Anna Bäck har varit scout sedan barnsben. Just sitter hon med i en grupp som vill stöda scouter i den andliga biten av verksamheten.
Gruppen är en gren i Finlands svenska scouters officiella programgrupp med fostran som ansvarsområde. I den gruppen finns också Simon Lampenius från Kyrkans central för det svenska arbetet.
– Det vi på senaste tid har diskuterat är scoutlöftet och om och hur Gud ska omnämnas i det.
Scoutlöftet ifrågasätts
Inom den finlandssvenska scoutrörelsen har den andliga fostran ifrågasatts, även på högre nivå. Debatten går het bland annat i Scoutposten, som kommer hem till alla scouter i Svenskfinland, och på olika bloggar.
– En grupp scouter anser att det är svårt för dem att avlägga scoutlöftet då de inte själva har någon gudstro.
Scoutlöftet lyder Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa scoutidealen i mitt liv.
Takorganisationen Finlands scouter (Suomen partiolaiset) har däremot inga intentioner att lätta på den kristna kopplingen i löftet. I november godkände medlemsmötet det nuvarande löftet. Det som däremot ändrade var forumleringen i verksamhetsbeskrivningen, där termen religiös fostran böts ut till andlig fostran.
– Det ursprungliga initiativet var att helt stryka termen religiös fostran, berättar Bäck.
Läs mera i Kyrkpressen 11/2011.
