Välsignat ensam

Ledare. Biskopsvigningarna har duggat tätt det här året. Inom ett år har den evangelisk-lutherska kyrkan fått en ny biskop för det svenska stiftet, en ny ärkebiskop och i helgen skrevs kyrkohistoria med vigningen av vår första kvinnliga biskop.
16.9.2010 kl. 00:00
Symbolvärdet har varit stort, inte minst i det sistnämnda valet. Det finns de som ser den nya generation av biskopar som tar plats i ledet som ett paradigmskifte, där det nya avlöser det gamla (och underförstått förlegade).
Ibland undrar man om inte den mediala haussen kring just symbolvärden varit så stor att den förblindat den stora allmänheten om vad det här uppdraget går ut på – till nackdel för de biskopar som stigit in i en uppgift ”större än livet”.
Det var också en markering som ärkebiskop Kari Mäkinen gjorde i söndags. Han uttryckte sin glädje över det steg kyrkan nu tog, men poängterade: ”Ändå säger jag inte, att nu vigs kyrkans första kvinnobiskop. Ämbetet förändras inte till ett kvinnobiskopsämbete, men kvinnligheten är nu en del av det sätt på vilket biskopsämbetet sköts.”

Den uppgift biskoparna ansvarar för går inte att jämföra med vd:ns eller andra modeller för sekulärt ledarskap. Det är viktigt att minnas att biskopen också är något annat än en medieslimmad fotomodell för kyrkan även om det är till stor fördel att han eller hon klarar av att tala nutidsspråk.
Att statiskt låsa sig vid bokstaven utan att se verkligt liv i ögonen är inte att ta sitt biskopliga ansvar, men att utan hänsyn till sin egen resonansbotten servera tidens melodi är det inte heller. Mitran verkar vara symbolen för ett omöjligt jobb, där man förr eller senare oundvikligen måste göra sig impopulär hos någon.

I ett land som vårt, där kyrkan vuxit så nära staten, har förvaltning och teologi ibland tvinnats samman så tätt att det kan vara svårt att skilja dem åt. I dag är det här en av de verkligt stora utmaningarna just för biskoparna. Det krävs en klarsynthet, där de kan tvingas bryta arm också med sin egen kyrkas förvaltningskultur och grå eminenser. Därför är det viktigt att de på sin agenda under biskopsmötet i Tammerfors nu i veckan har lyft fram såväl parokialprincipen som metoder som gör att de kan agera smidigare och snabbare i lärofrågor än hittills. Ibland kommer utmaningarna inte utifrån – utan inifrån det egna maskineriet.
Summa summarum: Att vara biskop är att vara det vi vill – och det vi inte vill – att en biskop (eller för den delen en vanlig präst) ska vara. Samtidigt.
Ett omöjligt ämbete?

Kanske ändå inte. I bästa fall kan kyrkan tala tradition och nutidsspråk samtidigt. Ärkebiskop Mäkinen visade prov på det i sina samtal i våras med kyrkominister Stefan Wallin kring bikthemligheten, när han med integritet och klokhet framfört kyrkans syn och tradition på ett sätt som fick ministern som representant för en modern beslutsfattare att efteråt vittna om vilken betydelse just de diskussionerna haft.
Ingen kan kräva att dagens beslutsfattare eller vanliga medborgare ska vara insatta i de teologiska motiveringarna till kyrkans praxis. Men en kyrka som själv är klar över sin teologi har förmåga att förklara så att folk förstår.
Här står biskoparna i nyckelställning som förmedlare.

Att vara biskop är att frivilligt ställa sig i blåsten och stå kvar, precis i det korstryck som ärkebiskop emeritus John Vikström redan i sitt herdabrev Tro i kris (1972) utnämner till trons sanna livsmiljö. ”Denna ständiga reflexion tycks samtidigt innebära en ständig osäkerhet, ett nästan smärtsamt medvetande om att vara ifrågasatt och hotad”, konkluderar Vikström – redan då.
I sitt installationstal lyfte också den nuvarande ärkebiskopen fram det solitära draget i biskopsämbetet. Han förberedde biskop Irja Askola på att hon nu får finna sig i att stiga in i både ensamhet och annorlundaskap.
Därför är det sorgligt att emeritusbiskop Eero Huovinens avgång från ett långvarigt och ensamt arbete också fick ett anslag av uppgivenhet. När en biskop går med en suck över att han inte står ut med hur kyrkan rivs isär inifrån är det om något ett brott mot den succession som den evangelisk-lutherska kyrkan håller fast vid.
Kyrkan måste kunna se på sig själv som hel, inte bara i nuet utan också både bakåt och framåt. Det kräver ett mått av storordet nåd – vilket också Irja Askola efterlyste i sin predikan.
Hennes väg som ansvarsbärare för den evangelisk-lutherska kyrkan började inte i processionen i den högtidliga gudstjänsten i söndags. Den började med stegen som åttaåringen styrde till ortens församlingshem.
Och den vägen fortsätter nu med ensamma – men välsignade – vardagssteg, när stråkastarljusen mot ”den första kvinnan” så småningom mattas av.

May Wikström



FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47