Anna Tikum bodde i Tanzania med sina föräldrar under sin tidiga barndom. Nu ska hon skriva om livet i Senegal på Kyrkpressens nya webbsidor.

Senegalvardag i bloggen

Månadens bloggare. Anna Tikum är först ut som månadens bloggare på Kyrkpressens nya webbsidor. Hon ska blogga om livet som småbarnsmamma i Senegal. 31.10.2011 kl. 14:04
Kyrkpressens nya webbsidor presenterar en bloggare per månad. Först ute är Anna Tikum, författare och missionär.

Vad ska du jobba med i Senegal och för vem?

– Jag och min man Bertrand är anställda av Finska Missionssällskapet (FMS) för att arbeta här. Bertrand är ekonomisk rådgivare för den lutherska kyrkan och har också mycket att göra med de biståndspengar som kommer från Finland. Jag är mammaledig till februari och ska försöka ägna mig åt att lära mig franska. Jag ska vara koordinator för fadderbarnsarbetet och informatör för arbetet här i Senegal

Du har nyligen blivit mamma, flyttat och börjat ett nytt jobb. Hur kändes det med så många omställningar på en gång?

– Vår dotter Ronya föddes i slutet av maj i Finland. Vi bestämde att det var bäst att Bertrand fick börja på med sina uppgifter i Senegal medan jag stannade i Finland. Han kom till Finland till förlossningen och stannade i några veckor. Men sen var vi ifrån varandra igen under Ronyas första levnadsmånader. Nu känns det nog som att äntligen är vi tillsammans och en familj. De senaste tio månaderna, sedan det blev klart att vi verkligen ska till Senegal, har vi ”varit på väg” och bott än här och än där i kappsäck. Det är konstigt men skönt att nu vara ”framme”.

Hinner du vara mammaledig?

– Till pappers är jag mammaledig till februari, men i praktiken får vi se hur det blir. Jag måste se till att få tid för franskan, så nu ska vi ordna med barnvakt.

Berätta lite om de människor du umgås med i din vardag.

– Det är umgänge mest med vår ”bonne” Seynabou som vi inte skulle klara oss utan. Hon fixar maten och tvättar kläderna, sysslor som jag omöjligt skulle hinna med i ett land som detta där vatten och elektricitet inte är att lita på. Men här i grannskapet har Bertrand redan fått en massa vänner. Nästan varje kväll kommer någon granne och sätter sig i vårt vardagsrum, mest är det tonårspojkar som sitter och tar det lugnt framför vår tv. Och Ronya är redan jättepop här i kvarteren. Alla ropar ”Ronya, Ronya” så fort hon visar sig utanför dörren och det räcker inte länge förrän någon tar henne i sin famn. Hon har vant sig vid det och tycker att det är skoj.

Du har själv vuxit upp i Tanzania och skrivit en bok om dina barndomsupplevelser. Hur känns det att vara tillbaka – nu med en egen dotter?

– Det känns bara naturligt och rätt. Inget dramatiskt, Ronya är ju till femtio procent afrikan, så utgångsläget är inte riktigt detsamma som för mig. Jag tycker att det är min skyldighet att se till att hon får både Finland och Afrika i sin uppväxt eftersom hon är en del av båda.

Vad har ni för framtidsplaner?

– Inga alls. Nu är vi här och det är här vi ska vara. Det är så skönt att inte vara på väg in i något annat kapitel!

Hur ofta har du tänkt blogga?

– Minst 10–15 blogginlägg har jag tänkt mig, men det blir nog mer om jag känner mig rätt.

Annas blogg hittar du här.
Sofia Torvalds
Christa Mickelsson



Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

ärkebiskopsval. Följ med valet på Kp! 1.3.2018 kl. 13:19

Taltidning. Efter en paus på cirka sju år kommer Kyrkpressen ut som taltidning igen. Det första inlästa numret kommer redan i mars. 27.2.2018 kl. 09:23

andlighetsstörning. En kväll satt jag i soffan och grät över att min kristna tro kändes som skådespel och inbillning. Det som skulle vara stadigt var egentligen vingligt och snett. Det här är vad som hände sedan. 22.2.2018 kl. 10:02

enkät. Vad tyckte du om denna veckas nummer av KP. För att utveckla tidningen gör vi under vintern några enkäter för att få en tydligare uppfattning om vad ni läsare gillar att läsa. Vi är jättetacksamma för att du tar dig tid! 22.2.2018 kl. 09:47

Guds ledning. Att fatta stora livsbeslut hör till det mest skrämmande som finns. 15.2.2018 kl. 12:44