Rich och Louise Grant besökte Helsingfors i samband med helgens Disciple-konferens.

Öppna dörren till ditt hem

Rich och Louise Grant tror att en god gemenskap skapar växande kyrkor. 2.2.2016 kl. 13:07

Rich Grant är präst i den anglikanska kyrkan i England, hans fru Louise är sjukskötare och kommer ursprungligen från Danmark. Hon åkte till Sheffield i början av 2000-talet för att delta i ett ettårigt lärjungaprogram – och stannade.
Rich jobbar i dag heltid och Louise deltid i församlingen St Thomas Crookes. De ansvarar bland annat för utbildningen av unga vuxna. I praktiken handlar det om att stöda unga vuxna som i sin tur kan stöda andra unga vuxna och bilda gemenskaper av tro och vänskap.
– I vår kyrka kommer cirka 170 unga vuxna till gudstjänsten varje söndag. Vi handleder gruppledarna och de handleder i sin tur de mindre grupperna. Orsaken till att vi gör så här är att det är lätt att tappa bort sig i kyrkan. Vi vill bygga en gemenskap, men det är också ett sätt att göra människor till lärjungar. Tanken är att man är lärjunge också om vardagarna, inte bara till helgen. Du kan gå i kyrkan varje söndag och ändå märka att du inte kommer så mycket närmare Jesus.
Gemenskaperna kan också idka mission.

– Vi lever i en kultur där majoriteten av människorna inte är kristna. Två–tre procent går i kyrkan om söndagarna, och bland unga är siffrorna ännu lägre. Vi vill skapa rum där man får upptäcka vad kristen tro och ett kristet liv handlar om, säger Rich.
Louise påpekar att de människor som hittar en kristen gemenskap i sin tur kan nå ut till sina grannar, sin familj och sina vänner.
– Vi talar mycket om hur du kan tala om Jesus inför dina vänner och dela din tro.

Deras tanke är att det bästa sättet att nå ut till människor är att bjuda in dem till en kärleksfull gemenskap.
– När vi bjuder in människor till en gemenskap där det inte finns någon press på att vara någon annan är du är skapar det en otroligt frihet. Du kan känna dig älskad precis som du är. Det är så vi gör folk till lärjungar, säger Louise.
Frågor som paret ofta möter – och som också var aktuella när de föreläste vid Disciple-konferensen i Helsingfors förra veckan – handlar om sex och relationer.
– I kyrkan har vi ofta varit jättestrikta när det gäller till exempel sprit och sex. Vad människor har hört är: gör inte si och gör inte så, säger Rich.
Han jämför med de två bröderna i berättelsen om den förlorade sonen.
– Den yngre sonen gör allt fel, för han har inte ett förhållande till sin far. Många människor lämnar tron på samma sätt, för att de inte fattar hurdan Gud är. Men den äldre sonen, som gör allting rätt, ser ändå sig själv som en slav och känner inte Guds innersta. När vi tänker på sex och relationer måste vi tänka på hurdan vår identitet är. Då kan vi se på begränsningar på ett annat sätt. Vi ser att Gud vill ge oss det bästa i stället för anse att han är någon sorts tyrann.

De vill också bredda vår syn på ordet ”relation”.
– Det vi själva försöker göra är att inkorporera många singlar i vårt liv. Vi försöker skapa en familj av tro, och inte bara se på relationer som någonting som har att göra med sex, säger Rich.
– Vi försöker komma bort från tanken att om du inte är gift eller har ett förhållande så är det någonting som saknas i ditt liv. För det är inte sant. Du kan leva ett jättebra liv ändå. Vi har många singelvänner som är en del av vår familj, som ofta kommer hem till oss och äter med oss. Våra barn uppfostras till att vara en del av en större gemenskap, säger Louise.

Och hur bygger du upp en församling som är som en familj?
– Du har ett öppet liv, säger Rich.
– Folk får komma till oss när som helst, men det kan betyda att de måste hjälpa till med maten eller får stå och titta på medan jag stryker kläder. Min erfarenhet är att det nästan har blivit en del av lärjungaprocessen. För folk ser dig när du är ditt bästa och ditt sämsta jag. De får verkligen se hur ett liv med Jesus ser ut, säger Louise.
Rich Grant tror att vi gått vilse när vi börjat se den kristna tron som ett individuellt projekt.
– Det är givetvis viktigt att ha ett personligt andaktsliv, men du ska också komma ihåg att nästan alla de nytestamentliga breven är skrivna till en grupp troende människor, inte till individer. Vi läser Bibeln som om den skulle vara skriven just för oss, som individer, men oftast är den skriven för en gemenskap. Jag tror att vi behöver både ett eget andaktsliv och ett gemensamt för att det ska bli rätt.

