louis Ehrnrooth ärvde utgården Baggnäs efter sin far. Louis hade drömt om Baggnäs alltsedan han som 16-åring gick nattvakt på Tervik under vinterkriget. FOTO: Tomas von Martens

Anar Gud i skapelsen

Han växte upp i två kulturer: den ena var livet på storgodset Tervik och den andra var livet utanför trädgården, där allmogen huserade. Av sin mor fick han i arv en kristen övertygelse som han hållit fast vid hela sitt liv. En kvinnlig teolog kom med de förlösande orden som avslutade en mångårig troskris.
11.7.2013 kl. 13:05
Jag har förberett mig inför intervjun med Louis Ehrnrooth genom att läsa om honom i Karin Granlunds bok ”Prins i en värld som inte fanns. Om en adelsgosses uppväxt på storgodset Tervik i 1920-40-talets Finland”. Ehrnrooths liv spänner över en så lång tid och är så innehållsrikt att det känns djupt orättvist att försöka klämma in hela hans livserfarenhet i en liten tidningsintervju.

Vi sitter hemma hos honom i Baggnäs, Pernå. Jag förklarar dilemmat för honom.

Ehrnroooth väljer då ämnet själv och berättar att han är uppvuxen i två kulturer.

– Den ena kulturen var den som  fanns i den ”stora byggningen”, som jag kallar huvudbyggnaden på Tervik gård, och den andra kulturen den som fanns utanför trädgården – allmogekulturen, representerad av de anställda på gården, berättar Ehrnrooth.

Kulturen i den stora byggningen var influerad både av hans far och mor. Hans far Alexander Kasimir Ehrnrooth (1869–1950) representerade den gamla svenska godsägararistokratin med en mycket konservativ samhällssyn. Dess tankebanor och levnadsmönster sträckte sig tillbaka till 1700-talets svenska ståndssamhälle och ännu längre bakåt i tiden.

Louis mor Kajsa-Lisa Ehrnrooth (född Carlson 1900–1973) representerade en stadsborgerlig kultur med större öppenhet för framsteg och förändringar, en kultur som tog fasta på andlighet och kristna grundvärden.

När Louis var fem år fick han lära känna Herbert Enberg som var son till kreatursskötare Evert Enberg. Louis hade ibland träffat andra barn som besökt gården men han hade ingen jämnårig vän att leka med.

– Herbert var ett år äldre än jag. Mina föräldrar tyckte att Enbergs barn var väluppfostrade så han fick bli min lekkamrat. På vissa bestämda dagar och tider fick vi leka tillsammans, berättar Louis.

Med tiden utvecklades relationen till en livslång vänskap mellan Herbert och Louis.

– Jag hoppas jag får träffa honom på mitt 90-årskalas. Herbert blev fönstret till den andra kulturen för mig. Han berättade för mig om allt sådant som man inte fick tala om i den stora byggningen. Jag fick också lära mig den lokala dialekten som i dag nära på dött ut.

Inspektor på Tervik
År 1949 var Louis 26 år och färdigutbildad agronom. Egentligen hade han funderat på att arbeta som konsult och resa omkring i landet och se andra gårdar.

– Det hade kanske varit mera givande för egen del. Men jag ville komma hem till pappa som behövde mig, han hade redan fyllt åttio år. Vi hann arbeta tillsammans i ett år.

Louis äldre halvbror Gösta Ehrnrooth ärvde huvudgården på Tervik och blev husbonde. Louis fortsatte som hans inspektor och skötte även systern Mimmis åkrar som han arrenderat.

– 1953 flyttade jag med min mamma Kajsa-Lisa till huset i Baggnäs som jag låtit bygga.
Louis gifte sig ett år senare med Alma Myrttinen som var femton år äldre än han och som redan varit gift två gånger tidigare. Från alla håll hade Louis blivit avrådd från att gifta sig med Alma.

– Det var ett synnerligen lyckligt äktenskap. Vi hade det bra tillsammans. Det är nu tretton år sedan hon dog, berättar Louis.

De första åren var det hårt arbete och långa dagar på Baggnäs.

– Det blev lättare när vi sålde korna och utackorderade åkrarna.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Tomas von Martens



Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

ärkebiskopsval 2018. Tapio Luoma är vald till ny ärkebiskop. I den andra valomgången idag valdes Esbobiskopen Luoma med 374,667 röster mot Borgåbiskopen Björn Vikströms 292,333 röster. 1.3.2018 kl. 14:29

ärkebiskopsval. Följ med valet på Kp! 1.3.2018 kl. 13:19

Taltidning. Efter en paus på cirka sju år kommer Kyrkpressen ut som taltidning igen. Det första inlästa numret kommer redan i mars. 27.2.2018 kl. 09:23

andlighetsstörning. En kväll satt jag i soffan och grät över att min kristna tro kändes som skådespel och inbillning. Det som skulle vara stadigt var egentligen vingligt och snett. Det här är vad som hände sedan. 22.2.2018 kl. 10:02

enkät. Vad tyckte du om denna veckas nummer av KP. För att utveckla tidningen gör vi under vintern några enkäter för att få en tydligare uppfattning om vad ni läsare gillar att läsa. Vi är jättetacksamma för att du tar dig tid! 22.2.2018 kl. 09:47