Biskopen på jakt efter 99 förlorade får

ledarskap.

Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag?

11.7.2019 kl. 00:01

Uppåt och utåt är två riktningar som Teemu Laajasalo, biskop i Helsingfors stift, ofta återkommer till när han talar om vart det 60-åriga stiftet är på väg.

– Det är vår uppgift att se uppåt mot Kristus, men också uppåt i den meningen att kyrkan ska växa och bli större.

Riktningen utåt handlar om hur kyrkan ska växa: genom att öppna upp brett mot världen utanför kyrkans väggar.

– Det innebär att vi ska vara intresserade av den här världens människor och inte bara av den inre kretsen. Vi ska intressera oss också för de människor som inte är intresserade av oss och utsätta oss för olika typer av människor.

Laajasalo drar paralleller till liknelsen om det förlorade fåret som fåraherden gav sig ut för att leta efter.

– En procent av våra medlemmar går i gudstjänsten. Det betyder att vi borde ge oss ut för att hitta 99 får, men det betyder också att vi måste klara av mångfalden.

Att föra samman människor som tänker på olika sätt har varit viktigt för honom längre än han har varit biskop.

– Kyrkan är till för att människor med olika åsikt ska kunna mötas och respektera varandra, att vi som ett samhälle ska kunna stå ut med varandra.

– Vi ska inte vara en inre krets. Det är oetiskt och ekonomiskt skadligt – men framför allt går det emot evangeliet. Kyrkan behöver människorna. Det är människorna som är Kristi kropp och om någon av dem saknas betyder det att en kroppsdel saknas.

Lekholmen exempel på gemenskap

Helsingfors stift är tvåspråkigt. Mörskom församling i östra Nyland är den enda tvåspråkiga församlingen i stiftet, men stiftet kommer också i kontakt med de svenskspråkiga församlingar som även om de själv tillhör Borgå stift ingår i en tvåspråkig kyrklig samfällighet – till exempel i Helsingfors. Laajasalo säger att tvåspråkigheten är något man försöker beakta och att den handlar mer om stiftets identitet än om andelen svenskspråkiga församlingsmedlemmar.

– Det finns åtminstone en sak som de svenskspråkiga församlingarna i Helsingfors har lyckats mycket bättre med än de finskspråkiga, och det är Lekholmen. Lekis är en symbol för den sortens verksamhet där människor inte kommer för att delta som publik, utan de kommer för att vara tillsammans. Lekholmen når kanske främst ut till unga och unga vuxna, men grundtanken är oerhört fin. Det är också fint att verksamheten fortsätter årtionde efter årtionde, från en generation till en annan.

Vem har nytta av telefontiden?

Laajasalo har överraskats av att han som biskop får gå in på djupet i stora frågor om kyrkans existens och ledarskap.

– Hur vill vi att våra församlingar leds? Och hur kommer vi ihåg att vårt främsta uppdrag är att berätta om himlen, att vi trots alla våra resurser och vår position i samhället inte bara är en organisation eller en myndighet bland andra? Det här är verkligt stora frågor om man stannar upp inför dem på allvar och inte bara erkänner dem som goda principer.

Sedan han tillträdde som biskop för ett och ett halvt år sedan har han rest runt till församlingarna och träffat de anställda.

– Jag är oerhört glad över att jag träffat nästan varenda medarbetare och jag har blivit imponerad av hur många människor det finns i det här stiftet och hur mycket de uträttar, på oerhört många olika sätt.

Helsingfors stift är ett brokigt stift med både enorma och små församlingar som kan ha helt olika utgångspunkter. I Helsingfors skiljer sig församlingstillhörigheten upp till 25 procentenheter mellan vissa stadsdelar.

– En insikt jag har fått under mina besök i församlingarna är att de trots de stora skillnaderna ställer samma grundläggande frågor: Hur kan vår verksamhet växa och hur kan vi tala om evangeliet så att det känns relevant för dagens människor?

Laajasalo säger att kyrkan och församlingarna behöver fundera på hur de kan följa Kristus genom att tjäna människorna. Hur hittar man dem som lever i marginalen och hur ger man en röst åt dem som inte hörs. En av de saker han lyfter fram är att den som är allra mest utsatt ska kunna komma i kontakt med en församlingsanställd utan att behöva boka tid.

– Vi kan till exempel fråga oss om telefontiden finns till för oss som arbetar i kyrkan eller för den som behöver dem. Och om vi har fått höra att det finns många ensamma gamla människor på vårt område, nöjer vi oss då med att ingen av dem hört av sig till oss och bett om besök, eller finns det andra sätt för oss att nå ut till dem?
Han understryker ändå att strukturerna i församlingsarbetet fyller en funktion och att han inte strävar efter att montera ner strukturer av princip.

– Men vi behöver utmana oss själva och tänka på att strukturerna ska finnas till för att vi ska kunna göra vårt arbete så bra som möjligt, och inte för att det ska vara så lätt som möjligt.

Döden är inte en punkt

Att möta människor ser han som en av biskopens viktigaste uppgifter. Att träffa många människor för att lyssna till dem, förstå vilka liv de lever – men också för att få lyfta fram kyrkan och Kristus.

– Människors olika livssituationer är tankeväckande. Men de verkligt stora frågorna är de samma oavsett hur ens liv ser ut i övrigt. Om man har förlorat eller håller på att förlora det käraste man har är sorgen likadan oavsett hur man bor eller hur man är klädd när man gråter.

