God vilja i snålblåst

Ledare. Det är insamlingstider. Kampanjer och huttrande sparbössefolk utmanar vår goda vilja.
”Jag kan fast ge hundra mark. Men då vill jag ha ett foto på mottagaren med min hundralapp i handen. Före det ger jag inte ett penni.”
9.9.2010 kl. 00:00

Ett autentiskt uttalande som i ett nötskal komprimerar stora och komplicerade frågor, orsak och verkan när det gäller välgörenhet. Vad får oss att donera pengar? Vad måste de som samlar in pengar göra för att gå oss givare till mötes? Vad resulterar det handlandet i? Vilka är våra grundmotiv för att ge bort av vårt eget? Och är givande bra också för oss själva?

Allt som oftast synar vi kritiskt välgörenhetsorganisationernas mål och metoder. Mera sällan, eller aldrig, förekommer en kritisk granskning av oss som givare. Handen på hjärtat, vilken välgörenhetsorganisation skulle ens våga försöket? Allt de har att spela (oss) med är att lirka, locka och pocka. Och vi är nyckfulla och ambivalenta som höstvindarna.
Frågan om hur stor andel av en donation som verkligen når fram används ofta som en retorisk sådan för att låta bli att ge. Naturligtvis behövs det stor transparens i verksamhet av det här slaget, för allt går att missbruka – även den goda viljan.
Men sanningen är att alla seriösa välgörenhetsorganisationer kämpar med att hålla kostnaderna för administration nere. Samtidigt är det just vår önskan om att ”se min hundralapp på foto” som driver upp dessa. Donatorernas krav på ett ansikte, ett namn, personlig kontakt hyvlar av varje donerad cent. I den hårdnande konkurrensen mellan organisationerna blir låga omkostnader ett trumfkort att kunna visa upp. Det i sin tur leder till varierande och ibland gråtonad praxis mellan organisationernas sätt att bokföra och redovisa kostnaderna. Vi tvingar dem till det, genom vår ovilja att ge generellt och utan adressat.
I Sverige har 110 organisationer, däribland stora insamlare som Röda Korset, Cancerfonden och Frälsningsarmén, gått samman i ett etiskt intresseorgan, Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, för att skapa överenskomna spelregler. Relativt nya Ansvarsfullt Donerande r.f. i Finland har bara ett dussintal medlemmar, och de stora har hittills valt att stå utanför. Det gör att det i grunden är vi donatorer som för takten i organisationernas tävlan om vår välgörenhet. Och plötsligt skorrar våra krav om ”etiska insamlingar” onekligen lite falskt.

Varför ger vi bort pengar? Forskning i altruism visar att motiven är blandade, och oftast omedvetna. Den personliga erfarenheten spelar en stor roll. Allt som har kopplingar till våra egna upplevelser, gärna nostalgiska sådana, öppnar börsarna. Tsunamin i ”vårt” semesterparadis berörde – kanske inte så mycket på grund av lokalbefolkningens lidande som på grund av de turister vi identifierade oss med. Pakistan är ingen semester-ort, vilket insamlingarna för översvämningen fått känna av.
Motivet att förändra världen, göra en skillnad, är i grunden inte heller rent altruistiskt, eftersom det ger givaren en mental tillfredsställelse av att ha uträttat något. Uppenbart själviskt är däremot att ge för att bli sedd. Innekampanjen Giving Pledge, som riktar sig till amerikanska miljardärer är den nya statusmarkeringen av rang.
Sist och slutligen hjälper varje slant ändå människor i nöd.
Men slutligen finns det också en djupt rotad egenskap hos människan som säger att det är gott att ge. Ett amerikanskt forskarteam upptäckte signaler av välbehag i hjärnan bland försökspersoner när de donerade. Den schweiziske neuroekonomen Ernst Fehr har väckt stor uppmärksamhet för sin upptäckt att människan inte enbart drivs av egennytta, utan också av ett medfött rättvisebehov.

Med sitt Tillitsspel visade han hur redan treåringar fattade beslut som belönade både dem och andra. Med ett förbehåll: De andra tillhörde konsekvent ett ”vi”. När godiset i spelet tillföll någon utanför klassen lät barnen bli att belöna dem även om det inte kostat dem något.
Den kristna tron handlar om att vända blicken utåt. Att vidga ”vi” och minska ”dom”. Är det inte det talet om ”nästan” handlar om? Att intill dig står det en annan människa. Och intill henne ytterligare en till och en till …
I den andan har det gjorts och görs fortfarande mycket gott, i det tysta, i det lilla och kontinuerligt. Det är en trosbekännelse i handling som bejakar det goda som all snålblåst till trots också finns nedlagt i varje människa.

May Wikström



pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30

MALAX FÖRSAMLING. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Malax församling har sökts av församlingspastorn i samma församling, meddelar domkapitlet i Borgå stift. 12.5.2025 kl. 14:16

NY PÅVE. Vad betyder det för kristna som inte är katoliker att det valts en ny påve? Mycket är upp till var och en av oss tror Jimmy Österbacka. – Det är i våra personliga omständigheter som enheten dagligen både kan sökas och utmanas, säger han. 9.5.2025 kl. 13:39

NY PÅVE. När Emil Anton fick veta att amerikanen Robert Francis Prevost valts till ny påve blev han så förvånad att han blev stum. – Man jag tror att han kan bli en påve som förenar katoliker, säger Anton, som är finländsk katolik, teologie doktor och författare. 9.5.2025 kl. 13:31

SAMKÖNADE ÄKTENSKAP. Kyrkomötet nådde inte tre fjärdedelsmajoritet bakom biskoparnas kompromissförslag. 8.5.2025 kl. 16:54