Nenne Lappalainen jobbar som projektarbetare med tyngdpunkt på diakoni i Johannes församling.

Sommarminnen från Lekholmen

Lägerliv.

"Att sitta och prata med ungdomarna var uppfriskande och gjorde stor skillnad för mig."

5.9.2019 kl. 00:01

Nu kommer hösten med stormsteg, men jag bär med mig minnen från sommaren när jag fick medverka som diakoniarbetare på ett skribaläger på Lekholmen. En av mina uppgifter blev att agera badvakt för morgondoppare. Det var få men desto modigare ungdomar som dök upp på bastubryggan – vattnet var ju bara ca 14–15 grader. Det var fint att sitta vid bryggan och titta och lyssna på fåglarna och vågorna som kluckade mot berget – ett fridfullt sätt att börja dagen på.

Jag plåstrade om några knän och armbågar efter fartfyllda fotbollsmatcher och lekar och förde en ungdom till vård när ett knä gått ur led. Delade ut värktabletter och påminde alla om att dricka tillräckligt med vatten. Att sitta och prata med ungdomarna var uppfriskande och gjorde stor skillnad för mig. Egentligen är tankarna och funderingarna likadana som de var förr, nutidens ungdomar är bara lite mer medvetna än de var för kanske 20 år sedan. Världen är ju mindre och snabbare än tidigare.

Jag minns tystnaden som föll när ungdomarna kom in i kapellet, deltagandet i mässor och andakter. Vilken fin stämning – hela tiden fanns det ett lugn över allt som gjordes.

Jag fick se ungdomar som jobbar ihop och lär sig av varandra, inte att förglömma prästerna som höll dagliga lektioner där ungdomarna fick lära sig och diskutera olika saker. Jag minns unga ledare som var så imponerande duktiga. En av dem bara ställde sig upp i matsalen, bredbent med händerna på ryggen, utan att säga något, och efter 15 sekunder var alla tysta. Jag kunde inget annat än titta. Vilken auktoritet!

Ett stort tack till alla, det var fint att få vara med. Önskar att jag får träffa er igen!

Nenne Lappalainen jobbar som projektarbetare med tyngdpunkt på diakoni i Johannes församling.

Hennes favoritplats på Lekholmen är bastubryggan.

Nenne Lappalainen



litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37