Ska vi bli präster, du och jag?

rebecka stråhlman. När man är 25 år och nyutexaminerad kan livet se ut på många sätt. För Rebecka och Linus Stråhlman präglas tillvaron av kallet. Prästkallet. 19.2.2015 kl. 00:00

Det är tisdag eftermiddag och i fyrarummaren i Mosabacka, Helsingfors har Aaron, 2 år, precis vaknat från sin eftermiddagstupplur medan Leopold, 8 månader, snart kläs på för en tupplur på balkongen. Måndagar och tisdagar är lika med lugna hemmadagar för bröderna. Så kan det vara när både mamma och pappa jobbar som präster.

– Måndag och tisdag känns inte som veckoslut, men visst känner vi oss lediga. Vi försöker att inte göra så mycket, ganska långt går dagarna på barnens villkor, säger pojkarnas mamma Rebecka Stråhlman.

Hon vigdes till präst på trettondagen och har en dryg månad bakom sig som församlingspräst i Borgå domkyrkoförsamling. Linus Stråhlman har hunnit jobba som församlingspräst i Kyrkslätt sedan pingsten, då han i sin tur blev prästvigd.

De senaste åren har varit fyllda av förändringar för paret. På tre år har de blivit med hund, med barn, med lillebror. Studielivet i Åbo har utbytts mot det pussel som ett intentivt arbets- och familjeliv för med sig.

Jag, präst?

Rebecka och Linus lärde känna varandra i högstadiet i Borgå, men blev ett par först 2008 då Rebecka börjat studera i Åbo och Linus var civiltjänstgörare i Helsingfors. I augusti 2010 gifte de sig.

Att det skulle bli en prästfamilj av dem var ingen självklarhet, även om Linus redan andra året i gymnasiet bestämt sig för att studera teologi. Rebecka i sin tur drömde om ett liv som musikalartist.

– Det var först under abiåret som jag överhuvudtaget började tänka tanken på teologi, jag hade helt andra planer. Jag älskar att stå på scen och uppträda, att sjunga, dansa och spela teater. Jag var själv rent av överraskad över att jag började studera teologi och dessutom trivdes, berättar Rebecka.

Nu jobbar de båda som församlingspastorer, men deras vägar till prästämbetet har sett olika ut. Linus berättar att han har en så kallad inre kallelse.

– Under en miniretreat på Snoan fick jag en uppenbarelse då jag satt i tystnad. Det var inte så att det flög blixtar, men jag upplevde att det fanns ett självklart alternativ, ett tydlig mål för mig. Därifrån har jag gått vidare. Visst har det hänt att jag ifrågasatt kallet, vägt plus mot minus, men på det stora hela har det känts väldigt naturligt.

För Rebecka präglades studietiden av en känslomässig kamp.

– Det handlade om att lista ut hur i hela fridens namn jag hamnat här. Ska jag eller ska jag inte bli präst? Jag sökte en identitet. I slutet av studietiden blev det klart för mig: Ja, jag ska. Nu när jag ser tillbaka upplever jag också att jag har ett kall, men inte på samma sätt som Linus. Mitt har vuxit fram och jag har fått kämpa med det innan jag kunnat acceptera det. Men nu när jag börjat jobba som präst märker jag att jag aldrig tidigare på samma sätt haft känslan av att vara på så rätt plats som nu.

Läs hela artikeln i Kyrkpressen 8/2014.

Christa Mickelsson



forskning. Kyrkans färska fyraårsberättelse: Mindre troende – mera sökande i de yngre generationerna. 5.11.2020 kl. 14:33

kampanj. Kampanjbudskapet ”Här bor kärleken” kombineras med Touko Hujanens dokumentärfotografier av Esbo och Esbobornas vardag. 3.11.2020 kl. 14:22

Saknad. – Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden. 30.10.2020 kl. 13:20

Coronapandemin. THL:s Mika Salminen tror inte på coronaskuld: vem som helst kan smittas, och ingen ska ha dåligt samvete över det. Vad munskydden gäller tror han på grupptryck i stället för tvång. 29.10.2020 kl. 17:16

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

Webben. Simon Lampenius vet en hel del om hur man får trafik till sin webbplats. Vilka missar gör vi? Och vad kännetecknar en lyckad statusuppdatering? 29.10.2020 kl. 15:14

skiva. Att göra egna versioner av sånger som älskats i över hundra år fordrar respekt och varsamhet. Med skivan vill de göra sitt för att sångerna och Lina Sandells historia ska leva vidare. 29.10.2020 kl. 16:31

församlingsföreståndare. Efter tio år i en synlig roll som Folktingssekreterare blev Markus Österlund församlingsföreståndare i Andreaskyrkan. Beslutet var ett resultat av många års längtan. 29.10.2020 kl. 09:13

Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44

dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38

familjeliv. Väldigt få människor har liv där allt går som man tänkt, säger Sandra Holmgård. 28.10.2020 kl. 10:00

Höstdagarna. I år ordnas Höstdagarna virtuellt. Dagarna brukar samla hundratals ungdomar varje höst. – Det var både ett svårt och lätt beslut, säger Patricia Högnabba. 26.10.2020 kl. 16:01

dataintrång. Vi för inga anteckningar om själavårdssamtal, säger diakoniarbetare Ann-Christine Wiik på tal om dataläckan vid vårdbolaget Vastaamo. 26.10.2020 kl. 12:40

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29