Ulf och Birgitta Ekman besökte Finland förra veckan. – Mina två äldsta syskon är födda i Finland, berättar Birgitta Ekman

"Givetvis finns det sådant vi ångrar, men vi ser inte tillbaka med ånger"

ulf ekman.

Ulf och Birgitta Ekman grundade Livets ord och såg rörelsen växa och knaka i fogarna. Efter trettio år lämnade de Livets ord för att bli medlemmar i den gamla kyrka som de tidigare tänkte var död.

29.1.2020 kl. 10:24

För sex år sedan tog Ulf och Birgitta Ekman ett steg som briserade som en bomb i det kristna Sverige: de lämnade Livets ord och blev medlemmar i Katolska kyrkan. Ulf hade gått i pension, men nyheten väckte ändå stor uppståndelse och bedrövelse i de egna leden.

– I församlingen fanns det sådana som förstod vårt beslut och sådana som var helt emot. De tyckte påven var antikrist, och att vi hade gått över till den mörka sidan.

Nu har sex år gått. En del av de vänner de förlorade har de fått tillbaka. De träffade nyligen gamla medarbetare när de var med om att en tidigare ledare i Livets ord blev prästvigd i Svenska kyrkan.

– Vi var i Livets ord i trettio år, största delen av våra aktiva liv. Där fanns underbara och bra saker. Häromdagen mötte jag någon som sa: Här kommer en som alltid byter åsikt. Och jag sa: Inte exakt så, men med ungefär trettio års mellanrum, säger Ulf Ekman.


Birgitta Ekman har sina rötter i Metodistkyrkan och i Svenska kyrkan, och i många år längtade hon efter mer fasthet i gudstjänsten.

Det han idag uppskattar med Livets ord var mobiliseringen av lekmän. Kristna grundades i Bibeln, de fick uppleva den heliga Anden, de fick missionera och evangelisera.

– Givetvis finns det sådant vi ångrar, men vi ser inte tillbaka med ånger. Vi har varit en del av något som var bristfälligt, inte perfekt på något vis, men också något som drog människor närmare Gud.

Och om pastorn blir galen?

Deras väg mot Katolska kyrkan startade med de problem Livets ord stötte på i sina nygrundade församlingar.

– Vi hade många unga församlingar, framför allt i tidigare Sovjetunionen. En del av dem var vilda, andra vildare! Vi märkte att vi inte hade verktyg att lösa allt. Vi började undra om modellen med lokala autonoma församlingar är den bästa modellen för att ta hand om folk. Om pastorn blir galen, då finns det ingen som har auktoritet att göra något. Det var något som verkligen bekymrade mig.


Fortsätt läsa artikeln i pappertidningen som kommer ut den 30.1.

Text och foto: Sofia Torvalds

daghem. Daghemmen ska ge barnen allmänbildande religiös fostran, men många vet inte vad det innebär. Nu ska kyrkan få svenskspråkiga mentorer som kan råda bot på problemet. 19.2.2015 kl. 00:00

rebecka stråhlman. När man är 25 år och nyutexaminerad kan livet se ut på många sätt. För Rebecka och Linus Stråhlman präglas tillvaron av kallet. Prästkallet. 19.2.2015 kl. 00:00

Stationens barn vill stöda och hjälpa ungdomar. Till Walkerskaféet i Helsingfors är alla mellan tretton och sjutton år välkomna. 18.2.2015 kl. 14:06

monica heikel-nyberg. Att Monica Heikel-Nyberg valts till kaplan i Johannes församling påverkar inte rättsprocessen kring kyrkoherdevalet i Petrus församling. 16.2.2015 kl. 13:53

Farsdagen upplevs inte främst probematiskt för väljarna, utan för de många valfunktionärer som själva är föräldrar, morföräldrar och farföräldrar. 16.2.2015 kl. 13:49