Laajasalo säger att han möter frågor om döden och om den verkligen är slutet i många olika typer av samtal.

– Här är kyrkans väsentliga uppdrag att berätta att döden inte är en punkt, utan ett kommatecken – efter den kommer något annat.

I sommar riktar han en önskan till landets kyrkoherdar: öppna kyrkans dörrar, alldeles konkret.

– Det är så fint att köra förbi och märka att dörren står öppen, för den är nästan alltid stängd.

Även biskopen ska ha sommarlov. I juli försöker han vara ledig så mycket som möjligt – simma, äta glass och vila hjärnan.

– En idealisk sommardag kunde vara en dag när jag får simma och när jag tänker så lite som möjligt. Det fyller min källa så att jag sedan har något att dela med mig av.

Erika Rönngård



Ledare. Ledare 17/2007 Det blir intressant att följa med hur den nya regeringen vill göra Finland och världen till en bättre plats att leva i. 23.4.2007 kl. 00:00

Människa. Lolan Björkman och Eva-Lott Wikman har skapat en gripande själamässa till minne av hospitalshjonen i Kronoby. 22.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. I samband med religionsutövning, som till exempel gudstjänster, är det juridiskt hållbart att tvinga kvinnoprästmotståndare till samarbete med kvinnliga präster endast om alla andra arrangemang visat sig omöjliga. Det säger Seppo Koskinen, professor i arbetsrätt. 21.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. YLE:s svenska nyheter har i en telefonundersökning kartlagt Borgå stifts kvinnliga prästers upplevelser av situationen i stiftet och drar slutsatsen att trivseln är dålig. Biskop Gustav Björkstrand kommenterar undersökningen med att poängtera att problemen på det praktiska planet är små. 20.4.2007 kl. 00:00

Kultur. Söndagsskolan ger barn läs- och skriverfarenheter. Det visar en ny avhandling som är gjord vid Uppsala universitet. Samtidigt visar undersökningen att skolan inte tar hand om dessa kunskaper. 20.4.2007 kl. 00:00

Världen. Nio anhöriga förvarar sina döda i frysfack i väntan på att begravningsmetoden frystorkning skall kunna förverkligas i Sverige. Nu säger Skatteverket nej till vidare dispenser med motiveringen att det är oetiskt att förvara döda under långa perioder utan att ha ett slutdatum för begravning. 20.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Den samling som ikväll skall hållas med Missionsprovinsens biskop Arne Olsson delar åsikter i Åggelby svenska och finska församling. 19.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. I samband med de problematiska arrangemangen av regnbågsmässan upplever Vanda församlingsråd att de råkat ut för felaktig pressrapportering. I ett pressmeddelande poängterar församlingsrådet att de inte satt stopp för regnbågsmässan. 19.4.2007 kl. 00:00

Teologi. Teologi, ja det studerar man om man vill bli präst. Eller religionslärare. Bland annat. Men teologiestuderande sitter inte med näsan i Bibeln hela tiden. Det blir en och annan kopp kaffe mellan varven också. Och så finns ju TSF! 19.4.2007 kl. 00:00

Samhälle. Kyrkpressen samlade in över 700 namn på webben för att stöda Halide Latifi i hennes kamp att få bo kvar hos sin brorsson i Finland. Listorna överlämnades idag till riksdagsgrupperna, och stämningen är försiktigt hoppfull. 18.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Bibelsöndagen firas den 22 april. Finska Bibelsällskapet vill under Mikael Agricolas jubileumsår lyfta fram dem som i våra dagar gör ett liknande arbete som han. 18.4.2007 kl. 00:00

Världen. En 47-årig pingstpredikant från Norge erkänner att han förgripit sig sexuellt på en tolvårig flicka. Övergreppen har skett både i kyrkan och i flickans hem, omtalar Dagen. 18.4.2007 kl. 00:00

Kultur. En bit av Mikael Agricolas väg till biskopssätet i Åbo belyses med en Agricolastig i Pernå kyrkby. 18.4.2007 kl. 00:00

Världen. Ett antal svenska organisationer protesterar mot Scancis beslut att ta bort biblarna från hotellrummen. 17.4.2007 kl. 00:00

Världen. Frälsningsarmén har inlett ett projekt för att hjälpa rwandiska återflyttare som i årtionden bott i Tanzania och nu tvingats  återvända till sitt gamla hemland, omtalar Internationella Frälsningsarméns högkvarter i England. 17.4.2007 kl. 00:00

Den första svenska skriftskolan inom den laestadianska väckelsen kommer att starta i oktober. 22.9.2015 kl. 13:19

kyrkans chat. Kyrkans chattjour fördubblar sina öppettider. 21.9.2015 kl. 16:10

psalmbokstillägget. I november förväntas kyrkomötet godkänna de nya tilläggspsalmerna. Två av Ungdomens kyrkodagars psalmförslag ser ut att finnas med bland de slutgiltiga psalmförslagen också efter handboksutskottets och biskopsmötets senaste mangling. 18.9.2015 kl. 12:15

katja kettu. – Religion är sinnligt, primitivt, intuitivt. Jag hör inte till kyrkan men tror på nåd och helighet, säger Katja Kettu, som skrivit romanen bakom bioaktuella Barnmorskan. 17.9.2015 kl. 08:36

Patrik Hagman. I sin nya pod förenar teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman två saker de brinner för: det teologiska samtalet och att läsa böcker. 14.9.2015 kl. 12:44