Tjänsten och spänsten är ledord i Erik Liljeströms memoarer. FOTO: Johan Sandberg

Liljeström på väg mot målet

Erik Liljeström har gjort en intressant resa medan han skrivit sina memoarer. Jag har levt om mitt liv, säger han.
5.5.2013 kl. 12:00
Sjutton år efter att han gått i pension som kommundirektör i Vörå har Erik Liljeström nu gett ut berättelsen om sitt liv, Drömmen - vägen - målet.
 
Titeln syftar på ett minnesord biskop G.O. Rosenqvist gav dem som började studera vid Lärkkulla 1954: Ungdomar, dröm vackert, kämpa tappert, förtrösta på Gud.

– Rosenqvists ord har följt mig hela livet, säger Liljeström. Drömmen blev verklighet. Vägen är att akta på den tjänst man fått och kämpa tappert. Himlen som är mitt hem är målet.

Gudsförtröstan har följt med honom hela livet.

– Det är ganska klart att jag inte suttit här idag utan Guds ledning och hjälp.

Livet höll på att ta slut redan som åttaring då den unge Liljeström skulle hjälpa våren med islossningen i Purmo å. Han ramlade i ån men lyckades ta sig upp. Natten därpå drabbades han av kramper så häftiga att pappa trodde han skulle dö.

– Det var första gången jag upplevde Guds ingripande i mitt liv.
Erik Liljeström är född 1936 och växte upp som baptist i femte led i Lillby, Purmo.

– Jag var elva år gammal då jag klagade på att jag inte hade något att göra. Då satte pappa en Bibel i min hand och sade: Läs den här så ska vi återkomma sedan. Då läste jag genom Bibeln från pärm till pärm första gången. Sedan dess har jag läst igenom den kanske ytterligare tio gånger.

Blev ekumen
Som 17-åring lämnade han Purmo och började vid FKF, Fria Kristliga Folkhögskolan och Lärkkulla. Där lades grunden för hans ekumeniska inriktning.

– I min barndom sade man ofta att jag skulle blir präst. Det lät jag Gud avgöra en natt på Lärkkulla. Jag sade att jag betraktar det som din vilja om jag kommer in till Svenska Medborgarhögskolan. Kommer jag inte in så börjar jag i predikantskola. Jag kom in och blev förvaltningssocionom.
Sin första tjänst fick Liljeström som kommunal- och socialsekreterare i Larsmo. Han var på julfest i Sion i Överpurmo 1958 då han nåddes av ett telefonsamtal.

– Fullmäktigeordförande Wäinö W Fagerholm ringde och meddelade att jag fått tjänsten och frågade om jag kan börja redan på måndag. Det lovade jag. När jag återvände till min sittplats på julfesten vände jag på en lapp med en Bibelvers som placerats där. På lappen stod: ”Har någon fått en tjänst så akte han på tjänsten”.

Ord från Gud till fullmäktige
Som Guds ingripande ser han också att han klarat av tre allvarliga sjukdomstillbud. Och att han bevarats från alla nära ögat situationer då han mött älgar under sina resor som Kommunförbundets revisor
Men han har också sett att Gud ingripit i kommunalpolitiken.

– Ordet befall dina verk åt Herren så har dina planer framgång fungerar. När emigrationen från Vörå var som störst på 60- och 70-talen var Vöråfullmäktige ibland frusterat. Då ropade jag till Herren att nu måste du ge mig något som kan glädja fullmäktige. Jag fick nästan alltid bönesvar.

Till Vörå kom Liljeström 1970.

– På anställningsintervjun fick jag tre frågor: Vi har hört att du är religiös, predikar du också, hur ska du kunna industrialisera Vörå då det blir att gå på restaurang och hur är det med finskan?

– Jag svarade att ni nog kommer att se mig annonserad på ett och annat möte på min fritid. Man jag kommer aldrig att predika å tjänstens vägnar. Det var okej. Jag svarade också att är nykterist och kommer inte att ändra på det. Är det ett villkor kan vi avsluta diskussionen. Nej, det var det inte, fullmäktigeordförande sade att då får jag ju två.

Upp till bevis
Memoarerna har han gett ut i en upplaga på 500 exemplar på eget förlag. Han har lånat pengarna för det.

– Jag har blivit nekad tre gånger av förlagen av olika orsaker. De tror inte att boken går att sälja. Nu ska jag bevisa motsatsen.
Liljeström anser att alla borde skriva en berättelse om sitt liv.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
Johan Sandberg



OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

KYRKOHERDETJÄNST. Nu ska Pedersöre få en ny kyrkoherde igen. Tjänsten förklaras ledig att sökas, och de sökande kommer att intervjuas av domkapitlet den 20 mars. Valet förrättas som ett direkt val, men valdagen är ännu inte fastslagen. 20.1.2023 kl. 11:05

BROTTSMISSTANKE. Polisen har inte funnit några orsaker att misstänka brott i Vasaförsamlingarna. Det visar förutredningen som nu är klar. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. Ungdomens Kyrkodagar är ett ungdomsparlament inom Borgå stift. Besluten från UK 2023 kan du läsa genom att klicka här. 30.11.-0001 kl. 00:00

FÖRFÖLJELSE. Kristna förföljs i 76 olika länder i värden, och i elva av dem utsätts de för extrem förföljelse. 360 miljoner kristna, det vill säga var sjunde kristen, upplever förföljelse. En av fem förföljs i Afrika och två av fem i Asien. 20.1.2023 kl. 10:35

jordanien. "Det känns fint och unikt att få assistera vid vigningen då kyrkorna i Mellanöstern får sin första präst som är kvinna." Det säger biskop Jari Jolkkonen. 18.1.2023 kl. 15:30

SPARMÅL. Johannes församling måste spara. Igår kväll hamnade de lokaler församlingen ska använda i framtiden på det nya församlingsrådets bord. – Nu är allt helt öppet, säger kyrkoherden. 17.1.2023 kl. 16:30

KARRIÄRBYTE. Han har jobbat i kyrkliga sammanhang i stort sett hela arbetslivet. Först som pastor och sedan som ekonom. Wolfgang Falk ser det som ett liv i kyrkans hägn, men i olika roller. 13.1.2023 kl. 09:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06