Moa var viktig för att hon fanns

Människa.
För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer.
19.8.2011 kl. 00:00

Eva Sundström

När Heidi Hagnäs lilla dotter Moa dog i en olyckshändelse låg det nära till hands att sjunka ner i bitterhet och ilska. – Men jag ville i stället hitta det positiva och på det sättet hålla Moas minne vid liv.

Vid första anblicken kan det vara svårt att förstå vilka tragedier Heidi Hagnäs i Kronoby tvingats gå igenom. Hon är en ung kvinna med värme i blicken och med ett sprudlande skratt som hela tiden ligger nära till hands. Men när hon berättar om det som hände henne och hennes familj för snart fem år tillbaka blir hon allvarlig och eftertänksam. Hon letar efter de rätta orden.
– Det var som en mardröm. Ofattbar och overklig. Hur kunde det hända oss? Man hör om andra som förlorat sitt barn, men aldrig tror man att det kan hända en själv. Ingen förälder ska behöva begrava sitt eget barn.
De var som vilken annan familj som helst – en familj mitt uppe i den grå vardagslunken med sina upp- och nedförsbackar. Heidi beskriver Moas födelse som en vändpunkt i hennes liv. Tiden innan hade präglats av depression. Hon hade varit arbetslös och alla stängda dörrar och evinnerliga ”nej tack” hade dragit ner på självförtroendet.
– När Moa föddes fyllde hon ett tomrum i mitt liv. För första gången på länge kände jag mig hel, jag visste vad jag ville. Jag ville satsa på familjen.

Hon skulle bara koka lite kaffe

Men så kom den där höstdagen år 2006 då Heidi och Moa, 1 år och 9 månader, bestämde sig för att gå ut en stund på gården för att leka. Sonen Dennis, som då var sju, hade gått över till en granne och pappa Ove, som arbetar som långtradarchaufför, var på väg hem från en resa till Parkano. Det hade regnat i några dagar och det var vått och ruggigt. Medan Moa lekte inne i sin lekstuga och i sin sandlåda plockade Heidi ved alldeles intill.
– Det sista jag sa till Moa var att hon skulle gå in i lekstugan och koka lite kaffe åt mamma.
Men när Heidi en liten stund senare öppnade dörren till lekstugan var Moa inte där. Hon kunde inte se henne någonstans. Heidi berättar om paniken som växte inom henne medan hon sprang runt på gården och letade.
Hon ringde grannfrun och bad henne skicka hem Dennis för att också han skulle komma och hjälpa till. Snart var de flera personer ute i hemmets närmaste omgivning och letade.
Heidi berättar om hur hon bara väntade på att få syn på en liten flicka sittandes på huk bakom en sten eller bakom ett hörn kiknade av skratt. Att leka tittut var bland det bästa Moa visste.
Men hur de än letade hittade de inte Moa någonstans. I desperation knäppte Heidi händerna och bad till Gud att hon skulle hitta Moa.
– Jag vet inte om det var en röst som sa det eller om det bara var en känsla, men plötsligt stod det klart för mig att jag skulle titta i sån. Sån som stått där hela tiden mitt på gården och som vi sprungit förbi så många gånger. Sån som vi alltid så noggrant såg till att vända upp och ner. Men det hade vi inte gjort det den här dagen och det hade samlats lite vatten i den när det regnat.
– Jag glömmer aldrig hur jag lyfte upp henne ur sån – hur kall och smutsig hon var. Min fina, vackra Moa. Och huvudet. Det låg i en så onaturlig ställning.

Hon blev en liten ängel

Det var en chockad Heidi som i krisgruppens bil följde efter ambulansen till sjukhuset. Även Ove, som vid det här laget blivit underrättad om vad som hänt, mötte dem vid sjukhuset.
– Läkarna kämpade i ett angränsande rum med att försöka rädda Moas liv. Så länge återupplivningen pågick klamrade vi oss fast vid hoppet. Ingen av oss kunde för ett ögonblick tro att det var meningen att Moas liv skulle sluta här.
Men när de till slut fick beskedet om att Moas liv inte stod att rädda klev Heidi in i sin egen värld. Hon beskriver det som att hon gick in i en bubbla, totalt omedveten om allt och alla. När de senare samlades för att ta ett sista farväl av flickan med ljust lockigt hår var det Dennis som lugnt och sakligt konstaterade:
– Moa har blivit en ängel.

Att sörja gör ont

Tiden som följde var ett enda töcken. Hemmet fylldes av kondoleansblommor och en massa människor. Föräldrarna fanns ständigt vid deras sida och hjälpte dem med det praktiska som att laga mat och tvätta kläder.
– Det var som om vi slutade fungera. Utan våra föräldrar skulle vi aldrig ha fått någonting i oss.
Heidi berättar om självanklagelserna som plågade henne. Frågorna och funderingarna om hur det hade gått om hon gjort på ett annat sätt, om hon aldrig gått ut den dagen.
– Mina armar värkte för att jag inte fick hålla Moa i min famn. Det gjorde ont i hela mig.
Men mitt i sorgen och saknaden fanns också ilskan och vreden över orättvisan som drabbat hennes familj.
– Jag gick långa promenader i skogen med vår hund. Där mitt ute i skogen skrek jag ut min sorg. Jag kände att jag bara måste få ut all den vrede och ilska som fanns uppdämd inuti mig.

