”Rest in peace, i min dröm lever du fortfarande”, ”Saknaden är oändlig ... Åtminstone känns det tryggt att veta att du skyddar oss alla där från himlen”. Inläggen på en minnessida på Irc-galleria är känslosamma och lågmälda.
De flesta av nätforumets 500 000 aktiva är mellan 14 och 25 år. Ändå händer det då och då att någon av dem dör.
– Oftast får vi veta att en av våra medlemmar gått bort via en närstående eller kompisar. Då inaktiverar vi användarens profil, säger Heini Varjonen, en av Irc-gallerias grundare och moderatorer.
Hon motiverar praxisen med att profilsidor är så personliga.
– När en ung person dör sker det ofta oförutsett och medlemmen har inte kunnat förbereda sig på det i sina uppdateringar. Däremot håller vi kvar profilens data på servern ifall till exempel föräldrar vill få tillgång till de nyaste fotona av sina barn.
Irc-galleria gör inte om profilsidor till virtuella ”minneslundar” för vänner och anhöriga. I stället finns det möjlighet att starta sorgegrupper på portalen. Gruppens grundare kan välja att hålla minnessidan sluten, men i de flesta fall är innehållet öppet för alla.
Minnessidorna pryds ofta av kors och diskussionstonen är i regel saklig.
– På minnessidan kan besökarna skriva ner minnen och historier av den avlidna och lägga upp foton. Jag ser det som ett bra sätt att ge utlopp för sorgen och få stöd av andra som känner likadant.
Ibland har Heini Varjonen funderat över vem som äger rättigheterna till en avliden persons konto – har dödsboet till exempel rätt att logga in på en avliden persons profil om de hittat lösenordet?
– Det har inte hänt en enda gång att någon skulle ha ljugit om någon annans död eller missbrukat en avliden persons konto. På Irc-galleria registrerar man sig med sitt rätta namn så i princip kan vi spåra våra medlemmar. Men enligt lagen har vi inte rätt att fråga efter personbeteckningar, som är det enda sättet att säkerställa människors identitet.
Läs mera i Kyrkpressen 35/2010.