Sofia Torvalds



Sofia Torvalds. Alltid då nånting är riktigt bra är man rädd för att det ska sluta illa. 14.2.2007 kl. 00:00

Rolf af Hällström. En elektronisk stegmätare kanske? Eller hellre en navigatör för bilen? Provade en i somras och imponerades storligen av rösten som exakt lotsade mig till rätt adress i Skövde.Risken är stor för beroende, så man inte vet hur man tar i en karta. Som när räknedosorna kom och folk tappade förmågan att räkna i huvudet.Nej, jag väntar på mobiltelefonins nästa steg. Den elektroniska riskmätaren. Den som säger vad som verkligen är farligt eller inte. 14.2.2007 kl. 00:00

. Kvinnor, barn och arbetsliv tycks vara en inte allt för lättlöslig ekvation. De finska förstföderskorna blir äldre och äldre och antalet barn per familj minskar. Det rätta tillfället att skaffa barn planeras in med hjälp av noggrann kalkylering. Några har tur och lyckas bli föräldrar enligt tidtabellen medan barnen för andra aldrig infinner sig. Barn är allt mera någonting man skaffar sig och allt mindre något man får. 14.2.2007 kl. 00:00

Rolf af Hällström. Hur sätta brasilianare, argentinare, tyskar och fransmän i rätt ordning? Och när är det dags för Afrika? Straffsparkar är knappast tekniken som kardinalerna i Sixtinska kapellet väljer för att slippa sätta halm i brasan med valsedlar för den berömda svarta rökens skull. 14.2.2007 kl. 00:00

. Något omvärlden under min livstid frenetiskt försökt lära mig är att fånga stunden. 14.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Suomen Kuvalehtis chefredaktör, teologie magistern och prästen Tapani Ruokanen, bjuder i nr 49/2006 (kolumnen Jälkiruokanen) på en otrolig soppa med anledning av biskopsvigningen i Borgå stift. Det som fick honom att helt glömma recept och god smak var att vigningen av Gustav Björkstrand gick på svenska. 14.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Det var en mörk och kulen kväll innan snön ännu hade kommit då vi körde in på gården till Hemmala, vårt fritidsställe i Keuruu.  I ljuset av strålkastarna såg marken på en sidan uppfaren ut som ett nyss uppgrävt potatisland och på andra sidan syntes bilspår som – det var jag övertygad om – skulle visa sig gå över våra samma sommar planterade rosenbuskar. 14.2.2007 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. I en lång rad går vi längs rälsen med våra väskor. Synen väcker bilder av flyktingvandringar på film. Men nu är det bara Pendolinotåget som har fått något fel och slagit ut strömmen mellan Hyvinge och Tavastehus. 14.2.2007 kl. 00:00

kyrkomötet 2015. Kyrkomötet har med rösterna 78-31 beslutat att låta förslaget till nya lokala strukturer förfalla. 7.5.2015 kl. 18:28

riksdagsvalet. 133 av 200 riksdagsledamöter svarade på Kyrkpressens fråga om de hör till kyrkan eller inte. 7.5.2015 kl. 00:00

det nya diakoniämbetet. Det nya diakoniämbetet diskuterades livligt på kyrkomötet och en samlad tropp diakoniarbetare hade tagit sig till Åbo för att följa med diskussionerna. 6.5.2015 kl. 20:17

psalmbokstillägget. Ombud Åsa A Westerlund framförde inför kyrkomötet en önskan om att de sånger UK lagt fram tas med i det kommande psalmbokstillägget. 5.5.2015 kl. 11:31

kyrkomötet 2015. I sin predikan vid kyrkomötets öppningsmässa kallade biskop Seppo Häkkinen frågan om kyrkans lokala strukturer för en historiskt viktig fråga. 5.5.2015 kl. 10:24