En livshotande sjukdom

Knappt tre månader efter olyckan la en läkare märke till att Heidis sköldkörtel var förstorad och ville att den skulle undersökas närmare. Heidi som fortfarande var upptagen av sin sorg har svårt att ta till sig det han sa. Det var inte förrän hon fick beskedet att hon drabbats av elakartad cancer som hon förstod hur allvarligt sjuk hon var.
– Jag brydde mig inte om att jag hade en sjukdom som gjorde att jag kunde dö. Jag hade snarare skuldkänslor för att jag måste lägga ytterligare en börda på min familj.
I dag är hela sköldkörteln bortopererad och framför sig har hon en livslång medicinering. Cancern är borta men hon är ännu inte friskförklarad. Hon medger att sjukdomen skrämmer henne.
– För mig var cancer tidigare en sjukdom som drabbar andra. Tanken på att den också kan drabba mig fanns aldrig. Men när man en gång har varit svårt sjuk blir man medveten om att även man själv är sårbar.

Vill berätta sin historia

För Heidi har det känts viktigt att få berätta sin historia – att få berätta om Moa. Därför ställde hon upp för dokumentären ”Vi fick låna en ängel” som sänts i Radio Vega.
– Genom att berätta vad jag varit med om vill jag dela med mig av mina upplevelser och kanske hjälpa någon annan som är i samma situation. Jag vet att det känns hopplöst och som om livet tar slut när man är mitt uppe i det svåra, men jag vet också att det finns en väg tillbaka.
Den vägen har varit lång. Heidi såg det som att hon hade två alternativ.
– Det ena var att sjunka ner i bitterhet och ilska. Men jag förstod också att det alternativet innebar att Moas liv aldrig skulle ha haft någon mening. Det andra alternativet var att försöka hitta det positiva och på det sättet hålla Moas minne vid liv. För Moa var en positiv person. Hon skulle aldrig ha velat att vi var ledsna.
I dag vågar Heidi till och med känna tacksamhet inför det svåra hon och hennes familj gått igenom. Hon säger att erfarenheten har gjort henne både lugnare och tryggare som person. Händelserna fick henne att ta tag i sitt liv och fortbilda sig till närvårdare. I dag jobbar hon på ett hem för dementa – ett jobb som hon tycker väldigt mycket om. För två år sedan kände hon att familjen blev helare när dottern Jonna kom till världen.
– Men trots att sorgen har förändrats finns saknaden alltid kvar. Det finns inget mer jag önskar än att vi hade fått ha vår Moa kvar.

Gud är inte ond

Det Heidi varit med om har också stärkt hennes tro.
– När jag var mitt uppe i sorgen sökte jag tryggheten och fann att den fanns hos Gud. Moa var så liten när hon dog. Jag insåg att jag måste förlita mig på att hon är trygg, att det finns någon annan som tar hand om henne nu.
– Jag tror inte på att Gud är ond och att det är han som ställer till med olyckor. Jag tror att han finns med dig just då de händer.
Eva Sundström



musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47

FMS. "Det finns betydande nedskärningar i utvecklingssamarbetet i programmet, och vi är oroade över hur dessa kommer att påverka situationen för världens fattigaste." Det skriver FMS i ett pressmeddelande. 28.6.2023 kl. 13:55

olycka. En olycka inträffade i måndags i samband med Seinäjoki församlings barnläger. Olyckan skedde då ett barn simmade. Idag kom sorgebudet att barnet dött. 22.6.2023 kl. 14:55

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Rysslands anfallskrig och strävan efter rättvisa och hållbar fred blev ett av huvudtemana under mötet. 22.6.2023 kl. 11:28

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Slotte är professor i religion och rätt vid Åbo Akademi och biträdande chef för spetsenheten för forskning i europeisk rätt, identitet och historia vid Helsingfors universitet. 22.6.2023 kl. 11:33

STOCKHOLM. Med alla sevärdheter, affärer och restauranger i Stockholm är det lätt hänt att du går förbi kyrkorna. De är många, stora och gamla, men stig in. Många har en egen profil och en aktiv verksamhet. Kyrkpressen har sammanställt vad du bör se. Efter artikeln kan du ladda ner KP:s kyrkguide för Stockholm. 14.6.2023 kl. 14:00

biskopar. I biskopskollegiet sitter i höst för första gången tre kvinnor som biskopar. Valet var överraskande jämnt. 16.6.2023 kl. 15:50

Personligt. Hon är präst och hon är gift med Norges ambassadör. Under åren av utlandskommenderingar har Cecilie Jørgensen Strømmen tackat för varje plats där de fått bo. Hon är nyfiken på allt. – Kan du förklara för mig varför finländare är en kvart tidiga när de kommer till en bjudning? 20.11.2024 kl. 13:34

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet i Borgå stift har beslutat om förändringar som påverkar församlingarna i stiftet. 20.11.2024 kl. 13:07

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54