Jag + kyrkan = sant?

Kyrka. Hur är det att i verkligheten ha ett jobb inom kyrkan?  Det ska veckoslutet ”Jag + Kyrkan = Sant?!” i Åbo ge studerande svar på. 11.3.2011 kl. 00:00

Christa Mickelsson

– Vi brukar samlas en gång i månaden. Nu drog vi ihop flera träffar till ett veckoslut, säger Emma Audas om själva kontaktprojektet som heter Kyrkan och jag.

Hon är den ena av två representanter för teologie studerandena vid Åbo Akademi i kontaktgruppen för studerande till kyrkliga yrken. I gruppen ingår också studeranderepresentanter för kyrkomusikerna som studerar vid Sibeliusakademin, en för diakonistuderande och en för ungdomsarbetsledarstuderandena som studerar vid yrkeshögskolan Novia i Åbo. I kontaktgruppen ingår också representanter för Akademin och domkapitlet.

Kyrkans ledning tar kontaktprojektet på allvar. Både biskop Björn Vikström och ärkebiskop John Vikström ställer upp i ”Jag + kyrkan = Sant”.

Identitet som kyrklig anställd

– Identiteten som kyrkligt anställd, preciserar Audas målet med inspirationsdagarna. Diskussioner om arbetslivet, hur man kombinerar familjeliv med en kyrklig tjänst, hur barnen trivs med pappas eller mammas speciella arbetsvillkor.

– Det är inte bara söndags- och kvällsjobb. För präster och kantorer gäller också att de inte har arbetstid utan bara reglerade lediga dagar.

Audas noterar att teologi är en akademisk disciplin där många studerar utan  dess mer tanke på att arbeta inom kyrkan. Dessutom är det numera få som planerar att gå till prästyrket direkt från fakulteten:

– Om det sker efter ett par eller efter tio år, det brukar ganska få kunna säga.

Läs mera i Kyrkpressen 10/2011.

Rolf af Hällström

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00