla melodierna lite för att det ska bli bra – men samtidigt får det inte bli tråkigt.

Orden är viktiga för honom när han skriver musik. Han skriver också gärna andra slags texter, just nu håller han på med en novell.

En och en halv månad har Frank Isaksson hunnit bekanta sig med jobbet i församlingarna i Petalax och Bergö. Nu befinner sig plötsligt församlingarna – och hela samhället – i en alldeles ny situation.

– Man fattar ju inte vad som händer. Jag tror att de flesta känner så i det här skedet. Det är konstigt att fira gudstjänst utan församling.

Beslutet att stänga skolorna är tufft även för alla föräldrar, som ska försöka handleda sina barn när de gör skolarbetet på distans.

– Fast jag är lärare tycker jag det är en tuff utmaning. Men det visar ju sig sen i något skede om det var ett bra beslut eller inte, och jag tror att det var ett klokt beslut.

Han hoppas få se något gott komma också ur den här situationen.

– I den här första chockfasen kanske man resignerar och tänker att vi inte kan göra någonting. Vi kryper in i våra stugor och stänger dörren. Men det ska bli intressant att se vad det kan komma för bra ur det här: att människor kanske sträcker ut handen till varandra på ett annat sätt i en gemensam nödsituation. Vi ska vara öppna för att se vad det finns för möjligheter att hjälpa varandra och hitta gemenskap.

Emelie Wikblad



Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50