Läsvärt med Patrick Wingren

Kultur. Bröderna Karamazov har format Patrick Wingren. Det märkte han när han nyligen läste Fjodor Dostojevskijs bok för andra gången. 5.11.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg

– Dostojevskij förklarar ondskan i världen genom att påpeka att vi har den inom oss, säger Wingren. Det är inte någonting som sker utanför oss.

Det var något av det som drev honom i december 2008 att ställa sig på torget i Jakobstad och protestera mot domen två personer fick för snussmuggling.

– Domen var rättvis, säger han. Och alla som köpt snuset är delaktiga i den, likaså de myndigheter som sett mellan fingrarna. Vi kan inte säga att de fick den dom de förtjänade.

Första gången Wingren läste Bröderna Karamazov var han i tjugoårsåldern. Nyligen hade han med sig boken som semesterläsning i Cypern.

– Den har ett romantiskt språk och långa meningar. Den kräver att man läser koncentrerat. Det märkte jag inte minst när jag kom till sidan 700 och upptäckte att jag får börja om igen.

De tre bröderna i romanen har alla helt olika karaktärer. Den yngste, Aljosja, är den fromme troende, Ivan är ateist och förnuftsmänska. Dmitrij är livsnjutaren.

– Läser man inget annat ur boken bör man läsa kapitlet om storinkvisitorn, säger Wingren. Där får en gammal storinkvisitor i Sevilla möjlighet att fängsla Jesus och förhöra honom. Nå, Jesus säger absolut ingenting så förhöret blir en ilsken monolog.

Wingren beskriver kapitlet som suveränt.

– Inkvisitorn är arg över att Jesus kommer och stör kyrkan. Han frågar Jesus varför han inte gjorde stenar till bröd när han blev frestad i öknen. Jesus borde ju ha förstått att man håller folket lugna när man ger dem mat. I stället för att lugna folket ger han dem bara mera frihet. Det stör inkvisitorn något otroligt. Det här är skrivet på 1800-talet men det gäller lika mycket i dag.

Johan Sandberg

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00